David

David, staty i brons från 1921 av Ivar Johnsson. Statyn föreställer David, Israels blivande andra kung, efter att han har dödat och halshuggit filistéernas tvekampskämpe, jätten Goliat. Detta enligt Första Samuelsboken 17 i den hebreiska bibeln. David avbildas naken förutom sandaler, knäandes med ena foten över Goliats hjälmförsedda huvud och med Goliats svärd tillhands. Nakenheten följer ett klassiskt antikt ideal om en ”heroisk nakenhet”. Johnssons skulpturkonst har beskrivits som förenklad eller stram vilket var kännetecknande för 1920-talets klassicism. Inflytande från grekiska skulpturer från arkaisk tid kan eventuellt tydas i Davids stora, blanka ögon liksom i ansiktets stilisering.

Motivet med David, svärdet och Goliats huvud har många kända konsthistoriska föregångare. Skulpturer med samma namn från den florentinska ungrenässansen har framhävts av konstvetare, främst Donatellos från cirka 1440 och Andrea del Verrocchios från 1473–1475.

Helsingborgs stad fick skulpturen som gåva av Malte Sommelius som köpt den av Johnsson. Sommelius tanke var att skapa ett skulpturstråk från öst till väst eller från Christian Erikssons ”Jakt” i Slottshagen till ”Sjöfartsgudinnan” av Carl Milles i hamnen. Kompletterat av Stenbocksstatyn skulle skulpturstråket fulländas med David som placerades på Stortorget nedanför Terrasstrapporna 1923. Journalisten Ivar Harrie skrev i Göteborgs handelstidning om Sommelius motivering: ”Statyn skulle enligt donatorn placeras vid uppgången till den gamla borg, kring vilken staden en gång vuxit upp; så skulle Minnet och Löftet knytas ihop, borgruinen och ynglingagestalten vid dess fot skulle tillsammans minna stadsborna om det mänskliga samhällets bägge källor: stolt tradition och spirande ungdomskraft”.

David och dess placering ledde omedelbart till protester. I Helsingborgs Dagblad uppmanades invånarna till att uttrycka sina åsikter om statyn. Helsingborgaren Axel Svensson ledde motståndet och gav 1924 ut en pamflett: ”Halshuggarstatyn David vilja vi ej ha på någon offentlig öppen plats”.

I pamfletten skrev Svensson: ”Varje hälsingborgare vet – och det har framhållits i tidningarna – att det allmänna tal, som går i stan om Davidstatyn, betecknar den, där den nu står, som en nesa för Hälsingborg; den väcker hos de flesta åtlöje, hos andra förargelse. Största delen främlingar, som komma hit, bli förbluffade inför det komiska i denna miniatyrstaty, som tycks liksom ha blivit tappad eller kvarglömd vid bortförandet av arbetsställningar, redskap och materialier efter fullbordandet av den väldiga, otympliga terrasstrappkolossen.” Han skriver vidare och anspelar på skulpturens sockel: ”Lille David, vad du ser betydelselös ut! Visst inte som någon hjälte! Snarare påminnande om en enfaldig Harlekin. Du är en oskolad Grönköpings-småpojke, som i en återvändsgränd klivit upp på en murarelåda att göra balanseringsförsök.” I slutordet står det: ”Inte får man fortfarande blamera vår stad genom att på någon offentlig plats ställa upp ett konstverk som ger föredöme av fiendskap, barbarism och blodtörst samt uppfostrar ungdomen till våldsbragder och grymhet.”

Statyn försvarades av Estetiska nämndens utsedda experter, intendenten Gregor Paulsson och professorn i konsthistoria Ewert Wrangel. Sommelius hade själv avlidit 1922. Till följd av helsingborgarnas protester beslöt stadsfullmäktige den 18 mars 1924 att flytta David till en mer avsides plats framför Vikingsbergs huvudentré. Flytten verkställdes 1926 och Davids placering i Vikingsbergsparken har i efterhand liknats vid en exil eller förvisning.

