Den danske club

Den danske Club, sammanslutning av de s.k. Helsingborgsdanskarna under andra världskriget. Under krigsåren bosatte sig 4 612 flyktingar från Danmark i Helsingborg (Flyktingströmmar). Den danske Club bildades vid ett möte i Konsumhuset i augusti 1943 och hade sina lokaler på Bollbrogatan. Den blev en samlingspunkt för flyktingarna och ett viktigt kontaktorgan med myndigheter och institutioner. Man bedrev undervisning och man startade en restaurang där flyktingarna kunde få ett mål mat till självkostnadspris och där erbjöds medlemmarna att läsa danska tidningar, legala eller illegala.
Klubbens aktiviteter var mångsidiga och vann stor respekt inte endast i Helsingborg utan även hos den centrala danska administrationen i Sverige. Klubben blev ett färgrikt inslag i Helsingborgs stadsbild under nära två år. Ett exempel kan nämnas, nämligen firandet av kung Christian X:s födelsedag den 29 september 1944. Ett fackeltåg med över 600 fackelbärande flyktingar gick genom hela staden ner till stranden nedanför Halalid, där man hade rest ett talarpodium i de danska färgerna. Cirka 1 500 flyktingar och 12 000 helsingborgare deltog och Helsingborgs borgmästare Joel Laurin talade. Det tändes ett frihetsbål på stranden och mitt under högtidligheterna flammande ett svarsbål upp på stranden i det mörklagda Danmark. Klubbens verksamhet upphörde den 10 juni 1945.

Så här skriver Göte Friberg, f d polismästare i Helsingborg, om de s k ”Helsingborgsdanskarnas” hemfärd några veckor efter freden:

”Så började uppbrottet från Sverige för hemfärd till Danmark för de tusentals flyktingarna. Det gällande utreseförbudet var lätt att komma över men hjälpte till att få ordning i utreseströmmen. Först i tur var flyktingarna i gränsorterna. Den 28 maj kom därför flyktingarna i Helsingborgssektorn som första masstransport hem i två fullpackade färjor. De hade noga förberett sin hemresa och noga underrättade var uppenbarligen också deras svenska vänner. Trots att den 28 var en måndag och den första färjan gick klockan 12.30 på dagen (en halv timme försenad) var Hamntorget fullt av avvinkande, avkramande och avpussande svenskar. P2:s musikkår, som mött upp, spelade danska och svenska fosterländska sånger men även den då moderna Johanssons boogie-woogievals och den ganska väl passande Amor, amor. Det var karneval och glädje och avskedstårar och blommor i mängder i händer och runt halsar. Dignande handbagage släpades förbi tullarna, som för dagen inte tänkte på de stränga utförelserestriktionerna”. (Ur ”Stormcentrum Öresund, krigsåren 1940-45”, sid 225 f. Göte Friberg 1977. ISBN 91-27-00774-X)