Arvid Fuhre
Arvid Fuhre 1885–1959, arkitekt och Helsingborgs stadsarkitekt 1929–1950.
Fuhre föddes i Vingsåker, Sörmland, och hans familj var verksam inom hotell- och restaurangbranschen. År 1907–1911 läste Fuhre till arkitekt vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och han fortsatte till Konstakademinens byggnadsskola 1912–1914. Under studietiden blev han vän med bland andra arkitekten Arnold Salomon-Sörensen och konstnären Ivar Johnsson. Fuhre praktiserade hos Torben Grut 1911–1912 och var anställd av Carl Westman vid Stockholms Rådhusbyggnadsbyrå 1912–1915. I oktober 1915 gifte sig Fuhre med Elsa Carre som var dotter till en stenhuggeridisponent. Samma år flyttade paret till Göteborg där Fuhre blev biträdande arkitekt hos Ernst Torulf. År 1918 öppnade Fuhre ett eget framgångsrikt arkitektkontor. År 1920 började han undervisa i komposition för möbelsnickeri, skulptur och konstsmide vid Slöjdföreningens skola, vilket kom att påverka hans interiörer. Fuhres arkitekturstil utmärkte sig särskilt för sina järnsmidesdetaljer i räcken och grindar.
År 1929 lämnade Fuhre Göteborg för tjänsten som Helsingborgs stadsarkitekt. Han efterträdde Alfred Hellerström på denna post. Till skillnad från sina föregångare Hellerström och Mauritz Frohm fick Fuhre inte åta sig privata rituppdrag inom staden, utan han kom att rita byggnader endast för kommunen och kyrkan. Stadsarkitektrollen hade professionaliserats till ett tjänstemannaarbete. Fuhres främsta uppgifter var därmed att agera granskare och rådgivare i arkitekturfrågor i stället för att självständigt gestalta stadsbebyggelsen.
Våren 1931 opponerade Fuhre sig mot Sven Markelius och det funktionalistiska konserthuset. Detta i linje med ett folkligt missnöje och i strid mot Helsingborgs ekonomiska makthavare. Då Fuhre fick sin vilja igenom översåg han att bostadshusen längs den sluttande Gasverksgatan fick en jämn trappning. Han påverkade även byggmästarna att uppföra mer enhetliga fyravåningshus längs Södra Stenbocksgatan.
Fuhres största rit- och byggnadsuppdrag i Helsingborg var uppförandet av Flickläroverket, sedan 1963 namnändrat till Olympiaskolan. Arbetet beställdes samtidigt som Fuhre tillträdde stadsarkitektstjänsten. Flickläroverket stod färdigt 1933 och har både nyklassicistiska och funktionalistiska stildrag. Fuhres andra stora uppdrag var att rita Gustav Adolfs församlingshus, uppfört 1942 med modernistiska och nationalromantiska influenser.
Som sin privata familjebostad ritade Fuhre en villa på Höganäsgatan 3, Tågaborg, intill Pålsjö skog. Byggnaden uppfördes 1931 i gult Lommategel. Interiört påminde bostaden om ett nationalromantiskt allkonstverk, med konstföremål från främst Sicilien och Florens. Här hängde också Einar Foseths målning ”Apoteos över Öresund” som 1962 skänktes till Olympiaskolan. Kort efter att familjen Fuhre flyttat in omkom den fjortonårige, äldste sonen Björn i en cykelolycka på Tågaborg, varför glädjen över det nya idealhemmet förmörkades. År 1954 flyttade Fuhre och frun Elsa till en lägenhet på Karl X Gustavs gata 44.
Fuhre ritade som stadsarkitekt också ett antal på- och ombyggnader för Helsingborg; år 1930 en på- och ombyggnad av gymnastikhuset till Gustav Adolfsskolan, (riven 2004 och ersatt av Gustav Adolfshallen); 1931 en tillbyggnad av Slottvångsskolans gymnastikhall, 1935 en på- och ombyggnad av Husensjöskolan, 1937 en nybyggnad i form av en barnpaviljong till Kungshults sanatorium, 1948 en tillbyggnad i form av ett urnlämningskapell till Krematoriet.
I samband med utställningen H22 producerade släktingen Lars Fuhre, filmaren Viggo Bergmark och skribenten Tove Gyllenstierna en sexminutersfilm om Arvid Fuhres år i Helsingborg. Filmen visades på Kulturmagasinet.
AH
Källor:
Claes Caldenby, Ingrid Sommar, Krister Engström & Louise Hedberg, ”Arvid Fuhre: Arkitekt och kulturbärare i framgångstid”, (2023).
Lars-Eric Jönsson, ”En doldis till stadsarkitekt som formade Helsingborg”, Helsingborgs Dagblad, 2024-02-16.