Mariakyrkan

Mariakyrkan, egentligen Sancta Maria kyrka och under dansktiden benämnd Vår Frues kirke. Kyrkbygget påbörjades under 1300-talet och stod klart omkring 1410. Kyrkan är en efterföljare till den allra första nedanför Landborgen som byggdes på den dåvarande stranden (som låg betydligt högre upp än dagens kustlinje, jämför Strandgatornas läge) någon gång på 1100-talet. Man kan ännu i dag i Mariakyrkan se de många hålen i kyrkväggarna efter de medeltida byggnadsställningarna. Till skillnad från den första kyrkan, som var byggd i sandsten, byggdes den nya i huvudsak av tegel. Visst material från den gamla kyrkan användes dock. Kyrkan hade ursprungligen fem ingångar, två på den norra, två på den södra och en på den västra sidan. Under åren har de östligaste ingångarna på den norra respektive södra sidan murats igen. Den södra, som tidigare var huvudingång, var ursprungligen smyckad med tolv skulpterade människohuvuden, vilka på grund av hotande miljöpåverkan för ett antal år sedan fick flyttas in i kyrkorummet. [1] Interiört har kyrkan troligen varit försedd med kalkmålningar på de ursprungligen vitkalkade väggarna och taken, men endast svaga spår har hittats av dessa målningar. Undantaget är svaga rester i koromgången och under orgelläktaren. Målningarna i koromgången är gjorda av samme mästare, kallad Helsingborgsmästaren, som även har utfört målningar i Brunnby kyrka. Två av personerna är helgonen S:t Magnus och S:t Brendan. Magnus var en jarl från Orkney som dödades av sin kusin 1115/16 och blev sedan räknad som martyr och helgon. Helgonet Brendan (Brandanus) var en irisk abbot som levde på 500-talet. S:t Magnus är avbildad med en senmedeltida rustning och har svärd och yxa som attribut. Han är även avbildad i Brunnby kyrka. S:t Magnus är ett skotskt helgon och enligt Beskow kan han avbildats i de två skånska kyrkorna därför att “några av dem fick med tiden höga poster i den danska förvaltningen” (i citatet syftar “dem” på skottarna). Han skriver även att “Några av de ledande skottarna i Danmark tog nämligen initiativet att inrätta altarstiftelser i såväl Köpenhamn som Helsingör“. Beskow menar att ett skotskt gille kan ha funnits även i Helsingborg som jobbade som med Öresundstullen, och att det även kan ha funnits en altarstiftelse tillägnad S:t Magnus och S:t Brendan i Mariakyrkan.

Tornet byggdes omkring år 1500, innan dess hängde troligen klockorna i en fristående klockstapel av trä som stod söder eller öster om kyrkan. Vid medeltidens slut byggdes en sakristia i norr och ett vapenhus vid den södra ingången. Båda tillbyggnaderna revs 1843 men år 1953 byggdes en ny sakristia på samma plats som den gamla. Den nuvarande predikstolen anskaffades i början av 1600-talet då reformationen föreskrev att kyrkor skulle ha en sådan. Även sittplatser skulle finnas i kyrkorna och i en kunglig förordning från 1595 fastslogs att kvinnorna skulle sitta på den norra sidan och männen på den södra. Det angavs även att bänkarna skulle ha en enhetlig utformning. År 1628 tvingades man bygga en läktare i väster då antalet sittplatser inte längre räckte till.
Den äldsta kända orgeln installerades omkring år 1580 och bekostades troligen av landsdomaren Sten Bille. Den ersattes 1640 av en ny, vilken placerades på en orgelläktare öster om predikstolen. Bägge orglarna användes av Dietrich Buxtehudes far Johannes som blev organist i Helsingborg omkring år 1633. Sonen övertog befattningen och upprätthöll den de två, tre sista åren på 1650-talet. År 1739 vitkalkades åter hela kyrkan invändigt och 1794 försågs tornet med ett tornur vilket dock upphörde att fungera efter några decennier och därmed togs ner. Det ersattes med ett klocktorn på stadens rådhus. Under 1800-talet restaurerades kyrkan fem gånger, bl.a. under ledning av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius [2](Bruniushuset). Den första av de fem restaureringarna ägde rum under 1830-talet Med början under 1830-talet. Genom en donation möjliggjordes inköp av en ny orgel och även byggandet av en ny orgelläktare. Ytterligare medel införskaffades genom försäljningen av den gamla orgeln och läktaren till Torrlösa kyrka, där den kan ses än i dag (se Torrlösa-orgeln). Den sista renoveringen på 1800-talet innebar bl.a. att kalkfärgen togs bort och kyrkans interiör fick sitt nuvarande utseende. Under 1900-talet har bl.a. orgeln ännu en gång bytts ut (1928), en ny orgelläktare byggts, en silverkammare under sakristian tagits i bruk samt en kororgel införskaffats. Även ett nytt korskrank med reliefer av Hugo Gehlin uppfördes. De tio målade glasfönster som kyrkan har tillkom under perioden 1937–1959, varav det första är utfört av Einar Forseth. Andra konstnärer som bidragit till glasmålningarna är Ralph Bergholz, Martin Emond, Hugo Gehlin och Erik Olson.

Ljusbäraren, utformad av Jesper Persson, invigdes 2004. Skänkt av Helsingborgs handelsklubb.

