Söder

Söder, stadsdelsnamnet betecknar sedan länge området som i norr begränsas av Gamla Knutpunkten (Konsul Perssons villa och Stadsparken) och i söder av Södergatsviadukten (se Viadukter) (tidigare Ramlösavägen). S. har alltsedan området först exploaterades för industri- och bostadsbebyggelse under senare delen av 1800-talet varit en arbetarnas och ”småfolkets” stadsdel. Det var således naturligt att arbetarrörelsen växte fram här kring förra sekelskiftet. Det var här vid Södergatan som Folkets hus uppfördes och det var här som fackföreningarna fick sina hemvister. Betecknande är också gatunamn som anknyter till arbetsliv och industrier: Hantverkaregatan, Tegelbruksgatan, Bryggaregatan, Glasbruksgatan m.fl. Det var nämligen på S. som merparten av Helsingborgs storindustrier etablerades under decennierna efter ca 1870: Helsingborgs Gummifabriks AB, Skånska Jutefabriks AB, Mekaniska verkstaden (som blev Elektromekano), Helsingborgs sockerfabriks AB, Skånska Superfosfat- och Svafvelsyrefabrikations AB, vidare Glasbruk, Tegelbruk och Bryggerier samt varvsindustri, för att bara nämna några.

Att industrierna i så stor utsträckning kom att hamna i den södra delen av staden har förklarats med närheten till hamnanläggningar och järnvägens sträckning. Den intensiva nyetablering av industrier som skedde i staden under 1800-talets slutskede krävde inte bara penningstarka och villiga finansiärer utan också en myckenhet av arbetskraft. I stor utsträckning outbildad arbetskraft, unga män och kvinnor, fann sin försörjning som fabriksarbetare på personalslukande fabriker som Gummifabriken, Fosfaten, Mekaniska verkstaden etc., och alla skulle ha någonstans att bo, gärna så nära arbetsplatsen som möjligt. Så blev Söder på några decennier den befolkningstätaste delen av Hbg. Utmed huvudgatorna Södergatan och Carl Krooks gata och i kvarteren intill uppfördes tre och fyravåningars hyreshus med nästan bara små eller medelstora lägenheter, där familjer, ofta med många barn, fick tränga ihop sig bäst det gick.
Många av de nyinflyttade var unga landsbygdsbor som saknade yrkesutbildning och därför fick ta det jobb som erbjöds, ofta med tio och tolv timmars arbetstid och till svältlön. Följden av denna formliga befolkningsexplosion blev att Söder i Hbg, som Gregor Paulsson (själv uppväxt på Söder) påpekat i sin bok Svensk stad, i hänseende till boendemiljö kunde liknas vid Londons ökända East End. Stadsdelen S. genomgick under 1960- och 70-talens saneringsvåg stora förändringar, då en del av den äldre och mest nergångna bebyggelsen från slutet av 1800-talet försvann eller totalrenoverades.
Ansträngningar, inte minst genom starkt tryck från områdets egen befolkning, om ytterligare förbättringar av miljön under parollen ”Söder i förändring” har gjorts i början på 2000-talet, bl.a. med anläggandet av Mäster Palms plats och upprustning av Furutorpsplatsen. Det som i dag mest utmärker stadsdelen S. från det övriga Hbg är ett färgstarkt folkliv med gatu- och torghandel vid Gustav Adolfs torg.

”Tidningskung” om politiskt kvarter på gamla Söder

”Gatstumpen mellan Furutorpsgatan och Nytorgsgatan är den mest individualistiska jag upplevt. Ren och fin var alltid denna gata. Hus som inte hade fasadtegel föreföll ständigt nymålade. Allt detta gjorde bostadskvarteret trivsamt. [ … ] Hantverkaregatan var politik och journalistik (Skånska Social-Demokraten hade redaktion och officin i kvarteret intill). De som bodde där var intensivt politiska. Många ivriga fackföreningsmän med förtroendeuppdrag. Snickare Carl Johansson var vår närmaste granne. Han blev med tiden ordförande i stadsfullmäktige i Helsingborg och riksdagsman. [ … ] Den lilla gatstumpen har givit Helsingborg tre stadsfullmäktigeordförande och ännu flera riksdagsmän. Där var förutom nämnde Johansson även Adolf Christiernsson (sign. ”Lukas”) och Edwin Berling med samma hedersuppdrag samt Oscar Olsson, riksbekant som ”Olsson med skägget”, lektor, riksdagsman och världsgodtemplarchef.” Harry Hjörne, uppväxt på Hantverkaregatan i Hbg, sedermera ”tidningskung” i Göteborg (GP).

Utdrag ur artikel i Minnen från Helsingborg och dess skola, häfte 33 (1966).