Tomas Nordbäck
Tomas Nordbäck (1938–2019) föddes i Helsingborg och var bland annat verksam som målare, grafiker, tecknare, och skulptör. Hans konstnärsbana startade tidigt, som 18-åring blev han antagen till Konstfack, men istället för att studera följde han med kollegan och mentorn Gustav Rudberg till en konstnärskoloni på Ibiza. Hit kom Tomas att återvända flera gånger genom åren. Han gjorde även många andra resor, både i Europa och Asien, dock förblev hemmet och ateljén i Domsten hans fasta bas.
Under sina första aktiva år blev han antagen till ett antal konstutställningar, bland annat Unga tecknare på Nationalmuseum och Vårsalongen på Vikingsberg. 1958 studerade han för Tage Hansson vid Skånska målarskolan. 1967–77 var han medlem av Differenterna, en konstnärsgrupp som bestod av nordvästskånska konstnärer, däribland Bengt Orup och Lennart Rosensohn. Han hade flera separatutställningar och deltog även internationellt i samlingsutställningar i bland annat Wien och Paris. Tomas tidiga konst bestod framförallt av naturinspirerade abstraherade former i rena färger som senare utvecklades till ett mer geometriskt och stramt uttryck. Under den senare delen av sin bana arbetade Tomas mycket med offentlig konst, främst i Helsingborg var följande verk kan ses:
– Glasmålerier på Rådhusets fönster
– Bronsmodeller av historiska byggnader och platser
– Monumentet till Vänortsplatsen på Parapeten, ”Sail around the World”.
– Önskebrunnen vid Drottninggatan/Ålgränden
– Obelisken framför Sofieros huvudentré
– ”Segel” inne i Sofieros park
– Polykroma reliefer på Helsingborgshems fasader på Drottninghög
Tomas mottog genom åren ett antal stipendier, han var även aktiv som ledamot i statens konstråd 1988–1994 och Helsingborgs skönhetsråd (nuvarande Konstrådet) 1994–2000. 2016 belönades han med stadens finaste utmärkelse, Helsingborgsmedaljen.
Källor:
https://www.lexikonettamanda.se/show.php?aid=15567
https://www.hd.se/2003-12-27/tomas-nordback-65-ar
https://web.archive.org/web/20081229074754/http://
hd.se/familj/2008/12/28/avhopparen-som-blev-konstnaer/