Flyktingmonumentet / Den danska minnesstenen

Flyktingmonumentet, eller Den danska minnesstenen, skulpturrelief i svart granit av den tysk-dansk-judiske skulptören Harald Isenstein, invigd 1945 och sedan 1958 placerad vid Rådhusets nordvästra hörn. Nederst på monumentet står: ”Rejst aar 1945 af danske flygtninge som i Hälsingborg fandt fristed og venner”.

Skulpturen tillkom på initiativ av Den danske Club som i samband med massflykten hösten 1943 önskade ge Helsingborg ett varaktigt tack för mottagandet av danska flyktingar. Föreningens lokala ordförande, direktör Bjørn Salstorp, drev en arbetskommitté för ändamålet och anlitade bildhuggaren Isenstein för att utforma en minnessten. Under 1920-talet hade Isenstein varit en känd skulptör och konstpedagog i Berlin. År 1933 flydde han till Danmark på grund av judeförföljelser. På nytt flydde han från Stubbekøping till Trelleborg den 10 oktober 1943, varefter han var verksam i Skåne under återstoden av kriget.

Motivet visar en roddbåt med danska flyktingar som tas emot av en svensk polisman och en medlem av Lottakåren. Arbetskommittén hade bestämt att en man och en kvinna skulle avbildas som mottagare. Enighet rådde om att kvinnan skulle vara en lotta, vilket är tydligt i samtliga Isensteins bevarade skisser. I en skiss har lottan ställts i förgrunden i stället för mannen. Den manliga gestalten avbildas i vissa skisser som fiskare eller skeppare, men eftersom lottor och polismän ofta var de första att motta danska flyktingar valdes slutligen en polisman. Polisen representerar också att dåvarande utlänningskontrollen och svenska myndigheter stöttade flyktingmottagandet. Enligt polismästare Göte Friberg, som själv spelat en huvudroll för flyktinghjälpen i Helsingborg, stod polisinspektör Carl Ornell som modell för polismannen. Muntlig tradition har i stället hävdat att Friberg avbildats.

Längst bak i båten med fladdrande hår har Isenstein avbildat sig själv. Detta i likhet med hur medeltida bildhuggare kunde införliva sig i sina verk. Framför Isenstein sitter en man med skägg, glasögon och rundkullig hatt. Här har Isenstein avbildat den danske författaren och konstkritikern Otto Gelsted, som argumenterat för att fördröja uppsättandet av skulpturen till efter kriget. Trots att Gelsted också önskat se en dansk nationell tävling om vilken konstnär som skulle utföra verket, ska Isenstein ha respekterat Gelsted som författare och kritiker.

Kring december 1943 utformades en idé om att Isensteins monument skulle stå i vattnet bland vågorna vid inloppet till Helsingborgs hamn, nära Parapeten. Verket skulle då vara fyra meter brett. Att transportera dit och förankra en lämplig natursten befanns dock vara orealistiskt och för dyrt, varför idén övergavs.

Isensteins slutgiltiga skiss höggs i svart smålandsgranit från Bröderna Wallins stenhuggeri i Älmhult av bildhuggaren Christian Keppner. Danska flyktingar stod för huvuddelen av finansieringen à 16 000 kronor. Stenen är 250 cm. lång, 155 cm. bred och 40 cm. tjock.

Monumentet avtäcktes i Stadsparken annandan pingst den 21 maj 1945 under festliga former. Placeringen mittemot Den danske Clubs lokaler vid Bollbrogatan var tänkt som provisorisk. Förutom danska flyktingar lär över 10 000 helsingborgare ha närvarat. Tal hölls av Salstorp, Helsingörs borgmästare Peder Christensen, Helsingborgs stadsfullmäktiges ordförande Edwin Berling, samt Danmarks minister i Stockholm Johan C.W. Kruse. Bland andra närvarande personer kan nämnas Helsingborgs borgmästare Joël Laurin, socialminister Gustav Möller och nobelpristagaren i fysik Niels Bohr, som själv flytt med sin familj över Öresund 1943.

År 1958 flyttades monumentet till sin nuvarande plats vid Rådhuset mot Drottninggatan nära Den norska minnesstenen och Den danske Brigades minnesplakett. Isenstein var missnöjd med omplaceringen och hade hellre sett sitt verk inbyggt i Stadshuset. År 1972 föreslog Estetiska nämnden att monumentet skulle omplaceras till polishuset som uppförts 1971. Bland andra Friberg, Laurin och stadsfullmäktiges förre ordförande Karl Salomonsson motsatte sig förslaget, eftersom de befarade att verket då skulle undanskymmas för inte minst danska besökare.

Ett 30-tal av Isensteins skisser till Flyktingmonumentet visades på Vikingsbergs konstmuseum i juni 1965, tjugo år efter invigningen i Stadsparken. Ett femtontal skisser tillhör Skissernas museum i Lund.

Även Landskrona tillskänktes en skulptur av Isenstein som ett tack från danska flyktingar. Denna skulptur, Mor och barn, invigdes den 17 maj 1945 utanför nya barnsjukhuset. År 1959 ersattes denna skulptur av en kopia i brons som placerades vid Landskrona lasaretts huvudentré.

Flyktingmonumentet omskrivs bland annat i Helsingborgsförfattaren Conny Palmkvists reportagebok Sundets röda nejlikor (2020). Historikern och Beredskapsmuseets museichef Johan Andrée har hävdat att det är Sveriges första monument med anknytning till Förintelsen.

Se även flyktingströmmar och beredskapstiden.

Text av Agardh Hjärne.

Urval källor:

”Den danske Club donerar minnessten till Hälsingborg”, HD, 1945-04-05.

”Danskt tack till Sverige”, Landskrona Posten, 1945-05-18.

James, ”Utställning av skisser till flyktingmonumentet”, NST, 1965-06-02.

”Vi stötte på… Harald Isenstein”, Helsingborgs Dagblad, 1965-06-02.

”Kontrovers kring flyttningen av ’Den Danske Clubs’ sten” HD, 1972-11-22.

Göte Friberg, Stormcentrum Öresund: Krigsåren 1940–45 (1977), sida 227–234.

Conny Palmkvist, Conny Palmkvist, Sundets röda nejlikor: Hur svensk polis och Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget (2020), sida 11.

Johan Andrée, ”Flyktingmonumentet i Helsingborg”, beredskapsmuseet.com.

Harald Isensteins skisser tillhörande Skissernas museum.