Alfred Hellerström
Alfred Hellerström (1863–1931), arkitekt, mellan 1903 och 1928 Helsingborgs stadsarkitekt. Han ritade över 100 byggnader, varav merparten i Helsingborg.
Hellerström föddes i Stockholm under knappa förhållanden som det sjunde barnet till snickarmästaren och industriidkaren Johan August Hellerström (1818–1888) och dennes hustru Gustava, född Ericksson (1816–1886). Han antogs som elev vid Byggnadsyrkesskolan 1880 vilket bland annat innefattade arbete som murare i Stockholm. I Mina hågkomster och tilldragelser från 1928 mindes Hellerström hur han vid ett tillfälle dragits med i ett av August Palms tidiga socialistiska demonstrationståg. År 1882 avlade Hellerström byggmästarexamen.
Med stöd av arkitekt Valfrid Karlsson, som Hellerström praktiserat hos, kunde Hellerström antas till nuvarande Tekniska Högskolan 1883–1885 trots att han aldrig avlagt en studentexamen. Hellerström lyckades även kringgå kravet på en studentexamen då han 1885 antogs till nuvarande Konstakademien. Detta genom att i sin ansökan med betyg och ritningar vända sig direkt till Kungl. Maj:t, som beviljade Hellerström genom kunglig dispens. Sommaren 1877 företog sig Hellerström en studieresa med arkitektkamraterna Gustaf Hermansson och Axel Anderberg till Frankrike via Tyskland och Schweiz. De reste genom Lübeck-Hildesheim-Köln-Bonn-Mainz-Strasbourg-Schweitz-Dijon-Bourges-Nevers-Blois-Paris. Hemresan gick genom Belgien och Nederländerna. År 1888 utexaminerades Hellerström från Konstakademien med vitsordet ”Med beröm godkänd”.
Endast 26 år gammal vann Hellerström 1889 förstapris i en prestigefull arkitekttävlan om att rita Helsingborgs nya rådhus. Den 2 juni blev Hellerström uppringd av konsul Oscar Trapp som gratulerade honom. Det genast följande mötet med Trapp och arkitekt Magnus Isaeus i Lagerlunden, Stockholm, beskrev Hellerström som det stoltaste ögonblicket i sitt liv. Därmed inleddes en lysande karriär som placerade Hellerström bland Sveriges stora arkitekter.
År 1890 gifte sig Hellerström med Sara Wilhelmina Månsson (1868–1926), som han träffat i Stockholm 1884. De fick sonen Curt Alf 1891 och flyttade följande år till Helsingborg, Trädgårdsgatan 3, för att kunna kontrollera uppförandet av Rådhuset 1892–1896. Hellerström etablerade ytterligare god kontakt med Trapp, som drev byggnadsprojektet, och konsul Petter Olsson, som var ekonomiansvarig. Bland de övriga ”kommunala pamparna” som välkomnade Hellerström omskrev han i sina hågkomster bland andra borgmästare Erik von Stockenström, rådman Gustaf Hoff, livmedikus Janne Hafström och friherre Gustaf Peyron. Trots välkomnandet trodde Hellerström att han hellre bott kvar i Stockholm om inte för rådhusuppdraget. Frun Sara kom heller aldrig att trivas helt i Helsingborg. Hon ska ha ingetts en fruktan för staden efter att ha bevittnat branden vid Valskvarnen 1892. (Se bränder.)
Redan den 26 juli 1889 ansökte Hafström om att använda Hellerströms ritning till Frimurarhusets fasad mot Stortorget. Detta endast två veckor efter att byggnaden börjat uppföras efter Helsingborgs dåvarande stadsarkitekt Mauritz Frohms ritningar. Frohm var liksom Hafström en av stiftarna till Frimurareföreningen Cirkeln 1873. Att den unge stockholmaren Hellerström övertog detta prestigeuppdrag från Frohm inom frimurarorden ska ha föranlett en varaktig bitterhet från Frohms sida gentemot Hellerström. Konflikten förstärktes då Hellerström dessutom vann över Frohms förslag till uppförandet av Slottsvångsskolan i nygotisk stil (1889–1892). Hellerström ansåg även att han aldrig kom ”på god fot” med konsul Nils Persson, en av de drivande i ”Konsulernas Helsingborg”, eftersom Frohm ska ha förtalat honom för Persson. Med anledning av Frimurarhusuppdraget recipierade Hellerström i S:t Johanneslogen Kärnan 1890. Antikvarien Jonas Haas, som forskat om Hellerström, har beskrivit Frimurarhusets uppförande som brytpunkten mellan två arkitektgenerationer i Helsingborg. Skiftet markerade en övergång från Frohms mer enhetliga, vitputsade klassicism till Hellerströms större stilvariation.
