Arkitektur
Arkitektur och arkitekter – en kortfattad översikt, nästan varje förändring av stadsbilden i centrala Helsingborg har föregåtts av intensiva debatter. Som exempel kan nämnas Stortorgets avgränsning vid slutet av 1600-talet, lokaliseringen av dels det gamla rådhuset på 1790-talet, dels det nuvarande på 1880-talet, Konserthusets utformning på 1920-talet, bangårdsavtalets genomförande på 1940-talet, stadsbibliotekets placering i Stadsparken under 1960-talet, den nya terminalbyggnaden på 1980-talet och Norra hamnen-projektet på 1990-talet. Under 2005 pågick en diskussion om ångfärjestationstomtens framtida utnyttjande.
Ett annorlunda exempel är Frimurarhusets fasad mot Stortorget. På 1880-talet fick dåvarande stadsarkitekten Mauritz Frohm i uppdrag att rita Frimurarhuset, men när ritningarna skulle utvärderas av byggherren underkändes fasaden mot Stortorget som ”omodern”. Arkitekten Alfred Hellerström fick i uppgift att omarbeta fasaden, som senare godkändes. Resultatet blev att fasaden mot Stortorget ritades av Hellerström, medan interiör och fasad mot Norra Kyrkogatan ritades av Frohm. Helsingborgs storstadsmässiga utseende i den centrala delen av staden uppkom under det intensiva nybyggnadsskedet mellan 1870-talet och 1920-talet. De mest anlitade och tongivande arkitekterna under denna tid var Mauritz Frohm, Alfred Hellerström och Ola Anderson. Det ökande välståndet i landets snabbast växande stad markerades med bl.a. praktfulla byggnader i centrum samt på Olympia, Norr och Tågaborg, medan betydligt mindre anspråksfulla bostadshus växte upp på Söder.
Arkitekttävlingar blev vanliga kring förra sekelskiftet och flera av landets främsta arkitekter vann tävlingar som t.ex. Gustaf Améen med Terrasstrapporna (1903), Ragnar Östberg med Krematoriet (1929) och Sven Markelius med Helsingborgs konserthus (1932). Med Konserthuset fick funktionalismen sitt genombrott i Helsingborg och H55-utställningen var kanske den viktigaste händelsen för modern arkitektur i Helsingborg under 1900-talet. Den enda byggnaden på utställningen som var avsedd att stå kvar var restaurang Parapeten. Den ritades av Bengt Gate och är fortfarande ett utmärkt exempel på arkitektur av hög kvalitet från 1950-talet. 1960- och 1970-talens arkitektur kan representeras av följande projekt, som samtliga ritats av Sten Samuelssons arkitektkontor: bostadshuset Hamilton House 1967, Frigoscandias kontor 1970, Langetthuset vid Drottninggatan 176 1974, bostadshuset Drottninggatan 37 1974 samt Helsingborgs lasarett 1975. Postmodernismen gjorde sitt intåg i Helsingborg under 1980-talet, där kanske de mest framträdande byggnadskomplexen är kvarteret Sachsen på Söder, arkitekt FFNS genom Morgan Edenhed, samt Terminalprojektet med Hotel Marina Plaza ritat av Ivar Krepp, VBB.
Byggandet i Norra hamnen påbörjades år 1995 genom att den 150 meter långa Kvickbron, ritad efter en arkitekttävling av Uffe Nilsson och Dan Rahmqvist, byggdes. Idén till planutformningen togs fram av Jens Arnfred, från arkitektkontoret Vandkunsten i Köbenhavn, som också ritade tre av de 13 bostadshusen i området. De senaste årens kanske mest uppmärksammade byggnadsprojekt är följande: bostadshusen på Slottsvångsskolans gård (2000), som ritades av Henrik Jais-Nielsen och Mats White och fick millennieårets Kasper Salin-pris. Dunkers kulturhus (2002), som tillkom efter en arkitekttävling som vanns av Kim Utzon. Sundstorget (2004), vars arkitekter var för torgytan Sven- Ingvar Andersson, parkeringshuset Sonny Mattsson och paviljongen Erik Wikerstål. Tingshuset, som uppfördes vid Konsul Perssons plats 2005, ritades av Carl-Åke Bergström.
Läs mer: Mattias Bjellvi och Johan Iacobi, ”Funktionalistisk bebyggelse i Helsingborg 1929–1943” (1996); Bengt Lindskog: ”Bebyggelse i Helsingborg 1971–1995”, Kring Kärnan 25 (1996); Kring Kärnan 28 (1999); Henrik Ranby, ”Helsingborgs bebyggelse 1863–1971”, Helsingborgs historia VII:3 (2005); Ulf Rigstam (redaktör), ”Arkitekturguide för Helsingborg”(2005).