Ola Anderson

Ola Anderson (1850–1934), arkitekt som under nära fyrtio års verksamhet i Helsingborg ritade drygt 400 bostads- och industribyggnader. Han föddes i Lackalänga socken, utbildade sig vid Tekniska elementarskolan i Malmö 1874–1877 och praktiserade hos byggmästare J. Andersson i samma stad 1876–1881. År 1882–1886 tjänstgjorde han vid W. Martens arkitektkontor i Berlin, vilket kom att starkt påverka hans storstadsmässiga stil.

År 1886 flyttade Anderson till Helsingborg och etablerade en egen arkitektverksamhet. I många år var han ledamot i Helsingborgs fabriks- och hantverksförening och Helsingborgs byggmästareförening. Vid sidan av Mauritz Frohm och Alfred Hellerström kom Anderson att dominera Helsingborgs arkitektscen under 1890-talet. Exempel på byggnader Anderson ritat i Helsingborgsområdet är Luggude härads tingshus, Melassfabriken, Ödåkra spritfabrik och Hasslarps sockerfabrik 1896, , Zoégashuset vid Drottninggatan 1894–1905, bostadshusen på Sundstorgets norra sida 1902–1907, Konsthallen 1903, Drottninggatan 27 och Wieselgrensgatan 8 år 1905, Pålsjöbaden 1908, Stureholms gård 1912, Röda Kvarnsfastigheten vid Karlsgatan 1917, ytterligare bostadshus längs Kullagatan och Järnvägsgatan, liksom villor på Olympia och Tågaborg.

Anderson gjorde även betydande avtryck vid Ramlösa hälsobrunn, där han ritade Villa Begonia 1913, Villa Flora 1920 och Vattenpaviljongen 1921. Han var också bosatt vid Ramlösa brunn, där han avled den 3 oktober 1934. Ända fram till 1933 hade han varit verksam arkitekt. Stadsingenjör Sigfrid Ewald mindes ”Ola arkitekt” som en punktlig, ordningsam man, som i sällskapslivet med pustande och utrop brukade iscensätta en tågavresa till Lackalänga. Konsthistorikern Henrik Widmark har benämnt Anderson som ”nestorn i stadens privata arkitektkår”.

Författare: Agardh Hjärne

Urval källor:

Sigfrid Ewald, Från Fortuna till Sofiero: Nya Hälsingborgsminnen (1948), sida 34.

Silvia Herpelin, ”Konsthallen i Helsingborg 1903”, 60-poängsuppsats för konstvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, (1979).

Henrik Ranby, Helsingborgs bebyggelse 1863–1971: Helsingborgs historia VII:3 (2005),

Henrik Widmark, Föreställningar om den urbana världen: Identitetsaspekter i svensk stadsbild med exemplet Helsingborg 1903–1955 (2007), sida 125.