Hellerström fortsatte att få stora uppdrag i Helsingborg utöver att han undervisade i byggnadskonst vid Tekniska skolan 1892–1902. Efter Slottsvångsskolan följde fler läroverk som Högre allmänna läroverket eller f.d. Nicolaiskolan (1892–1898) samt Gustav Adolfsskolan (1894–1896). Han anlitades för restaureringen av Kärnan 1893–1894 enligt Trapps visioner. Hellerström stod även för restaureringen av Mariakyrkan 1898. Vid sidan av Frohm och Ola Anderson dominerade Hellerström 1890-talets arkitektscen i Helsingborg.
I februari-mars 1899 inträffade en tragedi i makarna Hellerströms liv. Sonen Curt och dottern Sara Britta, född 1895, insjuknade i scharlakansfeber och avled efter ett fåtal dagar och med få veckors mellanrum. Curt lär ha haft en ”synnerligen religiös natur” och efterfrågat psalmer vid sin dödsbädd. I sina hågkomster beskrev Hellerström barnens bortgång som en vändpunkt i sitt och hustruns liv mot ”evighetstankar” och en starkare Gudstro. Den 1 september 1901 föddes dem sonen Sven i deras dåvarande hem på Drottninggatan 104, dit de flyttat 1899. Även Sven kom att insjukna i scharlakansfeber 1916. Då Hellerström trodde att också Sven skulle dö påstod han sig ha hört en röst två gånger upprepa: ”han går igenom”. Hellerström levde i övertygelsen om att Gud yttrat orden; Sven tillfrisknade och kom att bli en framstående läkare och professor i dermatologi och syfilidologi.
År 1903 valdes Hellerström till Helsingborgs nya stadsarkitekt och efterträdde därmed formellt Frohm som han tidvis vikarierat för sedan 1900. Hellerström valdes med 33 röster; konkurrenterna Anderson fick två röster och Harald Berglin en (se Folkets hus). Samma år var Hellerström chefsarkitekt för Industri- och slöjdutställningen. Bland Hellerströms andra större projekt under decenniet kan nämnas elverket vid Sundstorget och på Olympia, Saluhallen (1901) och Handelsbankshuset vid Stortorget (1904), senare Kungshults sanatorium (1910) och Magnus Stenbocksskolan (1912).
Hellerström har därutöver ritat många bostadshus i Helsingborg. Ett tidigt åtagande var konsul Olssons kvartersstora byggnadskomplex vid Kungsgatan-Hamntorget, kvarteret Karl XV (1894–1897) i fransk ungrenässansstil.
Hellerström har även ritat villor, som till Ramlösa brunnspark: Pyrola, Linnéa, Veronika och Viola (1896). På Tågaborg ritade Hellerström till exempel Olga (1907), Wali (1908) åt konstnären Nils Forsberg, Branteli (1912) och Westborn (1913). Westborn på Abborren 6 kallas även för Villa Hellerström och uppfördes som Hellerströms privatbostad 1913. Villorna vid Ramlösa och på Tågaborg ritade Hellerström i en mer konsekvent nationalromantisk stil. Bergendals villa (1908) vid lasarettet ritade han i en nyklassicerande stil.
Jugendvillan Skansen i kvarteret Lärkan är det enda kvarstående bostadshuset på Olympia som helt säkert ritats av Hellerström. Han ritade även Östanlid åt rektor Sven Wägner (se Elin Wägner), men Östanlid revs 1971. Konsthistorikern Ann-Charlotte Weimarck har dock argumenterat för att Hellerström mest sannolikt ritat de flesta jugendvillorna på Olympia, men bevarade ritningar saknas. Hellerström bodde själv i Ophier 1912–1914, innan familjen flyttade vidare till Westborn. I andra delar av Helsingborg ritade Hellerström stora flerbostadshus i jugendstil. Här kan nämnas Hälsovägen 7, Sundstorget 5, Himmelriksgränden 4, Södra Storgatan 19, Sankt Jörgens plats 4, Aschebergsgatan 8, 10, 12 och 14, Drottninggatan 15, 33, 51, 55, 57 och 59, samt Centralpassagen vid hörnet Bruksgatan/Karlsgatan.
