Borgaren och Borgfrun
Borgaren och Borgfrun, reliefer i kalksten av Ragnhild Schlyter, utförda 1924 till varsin fasadnisch längs Rådhusets annex, sedan 2015 omplacerade till Kulturmagasinets fasad. Relieferna är försedda med överliggare och sockel i granit.
Borgfrun visar en stående kvinna i profil med flätat hår och en krona formgiven som toppen av ett krenelerat torn i tegel. Likt andra kvinnogestalter skulpterade av Schlyter är hon iklädd toga (se även skulpturen Moder och barn och reliefen Avskedet). I höger hand bär borgfrun upp en pappersrulle och i vänster håller hon en sköld med Helsingborgs stadsvapen. Hon bär pärlhalsband och är barfota. Enligt uppgifter i makarna Aagesunds arkiv tillhörande Helsingborgs museum stod Sigbrit Gierow (1903–1997) som modell. Gierow bar då ett draperat lakan, ett grytlock i stället för stadsvapnet och ett plommonstop i stället för kronan. Detta för att åstadkomma armens krökning och linjen i pannan.
Sigbrit Gierow var dotter till folkskoleinspektör Arvid Gierow och syster till den sedermera framstående författaren Karl Ragnar Gierow och senare överbibliotekarien Krister Gierow. Arvid Gierow var en vän till familjen Schlyter och hade även haft en roll då Schlyter utförde relieferna Läsande flicka och Skrivande gosse till Magnus Stenbocksskolan 1912. Dessutom hade Sigbrit Gierow varit elev vid Nya elementarskolan för flickor där Schlyter undervisade i teckning. Sigbrit var då klasskamrat med Ella Nordlund. År 1934 gifte sig Sigbrit med tillsynsläraren Nils Svanberg.
Borgaren visar en man i rock, skor och piskperuk. Han bär en modell över Helsingborgs gamla rådhus som rivits 1897. Till detta verk ska Schlyters äldste son Hans Schlyter (1910–1980) ha stått modell. Hans var endast fjorton år då relieferna sattes upp, sju år yngre än Sigbrit. Han blev Sundsvalls stadsarkitekt 1955–1971, känd för att ha designerat flera kommunvapen och för att ha räddat Sundsvalls äldre stenstadsbebyggelse från rivning. Detta kan te sig ironiskt i ljuset av hur det gick för rådhusets annex.
Rådhusets annex ritades av stadsarkitekt Alfred Hellerström och uppfördes cirka 1924–1925 på Norra Strandgatan 9. Ragnhild Schlyters reliefer placerades på ömse sidor av ett fönster. Så sent som 1972 uttryckte hon i Helsingborgs Dagblad att hennes reliefer var totalt felplacerade: ”Ingen människa ser dem”. Sannolikt blev hon ännu mer missnöjd då byggnaden revs 1975 och relieferna försvann. De återfanns först 1983, sex år efter Schlyters död, och omplacerades till gamla Stadsmuseets innergård på Södra Storgatan 31 (se Bruniushuset). Våren 2015 fick de sin nuvarande placering längs Kulturmagasinets fasad, i stadskvarteret för Fredriksdals friluftsmuseum. Intill relieferna hänger en förklarande text.
Text av Agardh Hjärne.
Urval källor:
Uppgifter ur makarna Aagesunds arkiv.
Ulla Stenfeldt, ”Mötet med aktiv 85-årig konstnärinna”, HD, 1972-08-26.
Ella Nordlund, Sigbrit Norvall & Anita Grünbaum, Under knapphetens stjärna: En flickas uppväxt i Helsingborg 1903–21 (2016), sida 43, 46.
Jonas Nilsson, ”I år skulle hon fyllt 100: Helsingborgs egen skulptör”, HD, 1987-10-22.