Raus kyrka

Raus kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

Raus kyrka, är en av Skånes bäst bevarade medeltidskyrkor. Kyrkan uppfördes under 1100-talet och förlängdes mot väster under 1400-talet. Vid mitten av 1800-talet byggdes den ut dels mot öster, dels med korsarmar. Vid en renovering år 1938 flyttades sakristian till en plats under norra läktaren. År 1782 uppfördes nuvarande klockstapel på samma plats som en senmedeltida föregångare.

Läs mer: Torsten Mårtensson, ”Sveriges kyrkor Skåne”, Band II häfte I Luggude härad (1963).

Raus kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

Raus kyrkas byggnadshistoria

Raus kyrka uppfördes vid 1100-talets mitt och bestod då av långhus, kor, halvrund absid och ett smalt västtorn. Som byggnadsmaterial användes kvaderstenar av nordvästskånsk sandsten. Sandstensomfattade portaler fanns i både norra som södra delen av långhuset. Ursprungligen fanns även fyra fönster i långhuset, två i vardera långhusmur. Ovan valvet, på kyrkans vind, är det ännu möjligt att se resterna av dessa. Det utvändiga murverket avslutades nedtill av en sandstenssockel. Långhuset hade ursprungligen ett platt brädtak vars bräder var spikade på takbjälkarnas undersidor. I dessa bjälkar finns ännu spikar från det romanska innertaket. Vid en omläggning av golvet i kyrkans västparti 1934 påträffades rester av den romanska kyrkans västra mur. Från denna sträckte sig två parallella murar västerut vilka tolkades utgöra resterna efter ett torn uppfört av sandstenskvadrar. Tornet hade högst sannolikt en kvadratisk planform och var något smalare än långhuset. Tornmurarna låg dock inte i förband med långhusmuren, men hade samma skifthöjd som dess västmur, vilket talar för att tornet inte uppförts samtidigt med den romanska kyrkan, men att detta skett relativt kort tid därefter. Under 1400-talet slogs sengotiska kryssvalv i kor, långhus och tornets bottenvåning, och ett vapenhus uppfördes vid sydportalen. Mot slutet av 1400-talet genomfördes en västutvidgning av kyrkan vars långhus förlängdes med ett valvfack åt väster. Inför detta revs det romanska tornet. Murverket i västutvidgningen består av kvaderhuggen sandsten med inslag av tegel. Kvaderstenarna är troligen återanvända byggnadsstenar från det rivna tornet. Västmuren byggdes dock av obearbetade eller grovt tuktade markstenar. Det tillbyggda västpartiet har en kvadratisk plan och tjocka murar, och det har föreslagits att det haft en tornliknande påbyggnad. Detta har också hävdats av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius och i kyrkans handlingar finns flera uppgifter om ”tornet” som dock måste ha rivits relativt kort tid efter uppförandet. Det finns heller inga spår i murverket efter en senmedeltida tornbyggnad varför detta antagande tills vidare får anses som rent hypotetiskt. 1840 genomgick kyrkan stora förändringar då det medeltida korpartiet, absiden och vapenhuset revs för att ge plats åt de nuvarande korsarmarna och ett kor med rakt avslutat östparti (Anshelm 1947:574; Mårtensson 1963; Wienberg 1985-91; Jacobsen 1993:118; Mildner 1996; Wikerstål & Ranby 2007a).

Skulptur i Raus kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

Den äldsta kyrkans väggar och valv har haft medeltida kalkmålningar, medan spår av sådana däremot inte påträffats i det senmedeltida västpartiet. Målningarna i valven är idag fragmentariska. Längst i nordost på väggen finns en mycket otydlig korsfästelsescen. Kristus, med korsgloria, flankeras av två rövare, alla korsfästa på T-formade kors. Mellan de tre korsen står Maria, Longinus, Stefan och Johannes. Longinus spjut framträder och i ena handen håller han hanken till en spann. I det östligaste långhusvalvet ses de fragmentariska resterna av en klädd figur respektive den undre delen av en figur med ett horisontalt löpande textband vid midjehöjd. I de övriga långhusvalven finns några få spår av ännu otydligare kalkmålningsrester. Sköld- och gördelbågarna pryds på sidor och undersidor av rankverk i rött, med omväxlande röda och blå hjärtformiga blad, samt en rundbågsfris. Kalkmålningarna kan dateras till perioden 1475–1500 och har tillskrivits den så kallade Helsingörgruppen (Mårtensson 1963:40ff; Banning 1976b:32).

