Stortorget

Stortorget, tillkom på begäran av de styrande i staden år 1693 efter Rutger von Aschebergs utstakning den 23 januari samma år, som ersättning till det tidigare försvunna axeltorg. Torget stod emellertid inte klart förrän någon gång mellan åren 1706 och 1709, bl.a. beroende på att oenighet rådde mellan generalguvernören Rutger von Ascheberg och magistraten om utbredningen av torgytan. Aschebergs förslag innebar att torget skulle bli betydligt bredare i västra delen, vilket hade inneburit ytterligare fastighetsinlösen och därmed ett dyrare torg. Till sist vann magistratens förslag och torget kom till utbredningen i huvudsak att överensstämma med dagens torg.

År 1805 anlades fontänen på torgets västra del efter arkitekt Hans Henrik Wendorffs (se byggare) ritningar. Från början var fontänen utformad som ett högt kar med åtta kanter, omgiven av ljusa granitpelare med kättingar emellan. I brunnskaret var en fem meter hög fontän, (med vatten från den s.k. Sandgrenska källan i Långvinkelsgatan som via Springpostgränden försåg den med erforderligt vatten). Denna fontän revs år 1862 och först 1874 återuppbyggdes den nu med en större bassäng i markplanet och ett lågt järnstaket runtom. Fontänen försvann i samband med att det gamla rådhuset revs 1897. Kandelabern mitt på torget tändes för första gången på julafton 1859 då stadens gasverk stod färdigt. Kandelabern hade skänkts av gasverkets anläggare ing. A. Milne. Torghandeln började avvecklas då kötthandlarna flyttade in i den nybyggda Saluhallen på Sundstorget. Från år 1902 hade handeln upphört.

UR