Kaféer och konditorier

Fahlmans, en samlingspunkt för både stora och små.

Fahlmans, en samlingspunkt för både stora och små.

Kaféer och konditorier, vardagligt ”fikaställe”, ”kondis” etc. (eller i äldre tid ”pilsnerkafé”). Företeelsen rymmer en sådan mångfald att endast ett urval av de mera kända ställena har tagits med här. I äldre tider var det också vanligt att mera ”propra” lokaler presenterade sig som ”Herr- & Damkafé”, som t.ex. Ebba Granboms på Söder. (Begreppet ”kafé” står här för serveringsställe för kaffe och andra förfriskningar men används också för enklare restauranger, t.ex. ölkaféer och dylikt) På 1940-talet fanns ca 100 kaféer i Helsingborg. Ett tidigt inslag av kontinental kafékultur i småstaden Helsingborg visar ett välkänt fotografi från 1870-talet där Hotell MuntheStortorget etablerat en uteservering för toddy- och punschdrickande herrar. Kanske stadens allra första uteservering. Halvtannat århundrade senare möts på nästan samma plats (där Grand Hotel på 1920-talet ersatte Hotell Munthe) dessa farbröders barnbarnsbarnsbarn på det som idag är Waynes Coffee. Vad i övrigt beträffar kaféer och liknande i området kring Stortorget de var rikt förekommande redan vid slutet av 1800-talet. Anrika Mollbergs hade t.ex. samtidigt med Munthe en särskild kaféavdelning. Stortorget (eller som man då sade Stora Torget) var stadens marknadstorg och mycket folk samlades här under framför allt marknadsdagarna. Även i smågatorna i centrala staden var det gott om kaféer. Så är det ännu i början av 2000-talet.
Med den stora befolkningstillväxt som skedde från 1870–80-talen i framför allt arbetarkvarteren på Söder följde förstås ett ökat behov av fikaställen och mötesplatser i det nära grannskapet. Vid sekelskiftet 1900 fanns i området kring Nya torg (nuvarande Gustav Adolfs torg) minst ett tiotal småkaféer, förutom de mera rymliga möteslokalerna Brynolfska huset, Grönalund och ”Industrien” (dvs. Industri- och arbetareföreningens hus). I den senare fastigheten fanns Ebba Granboms kafé som i början på 1900-talet också erbjöd dans och underhållning. (Se även Nöjesliv). Granboms kafé fanns fram till 1927 då apoteket Lejonet tog över lokalerna. Ett annat kafé var Temperance på Södergatan 4 som drevs av fröknarna Kjersti och Petronella Nilsson. På Järnvägsgatan 41, i hörnet mot Gasverksgatan, fanns café Zorella från 1930-talet fram tills huset revs i slutet av 1960-talet, för uppförande av ett nytt tingshus. Under 1920-talet kallades kaféet Alfred Lundgrens. Av 1800-talets kaféer på Söder finns i dag inga spår. Det närmaste vi kommer är gamla Brinks kafé på Nedre Nytorgsgatan med en i stort sett bevarad inredning från 1930-talet. Det öppnades av Agda Brink på 1920-talet i en lokal runt hörnet på Hantverkaregatan 19. Från omkring 1980 drevs det under namnet Evas Café & Konditori. Borta är det av flera generationer idrottsungdomar välkända nykterhetscaféet Verdandi på GA-torgets södra sida intill Hammarlunds hörna där E K Livs finns i dag. I Raus plantering var Café Paradis, beläget i det nordöstra hörnhuset Industrigatan/Valhallagatan, under många år en träffpunkt för invånarna i Planteringen. Kaféet var uppkallat efter ägarna Ellen och Olof Paradis.
I GodtemplarhusetCarl Krooks gata 8–10 fanns Metropol, ett nykterhetskafé. Ett annat nykterhetskafé, Hvita bandet (Vita bandet), drevs i början av 1900-talet av en familj Örjas i den norra hörnfastigheten på Södra Storgatan/ Himmelriksgränden, som var ett kärt tillhåll för bl.a. stadens yngre journalister och även för sångföreningar. Vid en kaférond i den gamla staden norr om Trädgårdsgatan kunde man på Bruksgatan 29 slinka in på Grand Café som fanns i huset norr om Missionshuset. Några hundra meter norrut på Bruksgatan 20 kan en nutida flanör verkligen frossa i nostalgi på Ebbas fik, där såväl inredning med bl.a. jukebox som gamla filmaffischer tar sikte på 1950-tal. Fram till någon gång i slutet på 1960-talet låg i hörnet av Lilla Strandgatan/Norra Kyrkogatan Munthes Café, ett rastställe för många som arbetade i centrum och ville koppla av med en kopp kaffe. Runt hörnet fanns tills för ett par decennier sedan ett av stadens mer påkostade konditorier, Hotell Högvakten, vars eleganta, kontinentalt inspirerade serveringslokaler var populära. Idag har en modebutik dessa lokaler vid Stortorget/ Lilla Torggatan. På Stortorgets norra sida är hörnhuset mot Kullagatan känt som Fahlmans hörna, där den driftige Georg Fahlman på 1920-talet etablerade sitt riksbekanta konditori. (Se Fahlmans conditori.)
