Kärnan

Kärnan, före den genomgripande restaureringen på 1890-talet. Till höger i bild syns J. A. Liedholm som artikeln "En Kärnans betvingare" handlar om.

Kärnan, före den genomgripande restaureringen på 1890-talet. Till höger i bild syns J. A. Liedholm som artikeln “En Kärnans betvingare” handlar om.

Kärnan, byggd som kungligt bostadstorn i Helsingborgs slott. Det ersatte en rund kastal från 1100-talet och påbörjades omkring 1313 av kung Erik Menved. När denne hösten 1318 tvingades pantsätta slottet omfattade tornet endast fyra av sex våningar och en hög källare. När de återstående våningarna byggdes är inte känt, inte heller hur tinnarna ursprungligen såg ut. Egentligen består Kärnan av två torn, dels själva bostadstornet med en höjd av ca 35 m, dels ett därmed sammanbyggt trapptorn. Huvudtornet har kvadratisk plan med en sida av ca 15 m och trapptornet är femsidigt. Ursprungligen omfattade Kärnan också en kvadratisk tornmantel. Den var byggd några meter utanför bostadstornet.
Byggnadsmaterialet är handslaget och hårdbränt tegel. De fyra nedersta våningarna byggdes i skalmursteknik men de två övre våningarna i fullmursteknik. En annan skillnad är att de inre murskalen i de nedre våningarna huvudsakligen består av sandstensblock. Murarna är i källaren 4 1/2 meter tjocka, men avsatser för takbjälkar i varje våningsplan gör att de smalnar av uppåt. Den första våningen var vaktstuga, den andra våningen kök och den tredje och fjärde våningen kunglig bostad. Efter en brand förenades mittrummen i de sistnämnda våningarna till endast ett rum som täcktes med ett gotiskt ribbvalv. Senare förenades även mittrummen i den femte och sjätte våningen på samma sätt.
Vid medeltidens slut förlorade Kärnan sin betydelse som kunglig bostad. År 1653 byggdes tornet om för att fyra tunga bronskanoner skulle kunna vara placerade på dess tak. Kreneleringen togs nu bort och det översta ribbvalvet ersattes med ett tunnvalv. Åtgärderna ledde till att byggnaden blev några meter lägre än förut. I den fästning som byggdes efter försvenskningen 1658 och som ersatte ringmursborgen användes Kärnan huvudsakligen till förråd och fängelse. Sedan fästningen rivits på 1680-talet blev det kvarstående tornet snart en ruin och som sådan en stor turistattraktion. Efter påstötning av riksantikvarien Hans Hildebrand 1880 och med konsul Oscar Trapp som energisk tillskyndare restaurerades det 1893–94. Han såg till att ”ruinen Kärnan” nu återfick sin ursprungliga höjd och försågs med sin nuvarande krenelering. Ritningarna utarbetades av arkitekten Alfred Hellerström (se även Arkitektur och Byggare) i samråd med Oscar Trapp. Genom att tillverka ett handslaget och hårdbränt tegel med samma storlek och färg som det medeltida teglet spelade också Helsingborgs Ångtegelbruk en huvudroll vid restaureringen. Namnet Kärnan går tillbaka till 1700-talets mitt. Tidigare kallades byggnaden ”Helsingborgs torn”.

Den 6:e september 2014 öppnade en utställning i Kärnan om tornets historia.

Läs mera: Torkel Eriksson, “Kärnan” (1993), Torkel Eriksson, “En ruin försvinner. Kärnan i Helsingborg 1880–1894” (1994). Torkel Eriksson, Knut Draken, Peter Carelli “Kärnan och borgen, Helsingborgs slotts medeltida byggnadshistoria” (2007).

Besök Kärnans hemsida med information om öppettider m.m.[1]. I museisamlingarna finns fynd och bilder med koppling till Kärnan: se t ex.[2].

En Kärnans ”betvingare”…

När området kring Kärnan togs i anspråk för utställningen 1903 försvann därmed en populär plats för helsingborgarna, som under många år haft området kring ruinen som mål för utflykter. Den förmodligen förste som klättrat upp på Kärnan utvändigt var helsingborgaren J. A. Liedholm (1855–1896). Klättringen företog han som skolpojke år 1867. Efter en vadslagning gick han på händer från läroverket till Kärnan. Där klättrade han sedan upp utvändigt på den då orestaurerade ruinen. Vad vadet gällde är obekant, men Liedholm lät sig på äldre dagar vid ett besök i hemstaden fotograferas stående nedanför Kärnan. En mera spektakulär klättring gjordes år 1958. När personen väl kommit upp hotade han att kasta sig ner från tornet. Dramat på Kärnans krön följdes med stigande spänning av tusentals helsingborgare. Den sinnesförvirrade mannen fick först efter flera timmars diskussion med polis och brandkår ge med sig och fördes av sina ”räddare” ner på jorden igen – nu via trapporna.