Långvinkelsgatan

Långvinkelsgatan, Liden, under 1600-talet kallad Grydestöberlien (”Grydestöbaren” kallades den hantverkare som tillverkade grytor och andra liknande föremål av malm, mässing och andra kopparlegeringar). Dagens Nedre Långvinkelsgatan hade i sin nedre sträckning från tid till annan skilda namn. Öster om Norra Storgatan kallades den helt enkelt ”Liden”, mellan Norra Storgatan och nuvarande Kullagatan ”Bredgränden”, mellan Kullagatan och stranden (senare Norra Strandgatan) Hospitalssträtet.

Kring 1776 kallas den mellersta delen ”Bärströmssträtet” efter kyrkoherden Hans Bergeström som ett par år hyrt bostad i Jacob Hansens hus. Benämningen ”Liden” har gamla traditioner och höll sig kvar i folkmun till långt in mot 1900-talets mitt. Gatan, vilken utgjorde stadens förbindelse med Halland jämte norra och östra Skåne samt Blekinge, sträckte sig från Kullagatan i väster, till Stattena i öster. Den västra delen av denna infart, hade fordom en annorlunda sträckning. Då gick leden i stället via Springpostgränden och snett över planteringen vid Henckelska gården, mitt för Gamlegård samt fortsatte i Strömgränden ner till skeppsbron. Den bitvis branta backen skapade problem särskilt för hästdragna fordon. I backen skedde flera otäcka olyckor, när hästarna vid nerfarten inte orkade stå emot trycket från de tungt lastade och obromsade vagnarna. På 1860-talet sänktes gatan avsevärt vid de värsta ställena, framför allt från i höjd med nuvarande Torngatan och ett stycke nedåt. Därmed förbättrades framkomligheten för de vägfarande.

Sänkningen av gatan medförde dock att flera fastigheter måste förses med höga yttertrappor för att de boende skulle kunna ta sig in och ut ur sina hus som efter sänkningen hamnade ett bra stycke över gatunivån. Detta ses tydligt på äldre fotografier från området. Utmed hela Långvinkelsgatan låg ännu för några decennier sedan på båda sidor ålderdomlig bebyggelse av skiftande slag, de flesta uppförda vägg i vägg. Denna blandade bebyggelse, bildande en unik miljö, fick efterhand ge vika för stora hyresfastigheter, framför allt under det rivningsglada 1960-talet.