Hugo Gehlin
Hugo Gehlin (1889–1953) har satt sin prägel på flera offentliga miljöer i Helsingborg. Inte minst takmålningarna i Jacob Hansens hus och mosaikerna i Simhallsbadet är verk som uppskattats av flera generationer helsingborgare. Gehlin föddes i Norrköping, där han utbildade sig till byggnadsingenjör. Under åren 1911-14 gick han på Tekniska skolan i Stockholm (nuvarande Konstfack) och tog där examen som teckningslärare. 1915 reste han till Köpenhamn med hjälp av ett stipendium, för att fortsätta utbilda sig till konstnär, och för att kunna träffa andra unga nordiska konstnärer. Här mötte han konstnären Esther Henriques, f. 1892, som han gifte sig med 1917, (se Esther Gehlin). När 1:a världskriget var slut kunde de båda ge sig ut på en ettårig studie- och arbetsresa till Italien. Efter återkomst till Sverige tjänstgjorde Hugo Gehlin som teckningslärare, bland annat på Nääs slöjdseminarium. Hugo och Esther Gehlin bosatte sig 1922 i en villa på Rönnegatan i Raus Plantering. Efter ett par år flyttade de till ”Gula villan” (också kallad ”Ulfsparreska villan”) på S:t Clemensgatan 3 invid landborgskanten, som kom att bli deras hem under återstoden av deras liv.
Under åren 1924–1927 arbetade Hugo Gehlin tillsammans med Joakim Skovgaard, som utförde den stora mosaiken i absiden i Lunds domkyrka. Därmed var två spår i Gehlins fortsatta konstnärliga bana lagda, utsmyckningar i kyrkor och arbete med mosaiker. Men Gehlin var oerhört mångsidig som konstnär och arbetade också med träsnitt, måleri och andra tekniker. 1918 hade han publicerat diktsamlingen ”Stillsamma dikter” illustrerade med egna träsnitt. I Helsingborg kom Hugo Gehlin att arbeta tillsammans med arkitekten Gustav Widmark vid restaureringen och tillbyggnaden av Jacob Hansens hus 1931–33. Han gjorde takmålningarna i Raus församlingshem på Råå (från 1959 benämnt som Allhelgonakyrkan på Råå) liksom utsmyckningar i mosaik till Banckska barnsjukhuset (1944) och simhallsbadet (1940). Mosaikerna i barnsjukhuset, liksom den på golvet i simhallsbadet, utfördes av oglaserad mosaik från Ivöverken. I Mariakyrkan utformade Gehlin altarskranket och figurer på orgelläktaren. Många av svenska kyrkans församlingar i framförallt Skåne anlitade Gehlin till glasfönster, altartavlor och andra verk. Sammanlagt utformade Gehlin 70 glasfönster.
1930 började Hugo Gehlin som formgivare hos Gullaskrufs glasbruk, en uppdragsgivare som han kom att arbeta åt fram till sin död. Gehlin gjorde något av en rivstart som glasformgivare med en kollektion som visades på Stockholmsutställningen 1930 och som rönte mycket uppskattning där. I början av 1950-talet när frågan om en flyttning av statyn över Magnus Stenbock blev aktuell kom Gehlin att göra skisser över utformningen av platsen söder om Rådhuset, i Stortorgets västra del. Platsens stenläggning som den ser ut idag, med bland annat en kompassros, är utformad efter Gehlins idéer. Korfönstren i Raus kyrka kom att bli ett av Hugo Gehlins sista uppdrag, och det är på kyrkogården vid Raus kyrka som han och Esther Gehlin har sin grav.
Se personartikel i svenskt biografiskt lexikon [[1]] .
Källor: Svenskt biografiskt lexikon Svenskt konstnärslexikon Antik & Auktion nr 5/2001 ”Det gröna tunnlandet” – artikel i Svenska hem i ord och bild nr 5 1947 Par i konsten – Norrköpings konstmuseum 1996
Läs mera: Torsten Mårtensson (red.), ”Hugo Gehlin” (1939).