Kyrkan rymmer många objekt av högt konstnärligt värde. Altarskåpet, vilket är ett nordtyskt arbete från 1400-talets mitt, är fortfarande i bruk. [3] Krucifixet är nästan samtida, från omkring år 1500. År 1583 fick kyrkan en målning som visar Jesu liknelse om den rike mannen och den fattige Lasaros. Denna målning kan än i dag ses vid ingången. Mot 1500-talets slut infördes även skicket att placera hällar på golven över de gravar vilkas innehavare betalt för att få sin gravplats i kyrkan. Även bruket att sätta upp epitafier, minnestavlor, på väggarna över de döda infördes. Såväl hällarna som epitafierna gavs i många fall en konstnärlig utsmyckning och i kyrkan finns flera epitafier och hällar bevarade. Redan under 1600-talet skänktes två av de nuvarande ljuskronorna i mässing. Kyrkan rymmer även tre votivskepp (votivskepp, av latin = lovad åt en gud. Ett löfte avgivet i en svår situation). Mariakyrkans äldsta votivskepp är skänkt 1739 av färjeman Cornelius Eriksson Bohle. Det togs ner 1840 men hängdes åter upp 1926 och renoverades 1978. År 1959 skänktes votivskeppet ”Senator Weber” av sjökapten Carl W. Winck (Isac Wilhelm Winck) som själv i unga år seglat med fartyget ”Senator Weber”. Till kyrkans 500-årsjubileum skänkte skeppsredare Percy Banck en kopia av en fregatt i 1600-talsstil. Dopfunten är tillverkad på Gotland på 1300-talet och är försedd med ett dopfat från 1600-talet.
Framför kyrkans västra entré står skulpturen Livets källa utförd av Gustaf Nordahl och uppsatt 1956. Samme konstnär har även utfört statyn ”Johannes” som sedan 1961 står placerad i en nisch på sakristians norra sida. En av stadens kyrkogårdar fanns tidigare runt kyrkan, omgärdad av en mur. År 1816 beslöts att flytta kyrkogården till nuvarande Gamla kyrkogården vid Södergatan. Lindarna runt kyrkan planterades 1855. UR, MM

I Kulturmagasinets/Helsingborgs samlingar hittar du en målning som Gisela Trapp gjort som föreställer kalkmålningarna i Mariakyrkan med St. Magnus och St. Brendan: [[4]] samt foton och föremål från Mariakyrkan: [[5]]

Läs mera: “Sancta Maria kyrka i Helsingborg, minnesbok vid 500-årsjubileet 1951” (1951); Gustaf Wilhelm Widmark, “S:ta Maria kyrka, hällar och hävder” (1970); Torkel Eriksson, “Sankta Maria kyrka i Helsingborg” (2000), “Särtryck ur Vetenskapssocietetens i Lund årsbok 1995: Per Beskow S:t Magnus i Skåne

Kyrkoherdar i Helsingborgs och Maria pastorat, (årtal inom parentes avser levnadsår)

Helsingborgs pastorat

1. Olof Biug eller Bygh, var sannolikt Helsingborgs siste katolske och förste lutherske kyrkoherde;

2. Jakob Hansen, 1500-talet;

3. Christen Poulsen, 1500-talet;

4. Peder Rasmussen, 1500-talet;

5. Niels Mikkelsen, slutet av 1500-talet;

6. Mikkel Olofsen eller Olsen, början av 1600-talet, avsatt 1612;

7. Niels Mikkelsen Aalborg, (död 1645), början av 1600-talet:

8. Hans Arnoldsen de Fine, (död 1637), början av 1600-talet;

9. Anders Pedersen Gemzö, (död 1650), 1637–1650;

10. Jakob Madsen Husvig, (död 1650), 1650;

11. Ernst Ernstsen Baden, (död 1654?), 1650;

12. Thorkil Thuesen, (död i Danmark 1668), 1655, avsked 1664, egen begäran;

13. Jakob Lauridsen Kiöge, (död 1672);

14. Hans Fredriksson Hiort, flytt till Danmark omkring 1678;

15. Andreas Schartow, 1682;

16. Nils Agrell, utnämnd till kyrkoherde 1691, tillträdde ej;

17. Gilius Achtschilling, 1692–1698;

18. Johannes Sundius, 1698–1701;

19. Olaus Orstadius, 1702–1707, därefter kyrkoherde i Karlshamn;

20. Olaus Troilius, 1707–1711;

21. Johannes Carlqvist, (död 1724), 1712–1724;

22. Jöns Rönbeck, 1725–1739, därefter kyrkoherde i Malmö S:t Petri;

23. Sven Trägårdh, (1691–1773), 1739–1773;

24. Hans Bergeström, (1735–1784), 1774–1784;

25. Elias Follin, (1746–1819), 1785–1819;

26. Carl Hallbeck, (1782–1845), 1820–1845;

27. Peter Wieselgren, (1800–1877), 1848–1857, därefter domprost i Göteborg;

28. Holjer Witt, (1818–1889), 1858–1889;

29. Claes Johansson, (1850–1924), 1893–1924;

Åren 1692–1698 var Kvistofta och Glumslövs församlingar prebende åt kyrkoherden i Helsingborg. Därefter utgjorde Raus och Välluvs pastorat prebende åt kyrkoherden i Helsingborg, vilket varade till 1 maj 1858. Den 1 maj 1927 delades Helsingborgs församling i Maria och Gustav Adolfs församlingar.
Helsingborgs Maria

1. Sigurd Westman, (1878–1961), 1927–1949;

2. Alexander (Alex.) Westin, (1897–1978), 1949–1964;

3. Yngve Kareld, (1909–1975), 1964–1975;

4. Glenn Håkansson, (1933–), 1975–1998;

5. Gudrun Erlanson, (1952–), 1998–