År 1912 förbjöds Sveriges stadsarkitekter att parallellt ägna sig åt privat arkitektverksamhet inom staden där de var anställda, vilket innebar en kraftig minskning av projekt för Hellerström. Efter denna lagändring ritade han för Helsingborgs stad exempelvis Epidemisjukhuset (1914), Miljonhuset (1922), Rådhusets annex (1925), Barnbördshuset (1926) och Västra Ramlösa skola (1926). Kring 1920-talet ritade Hellerström även aldrig realiserade förslag till Margaretaskolan och Raus planterings skola.
Utanför Helsingborg har Hellerström främst ritat byggnader i Lund: Katedralskolan (1895–1896), Grand Hotel (1869–1899), Sparbanken (1896–1899), Universitetsbiblioteket (1898–1907), Nya sparbanken (1912–1914) och Ribbingska sjukhemmet (1913–1915). Han ritade även exempelvis Bankaktiebolaget Södra Sveriges byggnad i Malmö (1902–1904), Sparbanken i Sölvesborg (1913–1915) och i Landskrona (1916–1917), tre bostadshus i Stockholm, samt Högre allmänna läroverket i Halmstad (1900–1906).
År 1928 pensionerade Hellerström sig som stadsarkitekt och efterträddes av Arvid Fuhre. Under sina sista levnadsår bodde Hellerström på Drottninggatan 63 år 1924–1926, på Sankt Pedersgatan 6 år 1926–1930, slutligen i en numera riven fastighet på Långvinkelsgatan 66–70. Hellerström avled i åldersdiabetes den 3 maj 1931 och är gravsatt på Nya kyrkogården tillsammans med sin hustru och de tidigt bortgångna barnen.
Trots att få personer påverkat Helsingborgs stadsbild i en sådan utsträckning som Hellerström lär han livet ut ha känt sig som en främling i staden. Han framhöll att ”en stockholmare ej ska omplantera sig i landsorten, ty det lyckas i de flesta fall inte”. Sin arkitektoniska gärning betraktade han ödmjukt enligt hur han avslutade sin levnadsskildring: ”Många av förut nämnda byggnaders fasader skulle jag gärna vilja göra om, men det får överlämnas åt kommande generationer”.
År 1963 donerade professor Sven Hellerström ett porträtt av Alfred Hellerström, målat av Knut Ekvall, som placerades i rådhuset.
Lista över ett urval byggnader av Alfred Hellerström inom Helsingborgs stad
Med årtal från Hellerströms första ritning till då byggnaden stod färdig:
Rådhuset (1889–1896)
Frimurarhuset (1889–1890)
Slottvångsskolan (1889–1892)
Högre allmänna läroverket eller f.d. Nicolaiskolan (1892–1898)
Restaureringen av Kärnan (1893–1894)
Luggude härads sparbank i Mörarp (1893–1895)
Gustav Adolfsskolan (1894–1900)
Saluhall (1896–1901, riven 1966)
Restaurering av Mariakyrkan (1897–1898)
Elverket vid Sundstorget (1900 och 1914)
Nuvarande Handelsbanken (1902–1904)
Byggnader till Industri- och slöjdutställningen (1903)
Raus planterings skola (1903, riven 1994)
Sinnessjukhuset (1904–1909, rivet 1970)
Högre elementarskolan för flickor (1906)
Olympiastationen (1908)
Magnus Stenbocksskolan (1909–1911)
Kallbadhus på Söder (1909, sedermera rivet)
Pålsjö gård (1909–1910)
Pålsjö kapell och porten till Pålsjö kyrkogård (1910)
Kungshult (1908–1910)
Stenströms skjortfabrik (1910–1911)
Kooperativa föreningen Sveas byggnadskomplex (1913, rivet 1981)
Epidemisjukhuset (1912 och 1926, rivet 1980)
Rådhusets annex (1925, rivet 1975)
Miljonhuset (1920–1924)
Mariahusen (1924)
Barnbördshuset (1925–1926, rivet 1975)
Västra Ramlösa skola (1926)
Text av Agardh Hjärne.
Källor:
Alfred Hellerström, med inledning av Jonas Haas, ”Mina hågkomster och tilldragelser” (1928), i Kring Kärnan 30 (2001), sida 39–64.
Jonas Haas, ”Frimurarlogens nya ordenshus vid Stortorget, Helsingborg 1889–90. En tydlig spricka mellan två arkitektgenerationer”, i Kring Kärnan 27: Stortorget (1998), sida 71–79.
Torkel Eriksson, Rådhuset i Helsingborg: Byggnaden: Konsten: Människorna (1996).
Henrik Ranby, Helsingborgs bebyggelse 1863–1971: Helsingborgs historia VII:3 (2005).
Ann-Charlotte Weimark, Jugendvillorna på Olympia i Helsingborg: En essä om arkitektur och livsmiljö i förvandling (2012).