Gustav Arne

Gustav Arne (1925–2011), bildkonstnär, mest känd för sina stämnings- och ljusbetonade oljemålningar från nordvästra Skånes kustlandskap.

Arne föddes i Höganäs och hette ursprungligen Gustav Arne Andersson, senare formellt Gustav Arne Husberg. Han var son till maskinisten Gustav Georg Andersson (1902–1931) och dennes fru Ingeborg Husberg (1901–1996), som flyttat till Höganäs från Karlskrona. Efter att ha genomgått Höganäs yrkesskolor utbildade Arne sig vid Skånska målarskolan i Malmö 1943–1944. Under dessa somrar var Arne även elev vid målarskolan i Arild, en filial till Skånska målarskolan, ledd av konstnären Tage Hansson. Vid denna tid antog Arne sin konstnärssignatur ”G. Arne”.

År 1944 debuterade Arne som konstnär på Kullakonst i Höganäs. Han omskrevs för ”en respektabel målarbegåvning” och en personlig färganvändning. Enligt en sentida intervju med Arne ska Isaac Grünewald ha besett utställningen, fastnat för en målning och utbrustit: ”Den grabben skall gå i min skola!”. Arne var sedan elev vid Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm 1945–1946, fram till Grünewalds död. Därefter utbildade Arne sig hos Maria Wadskjær i Köpenhamn 1947. Åtminstone våren 1948 var Arne elev vid Helsingborgs Konstskola på Järnvägsgatan med Gustav Rudberg som lärare. Senare under Thalassa-episoden ingick Arne i konstnärskretsen på Villa Thalassa och gick lektioner i krokiteckning.

Bland Arnes tidiga uppmärksammade utställningar märks Fyra unga skåningar på Norrköpings konstmuseum 1949 med Bengt Orup, Kaj Siesjö och Torsten Hult. Trots att denna målarkvartett presenterades som modernister noterade konstkritikern Aron Borelius att Arne mer än de andra höll fast vid ett föreställande måleri. Arne kom aldrig helt att övergå till abstrakta motiv. En annan kritiker klassificerade Arne som ”färgexpressionist” och fann då likheter med de något äldre skånska målarna Martin Emond och Ivan Jordell.

Arne företog sig flera studieresor till Paris och andra delar av Frankrike, exempelvis 1948, då resan också gick till Belgien, sedan igen 1949, 1952 och 1954, där den senare resan till Pyrenéerna bekostades av Skånes Konstförenings stipendium. År 1956 tilldelades Arne Ellen Trotzigstipendiet.

Med Hult reste Arne till Malaga, Spanien, 1951, där de också mötte vännen Lennart Rosensohn. Då Arne debuterade på Liljevalchs vårsalong 1952 beskrev journalisten Gustaf Näsström hur Arnes Spanienmåleri fångade ”medelhavsstädernas egen inneboende kubism”. Arne genomförde en ny Spanienresa 1956 till Ibiza och Cadaques.

Våren 1952 och under några följande år besökte Arne Bornholm och Christiansö och ägnade sig där åt ett formfast måleri med bland annat gårdslängor, gator och mariner som motiv. Inom den danska Bornholmsskolan inspirerades Arne främst av Oluf Høst. Då Arne och Jacques Zadig visade Bornholmsmotiv på Skånes konstförenings salong 1952 välkomnade kritikern Hakon Hedemann-Gade det som ”halmtakets renässans i modern skånekonst”. Från och med mitten av 1950-talet ersattes Bornholmvsistelserna av sommarseglatser till Ven, där Arne målade med Rudberg. I likhet med Rudberg var Arne en utpräglad frilutsmålare.

Då Arne debuterade på Vikingsbergs vårutställning 1948 gjorde han sensation i Helsingborg genom att sälja samtliga sina dukar redan på vernissagedagen. Genom hela sin konstnärskarriär förblev Arne en publikkär och säljande konstnär. Totalt deltog Arne på vårutställningen 28 gånger, under flera år ingick han i dess jury.

Efter Vikingsbergsdebuten var Arne aktiv i Helsingborgs konstliv. Han debuterade på Killbergs Konstsalongs vinterutställning 1948. På inbjudan av Helsingborgs konstförening höll han en större separatutställning på Killbergs 1960. Han var en av invigningsutställarna till Steijners konstsalong i Palladiumhuset 1951 och deltog 1952 i en samlingsutställning hos Franklin & Co på Södergatan. Som medstiftare till konstnärsklubben Nordvästen deltog han regelbundet på Nordvästens höstsalong. År 1954 medverkade Arne på Nyårssalongen på Gossläroverket och inträdde samtidigt i dess jury. Han var en av sju målare som återkommande ställdes ut av Helsingborgs handelsklubbs konstförening, och 1959 utformade han dess konstbilaga: litografin Lampa och gryta. Målningar av Arne utsmyckade invigningen av Raus församlingsgård 1959 och Drottninghögs kyrka 1969. Arnes separatutställning på Vikingsberg konstmuseum 1970 slog publikrekord. Även 1990 hade han en separatutställning i Helsingborg på Galleri Äpplet, Kullagatan. År 2006 hölls en sista retrospektiv Arneutställning på Vikingsberg, kallad Ett livsverk. Med arkitekten Curt Salomon-Sörensen och ingenjören Per-Erik Holmström bildade Arne dessutom bolaget AB Barcken, som strävade efter att förvärva, renovera och bevara äldre Helsingborgsbebyggelse.

