Sandstensbrytning

Sandstensbrytning, har förekommit i och kring Helsingborg sedan medeltiden. Mariakyrkans föregångare, en 1100-talskyrka, anses ha varit byggd med sandsten som brutits vid Hälsovägens nedre, norra sida, (invid det Björkegrenska huset). Sandstensblocken vid Mariakyrkans östra och delvis södra sida, väl synliga är sannolikt en rest av den forna kyrkans grund. Sandstensblock bröts under 1500- och 1600-talen vid Gravarne (se Gravarna, Tinkarp och Laröd, där man på sina ställen (t.ex. vid slänten mot Tinkarpsbacken) ännu i dag kan se spåren efter brotten. Även ett par hundra meter norr om villa Thalassa finns spår av stora gravar efter tidigare sandstensbrytning som var i gång så sent som på 1870-talet. Här är avståndet till Senderöd kort vilket kan vara förklaringen till detta ortsnamn som kan ha uppstått av en äldre benämning på slipstenar, s.k. sennor. Vid Pålsjö sandstensbrott bearbetades materialet till slipstenar och brynen, s.k. vedjestenar. Sandstensbrytningen vid Laröd kan ha varit den mest betydande. Härifrån forslades blocken med båt över sundet till bl.a. uppförandet av ett tiotal kyrkor och kloster på Själland samt till återuppbyggandet av Kronborgs slott efter branden 1629. I Laröd var brytningen i större skala igång till omkring 1906, men mindre arbeten med sandsten fortsatte, t. ex. genom stenhuggaren m.m. Bengt Nilsson i Laröd (se Bengts väg). Se också Stenkolsbrytning och Senderöd.