Utanför Helsingborg vann dock David stort erkännande. Poeten och konstkritikern Erik Blomberg lät skulpturen pryda omslaget till sin bok ”Den nya svenska konsten” från 1923. Sveriges då ledande litteraturkritiker, litteraturprofessorn i Lund Fredrik Böök, skrev en möjligen ironisk hyllning, ”att ligga med ett knä på marken och lyfta det andra så högt att foten kan vila på Goliats jättehuvud, det är en beundransvärd smidighet”. Som mest framgångsrikt vann dock statyn Grand Prix på världsutställningen i Paris 1925. Ett exemplar köptes 1931 av staden Zürich för att placeras framträdande vid Zürichsjön.

Bortsett från ett utlån till Stockholmsutställningen 1930 stod David i Vikingsbergsparken i 83 år. Den 31 maj 2008 återuppväckte professorn emeritus i konstvetenskap Sven Sandström debatten om statyns placering. Sandström beskrev David som ett av Johnsons mest lyckade verk och som ett betydande, tidigt uttryck för stilinriktningen ”Swedish Grace”. Han menade att skulpturens nakenhet knappast längre väckte anstöt. Vikingsberg hade dessutom upphört som konstmuseum och tillfälligt omvandlats till kontorsbyggnad. Statyn flyttades till sin ursprungliga placering framför Terrasstrapporna den 30 maj 2009. ”Judegossens revansch”, löd en ironisk rubrik i Helsingborgs Dagblad apropå 1920-talets antisemitiska kritik mot skulpturen. Samma år under ”Konstpåstan” bjöd Helsingborgs Konstförening in Lars Vilks till att göra ett konstverk i relation till David. Vilks valde att satirisera kritiken mot statyn genom ett performance, ”Snop Drop”, där han iscensatte en vattenstråle från Davids könsorgan. Han konstruerade därefter en tillfällig kropp till Goliats huvud.

David visade sig dock fortfarande vara kontroversiell. I oktober 2016 blossade kritiken mot statyn upp igen då Vänsterpartiet i Helsingborg lade in en motion till kommunfullmäktige om att David skulle ersättas av ”Arbeterskor vid gummifabriken” av Jonas Högström och Josefine Axelsson. Till motionen skrev Vänsterpartiets representant: ”Ja, vad är det egentligen för bild och vilka värderingar som staden vill lyfta fram? Segraren som hyllas, samtidigt som förloraren chikaneras? David med Goliats, filisténs, avhuggna huvud under sin fot? Vilka associationer ger det i dag till stadens invånare och besökare? Och detta samtidigt som det redan finns en annan krigare, Magnus Stenbock, på samma torg.”

Motionen från Vänsterpartiet väckte blandade läsarreaktioner i Helsingborgs Dagblad, men vann inte bifall inom kommunfullmäktige.

I ”Om Helsingborg – en utställning från nu till då” på Dunkers kulturhus från 2024 tolkas David, Goliat och våldsmotivet i relation till samtida krig och konflikter mellan Israel och Palestina.

AH.

Källor:

Erik Blomberg, ”Den nya svenska konsten”, 1923.

Fredrik Böök, ”Hallandsåsen och kullen” ur ”Skaldernas Hälsingborg” utgiven av Bertil Gunnemo, 1955.

Henrik Cornell, ”Ivar V. Johnsson”, Svenskt biografiskt lexikon band 20, 1973–1975.

Henrik Widmark, ”Föreställningar om den urbana världen: Identitetsaspekter i svensk stadsbild med exemplet Helsingborg 1903–1955”, doktorsavhandling 2007, s. 115–117.

Jenni Lindbom och Sven Olof Larsén, ”I allas ögon – offentlig konst i Helsingborg”, 2008.

Sven Sandström, ”Debatt: Den förvisade David”, Helsingborgs Dagblad, 2008-05-31.

Linda Fagerström, ”Judegossens revansch”, Helsingborgs Dagblad, 2009-06-02.

Vilks.net, ”Del 845: Ursinne mot Snop Drop”, 2009-09-25.

Sören Sommelius, ”Kommers under ’Konstpåstan’ i Helsingborg”, Helsingborgs Dagblad, 2009-09-30.

Helsingborg.vansterpartiet.se, ”Offentlig konst som bidrar till stadens identitet”, 2016-10-16.

Ulf Kristiansson, ”Kvinnliga gummiarbetare istället för krigiska statyer” Helsingborgs Dagblad, 2016-10-18.

Vilhelm Ekelundsamfundet, ”Vilhelm Ekelund och hans vänner i Helsingborg”, 2019.