Kring år 1950 hyllade kritiker ofta särskilt Arnes stilleben, som återspeglade hans främst allmogeinriktade antikvitetssamlarintresse. Från och med 1960-talet var Arne mer känd som landskapsmålare, och under 1970-talet omskrevs han ofta som ”ljusets och Sundets målare”. Ensamma, stilla segelbåtar i Öresund blev hans mest populära motiv, målade i en ljus och diffust upplöst postimpressionistisk stil. Under en separatutställning på Galleri Kopparmöllan i Helsingborg 1979 uppmärksammades dock en ny riktning i Arnes måleri, med mörkare, kraftfullare och mer expressionistiska landskap. Arne uttryckte då ett släktskap med det själsliga och ”maniska draget” i August Strindbergs måleri.

Likt många andra konstnärer visade Arne tidigt ett intresse för cirkusmotiv. Till exempel avmålade han inspelningsplatsen för Ingmar Bergmans Gycklarnas afton i Arild 1953. Under 1980-talet målade Arne allt oftare cirkusmotiv, med clowner, narrar, ekvilibrister, primadonnor och marionetter. Inflytande kan skönjas från bland andra Georges Rouault, James Ensor och Marc Chagall. Cirka 1984–1985 nådde Arnes cirkusmåleri en kulmen beträffande fantasiinslag och expressionistisk färgintensitet, ofta i rött. Detta sammanföll med en psykisk kris hos Arne med inslag av visuella hallucinationer. Under en period var han intagen på Sankta Maria sinnessjukhus. Arnes cirkusperiod verkade dock måleriskt frigörande för färgintensiteten och spontaniteten i hans efterföljande landskapsmålningar.

År 1950 gifte sig Arne med konstnären Bibban Berendahl (1925–2021), dotter till tapetserarmästaren i Helsingborg Bernt Agardh Berendahl (1889–1969) och dennes fru Minnie Judith, född Söderberg (1896–1982). De fick barnen Simon Arne (1953-) och Katinka Husberg (1961-) som också blev konstnärer. År 1995 höll de en kritikerhyllad familjeutställning på Krapperups Konsthall i samband med Kullens Konstförening 50-årsjubileum.

Under 1940-talet hade Arne sin ateljé i en stallvind på Sundsgatan 1, Höganäs. År 1950 flyttade Arne till Hasslegården på Skeppargatan i Viken, och 1954 till en skeppargård på Målargränd i Viken, som fick namnet Simonsgården efter sonen Simon. Vid invigningen av Vikens Sjöfartsmuseum 1957 ingick Arne i föreningens styrelse. År 1966 köpte Arne ytterligare en fastighet i Viken för att bruka som ateljé, en före detta IOGT-lokal och biograf på Banckagatan 13 (se släkten Banck).

Med snipan Capella och flera olika båtar döpta till Katinka deltog Arne i Viken-regattor och i Råå Båtklubbs Ven-runtseglingar. Som ytterligare en hobby odlade Arne rasduvor, främst vita påfågelsduvor, som till exempel visades på Svenska Duvavelsföreningens 60-årsjubileiumsutställning i Helsingborg 1964. Papegojor, undulater, höns, duvor, andra fåglar och även vettar förekom ofta i Arnes måleri.

Från och med 1947 deltog Arne nationellt i många utställningar årligen. Bland större separatutställningar utanför Helsingborg kan nämnas Galerie Æsthetica 1950 och Modern Konst i Hemmiljö 1962 och 1967 samt Galleri Mörner 1978, på Krognohuset i Lund 1951 och 1982, Galerie Expo i Malmö 1962, på Konstmuseet i Ystad 1965 och 1980, Vasbo museum i Mariestad 1965, Höganäs museum 1958, 1968,  1977, 1989 och 2005, Laholm 1968, Galeri Danielson på Borgholm 1971, Gallerie Grand Rue i Karlskrona 1973, Hantverksföreningens konstsalong i Växjö 1974, Galerie Holm i Malmö 1975, Galleri W. i Simrishamn 1975 och 1979, Kvarnen i Söderhamn 1976, Galleri Moment i Ängelholm 1978, Herlevs kulturhus 1979, Blekinge museum 1979, Vetlanda museum 1981, Galleri Bernce i Malmö 1984 och Landskrona konsthall 1988.

Förutom på Helsingborgs museum är Arne representerad på bland annat Moderna Museet i Stockholm, Nationalmuseum, Landskrona museum, Malmö konstmuseum, Ystad konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Västergötlands museum.

Arne avled i sin ateljé på Banckagatan 13 den 14 augusti 2011 och är begraven på Vikens gamla kyrkogård. Hans sjöbod i Viken, inköpt 1952, donerades av Katinka Husberg och Simon Arne till Vikens Sjöfartsmuseum 2012. En större postum utställning med Gustav Arne hölls på Höganäs museum 2012 och på Tomarps Kungsgård 2015.

Gustav Arnes gata i Viken är uppkallad efter honom.

Författare: Agardh Hjärne

Källor: utställningskataloger, hemmahosreportage, dagböcker, andra personliga dokument samt cirka ett 1000-tal pressurklipp i familjen Arne/Husbergs ägo. Pressurklipp finns även i Helsingborgs museums arkiv på Kulturmagasinet i makarna Agesunds arkiv.