Tullväsende
Tull. Tullverksamheten i Helsingborg är dokumenterad sedan 1658, men hade efter myndighetens påbud funnits redan 1622. Fram till 1810 var den delad i Lilla tullen, även kallad Landtullen och Sjötullen eller Stora sjötullen.
Landtullen
Landtullen infördes 1662 och den medförde att det vid stadens infartsvägar skulle finnas tullbommar och tullhus, där tullbetjänter visiterade och granskade alla åkande, ridande och gående, som passerade in och ut ur staden. Det upprättades då bevakning på flera platser, i norr vid Kullagatans norra ände, den s.k. Kullaporten. I öster nära Bomgränden låg den viktigaste, Östra porten, även kallad Ängelholmsporten eller Norra porten. Men under 1700-talet fanns ett landtullhus även vid korsningen Långvinkelsgatan – nuvarande Bergeströmsgatan, huset blev senare inrättat som garnisonssjukhus (se Garnisonssjukhuset). I söder, vid Bergaliden/Storgatan låg Södra porten, även benämnd Landskronaporten.
Vid Norra porten, Kullaporten, uppfördes så småningom tullhus medan man vid Södra porten hyrde in sig i ett närbeläget hus. Två mindre strandtullar utan byggnader, en vid norra stadsgränsen och en vid den södra, höll ögonen på eventuella smitare som tagit den vägen. Administrationen sköttes av en landtull- och acciskammare under en landtullinspektör. Till sin hjälp hade han tullskrivare. Vissa orättvisor ansågs landtullen föra med sig. Exempelvis blev en vara som fördes in i staden och sedan inte såldes beskattad en andra gång vid återinförandet, antingen till Hbg eller någon annan stad. För att förhindra att man tog sig in i staden på andra vägar än via tullstationerna lät man uppföra staket längs långa sträckor även om en fullständig inhägnad aldrig kom till stånd. Landtullen avskaffades i december 1810.
Sjötullen
Sjötullen, eller Stora sjötullen var föregångare till det som vi i dag menar med gränstull. Stora Sjötullkammaren startade sin verksamhet 1658 och i ledningen fanns en tullnär. Till sin hjälp hade han en kontrollör, två besökare (visitörer) och två strandridare. I tulldistriktet ingick även sträckan mellan Råå och Båstad vilken bevakades av tulljakter och strandridare. Det första tullvisitörshuset, ”besökarnas hus”, snarare en bod, byggdes år 1692 på Stortorget. I samband med kriget 1709–10 blev detta illa medfaret av danskarna, men det dröjde till 1786 innan generaltulldirektören för egna medel lät uppföra en ny bod.
Själva tullkammaren inrättades oftast hemma hos tullnären vilket gjorde att den hade ett flertal adresser genom åren, men år 1732 flyttades den till en egen lokal på Södra Storgatan 1. När stadens Rådhus (det gamla vid Stortorget) stod färdigt 1799 inreddes tullkammarlokaler på andra våningen och packhus i bottenplanet. Visitationsboden behölls dock, men den revs omkring 1868.
Gamla tullhuset
År 1826 flyttade tullen från rådhuset till de första egna lokalerna sedan Generaltullstyrelsen förvärvat fastigheten Södra Storgatan 9 av överste Carl Gyllenhaal. Här stannade verket kvar till 1856–57 då en ny fastighet köptes, belägen på Hamntorget. Det var en byggnad som uppförts 1838 som badhus, men vid tullverkets övertagande tjänstgjorde som magasin. År 1886-87 om- och tillbyggdes huset helt efter Mauritz Frohms ritningar till det utseende det i stort sett har i dag, se Gamla tullhuset. Med tullverkets medgivande uthyrdes andra våningen till stadens invånare som solennitetssal, en stadens festsal. Åren 1913–14 tillkom flyglarna efter Alfred Hellerströms ritningar.
Vid den här tiden hade de strax väster om det gamla rådhuset liggande s.k. Röda bodarna rivits. Här kan nämnas att det i gamla rådhusets bottenvåning inrättade tullpackhuset år 1866 ombyggdes till häkte. Vid Pålsjö fiskeläge uppfördes ett tullbevakningshus 1859 för att skaffa bostad åt tullvakten på norr. Smugglingen över Sundet var omfattande. Huset kallades allmänt för ”Fanjunkarens” efter en senare ägare omkring år 1900. Äldre helsingborgare minns ännu den i huset belägna Arvida Hanssons livsmedelsbutik. Byggnaden, på Drottninggatan 147 revs 1959 till förmån för den fastighet som finns där i dag. Även Råå har haft tullhus, eftersom smugglarna gärna landade i området. År 1850 byggdes ett tullhus vilket tillbyggdes år 1906.
Nya tullhuset
År 1940 tog tullkammaren i bruk en ny egen byggnad i Norra hamnen (omtalad som Nya tullhuset) vilken ersatte den tidigare vid Hamntorget. En stor förändring av organisationen skedde 1974 vilket bl.a. innebar att tullen därefter inte hade s.k. godsansvar och därmed behov av tullpackhus, utan detta överfördes till privatföretag. Det var ett nytt begrepp som därmed infördes, hemtagningssystemet, d.v.s. att godset fick tas hem före förtullningen. Därmed upphörde också behovet av den stora tullkammaren i Norra hamnen. På grund av omorganisation av tullverket vid EU-inträdet, upphörde Helsingborgstullen som egen myndighet fr.o.m. den 1 mars 1999, då ledningen flyttades till Malmö. Verksamheten i Hbg bedrivs i Föreningssparbankens hus på Järnvägsgatan.
I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton och föremål som har med tullen att göra, bl.a.: [[1]] även saker man beslagtagit, bl.a.[[2]]
Läs mer: Christer Jansson, ”Tullverket i Hbg 1658–1986” (1986); Gösta Johannesson, ”Helsingborg, stad i 900 år” (1980).