Klintmans var ett välkänt kafé och konditori som grundades av bagaren C.O. Klintman (1871–1932) som 1906 övertog J.P. Lundblads bageri på Kullagatan. Familjen Klintman utvidgade rörelsen med konditori och kafé, först på Kullagatan 13 och senare kafé och restaurang Helenehill på Drottninggatan 78. Klintmans var mest känd för sin servering på adressen Drottninggatan 11. I en inre del av serveringslokalen på andra våningen fanns ett avskilt rum för schackspelare. I huset intill, Drottninggatan 9, låg Stockholms Conditoriet, som började sin verksamhet på Kullagatan 12 redan i slutet av 1800-talet och 1912 flyttade till Drottninggatan. År 1927 ändrades namnet till Sturehof och inriktade sig mera på restaurangverksamhet. Sturehof upphörde i slutet på 1940-talet. Malmbergs konditori & kafé på Kullagatan 41, grundat 1871 av Claes A. Malmberg, (från 1920 drivet av sonen Arvid Malmberg och från 1935 av Helge Malmberg) stod under alla år för en omisskännlig doft av äldre tiders sockerbageri. Malmbergs praliner och bakelser ”står i en klass för sig” hette det på 50-talet. Den schweiziskfödde konditorn Migg Spörndly blev en välkänd profil i staden på 1950-talet. Efter några år hos Fahlmans öppnade han under eget namn konditori på Norra Storgatan 19 i samma lokaler där Wennborgs Bageri & Conditori låg tidigare.
Signe Bergqvists konditori låg i en sedan länge försvunnen fastighet norr om det nordöstra huset Drottninggatan och Ålgränden. Huset var uppfört 1892. Framför huset fanns under sommaren i lummig grönska en uppskattad uteservering. Konditoriet startades i slutet på 1800-talet av hembagerskan Signe Bergqvist i ett hus på Kullagatans norra del. Efter ägarskiften under 1900-talet lever företagsnamnet kvar i ett annat legendariskt konditori, nämligen Kafferepet i sydöstra hörnhuset Drottninggatan/ Roskildegatan (det officiella namnet på kaféet idag är Conditori Signe Bergqvist-Kafferepet AB). Försvunna är däremot Café NordstjärnanSundstorget 5, allmänt kallat Kjerstis’, och flitigt nyttjat av i synnerhet sjö- och hamnfolk som gärna tömde en pilsnerbägare på Kjerstis. Café Linnea på Sundstorget 7 var ett populärt rastställe för torghandlande, liksom Café Regnbågen i gamla Saluhallen. Norra Hamnkaféet (det senare beläget vid den östra kajens nordligaste del) frekventerades mest av sjöfolk och stuveriarbetare. Lite söderut låg Ångfärjestationens Café som hade sin givna funktion för resande. Ett populärt rastställe för både kaffe- och nöjessugna var Helenehill på Drottninggatan 78 med trädgårdsservering. Ett kvarter längre norrut, på Drottninggatan 100, låg Pariserkonditoriet som lever kvar under namnet Wivex.
Av de många kaféer och konditorier som kommit och försvunnit i bostadsområdena ovanför och öster om Landborgen var Café Hörnet i Stattena länge stamlokus för bl.a. renhållningsarbetarna som gärna höll sina raster vid tiden då soptippen fanns i den f.d. grusgraven på Ringstorp. Även Cykelklubben Fix var trogna gäster på ”Ottilias hörna” som kaféet tidigare kallades efter innehavaren Ottilia Ryberg. Ett annat välkänt kondis i Stattena är det ännu existerande Börjes conditori i hörnet O. D. Krooks gata/Tågagatan och som startades av konditor Börje Andersson vid mitten av 1930-talet. Det arkitektoniskt ovanliga huset, ibland kallat ”Lilla konserthuset” på grund av funkisstilen med rund utbyggnad, ritades av arkitekt Mogens Mogensen. Forslunds konditori på O.D. Krooks gata, sedan i Norrbrohuset, var under flera årtionden ett populärt rastställe i Stattena. Några sedan länge försvunna uteserveringar är de i Öresundsparken och Terrassrestaurangen samt Wikingstrands kafé, där gästerna förutom sundsutsikt och ”kaffe med bröd” eller lemonad kunde få njuta av levande musikunderhållning. Kvarvarande av de gamla sommaroaserna är Våffelbruket på landborgskrönet ovanför Bruniushuset och paviljongen i Pålsjö skog. Invid Pålsjöbaden låg Café Promenaden. KEA