Gamla kyrkogården

Den äldsta delen av kyrkogården med gravplatser från tidigt 1800-tal

Gamla kyrkogården, belägen mellan Södergatan i väster och Donationskyrkogården i öster, gränsande till Konsul Perssons villa i norr och Eneborgsvägen i söder. Kyrkogården invigdes den 29 december 1816 av biskop Wilhelm Faxe. Helsingborgarna begravdes tidigare antingen i eller intill Mariakyrkan eller också på s.k. fattigkyrkogårdar, varav en låg i den nuvarande korsningen Prästgatan/Bruksgatan/ Karlsgatan. På prosten Elias Follins (se Follin (släkten)) förslag blev ”den nya begravningsplatsen” (som den då kallades) förlagd bortom både kyrkan och det då egentliga stadsområdet. När Gamla kyrkogården togs i bruk fanns här inte ett enda träd bara lite buskvegetation på backslänten. Utsikten över Öresund var helt fri.
I våra dagar ger Gamla kyrkogården en helt annan upplevelse med högväxande träd av varierande slag i förening med det gamla gravkapellet, uppfört efter Mauritz Frohms ritningar 1877. En mängd av gravar vittnar var och en på sitt sätt om kända och okända helsingborgare. Flera av 1800-talets kända helsingborgare vilar här som Follin (släkten), Romare (släkten) och Henckel (släkten) m.fl. Flera enkla barngravar från tidigt 1800-tal gör särskilt intryck på dagens kyrkogårdsbesökare. En uppmärksammad gravplats just på slänten intill den senare tillkomna Donationskyrkogården är den som ägnats skalden och tidningsmannen Oscar Patrik Sturzen-Becker (Orvar Odd). På motsatta sidan av backsluttningen finns gravvården över konsul Petter Olsson. SG