Flyktingströmmar

Flyktingströmmar, en betydande del av de många flyktingar och koncentrationslägerfångar som räddades till Sverige under och efter andra världskriget passerade Helsingborg. Den första stora flyktingströmmen kom i oktober 1943 efter att den tyska ockupationsmakten inlett en omfattande aktion mot de danska judarna. Varje natt kom hundratals flyktingar av alla kategorier och i alla åldrar. De kom, skyddade av mörkret över Öresund i kanoter, roddbåtar och fiskebåtar. Under oktober månads början kom flera flyktingvågor över Sundet, tusentals flyende människor skeppades i hemlighet över till den skånska kusten. Alla resurser mobiliserades i Helsingborg för att ta hand om dem. Redan den 4 oktober öppnades ett läger på Ramlösa hälsobrunn med stora insatser av främst Röda Korset och Lottakåren. Där togs tiotusentals människor om hand under de år som lägret var öppet. En tid utnyttjades också kasernerna på Berga och andra offentliga utrymmen som läger för flyktingarna. Efter läkarundersökning, förhör och vård sändes de vidare till större läger inåt landet eller till privata hem. Men många av dem blev kvar i Helsingborg, arbetande på de större industrierna, eller rotade sig i staden som egna företagare inom skilda branscher. Flera av dem skulle med åren få framträdande positioner i samhället. Se även Den danske club och Invandring.
En stor mängd koncentrationslägerfångar från lägren i Tyskland och Polen fördes under det sista krigsåret med de vita bussarna till Helsingborg. Redan i april 1945 kom de första transporterna. De anlände med färjor, lasarettsfartyg, tåg och bussar. Många befann sig i ett katastrofalt dåligt skick. En del hade avlidit under resan mot friheten. I Helsingborg tog civilförsvaret, hemvärnet, Röda Korset, Lottakåren och polisen hand om dem och inkvarterade dem tillfälligt på skolor och andra offentliga byggnader. Ramlösa hälsobrunn och kasernerna vid Berga utnyttjades till bristningsgränsen. I allt passerade ca 20 000 flyktingar, läger- och krigsfångar från 31 olika nationer under de fem krigsåren 1940–45. En särskild grupp utgjordes av de tusentals norska politiska fångar som av ockupationsmakten hade förts till tyska koncentrationsläger.
Nya stora flyktingskaror kom under 1960- och 70-talen och kulminerade i början av 90-talet som en följd av Jugoslavienkriget. Statistik från år 1970 vittnar om att det då i Hbg fanns sammanlagt 6 824 personer som var födda utomlands. De utgjorde 6,8 procent av stadens invånare. Som jämförelse kan nämnas att före andra världskriget var endast ca 300 utländska medborgare bosatta i staden. Under 1945 hade gruppen utökats så att det fanns ca 2 000 fast boende utländska medborgare i staden. De flesta av dem flyttade vidare och en del återvände till sina hemländer eller till andra svenska orter. Många fick arbete på t.ex. AB Plåtförädling, Gummifabriken eller Kopparverket.

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar finns foton som rör flyktingströmmar, bland annat: [[1]]