Huvuddelen av den romanska takstolskonstruktionen finns ännu bevarad i intakt skick. Av de ursprungligen 15 takstolarna finns elva kvar. De fyra östligaste togs bort i samband med ombyggnaden av kyrkan 1840. Konstruktionen är helt av ek och består av genomgående takbjälkar med sparrar vilka förenas av högtsittande hanband. En intressant företeelse är den märkning som finns på sparrband och hanband. Timmermännen har här använt sig av runor eller runliknande tecken (Mårtensson 1963:35ff; Linscott 2007; Wikerstål & Ranby 2007a).

Över nuvarande huvudingången i väster framskjuter ur muren ett människohuvud av kalksten cirka fem meter ovan marken. Huvudet är grovt utformat. Näsan är sned, ögonen sitter på olika höjd och munnen utgörs av en smal springa. Stenhuvudet är troligen en omhuggen skulpturdetalj och dess placering är klart sekundär. Enligt en sägen, nedtecknad 1729, är ansiktet en avbildning av den kontinentala sagohjälten Roland och han skulle ha varit lika lång som stenens höjd över marken (Mårtensson 1963:20ff; Wikerstål & Ranby 2007a). Andra stendetaljer från den romanska kyrkan har påträffats i det yngre murverket, bland annat ett sönderslaget tärningskapitäl som sannolikt tillhört en av kyrkans ursprungliga portaler.

Vid installationen av en värmeledning 1934 påträffades i den äldsta kyrkans långhus resterna efter en äldre, sannolikt romansk golvbeläggning. Golvet bestod av stora plattor sandsten, tillhuggna i sidorna och sammanlagda med relativt jämna fogar. Plattorna låg löst lagda i jordlagret. Stengolvet var dock inte plant utan hade mittpartiet försänkt så att det runt hela kyrkan, längs murarna, fanns ett trappsteg av någon decimeters höjd och 1–2 meters bredd. Troligen var detta lämningarna efter ursprungliga sittbänkar.

Raus kyrkas inventarier
Till kyrkan kan tre medeltida träskulpturer knytas. Den äldsta är ett krucifix från 1400-talets andra hälft som ännu hänger i Raus kyrka (Liepe 1995b:324). Från 1400-talets slut är en madonnabild där den tronande Maria avbildas sittande frontalt på en låg bänk med profilerad övre kant. På hjässan bär hon spår efter en krona. Jesusbarnet sitter upprätt, vänt halvt åt höger på moderns vänstra arm. Nedre delen av barnets ursprungligen hellånga livklädnad är sekundärt omhuggen till två ben. Madonnabilden var tidigare deponerad till Lunds Universitets Historiska Museum, men har nu återbördats till kyrkan (LUHM inv nr 16713:1b; Liepe 1995b:324). Vid samma museum förvaras även ett krucifix från 1500-talets första hälft (LUHM inv nr 16713:1a; Liepe 1995b:325). I kyrkan återfinns flera andra intressanta inventarier från medeltiden. Från 1100-talet stammade det romanska rökelsekar av malm som dessvärre stals från kyrkan 1974, varefter en kopia tillverkades. Locket bestod av fyra genombrutna gavlar vilka avslutades med ändknoppar. Toppen slutade i en rundad kula och foten var fyrkantig. Idag finns två rökelsekar i kyrkan, en kopia av det stulna rökelsekaret från Raus kyrka respektive en kopia av det medeltida rökelsekaret i Välluvs kyrka, båda tillverkade på 1970-talet (ÄKKS 1914:98). Kyrkan saknar idag medeltida dopfunt (Tynell 1921:75).

Kyrkans storklocka är av medeltida ursprung, men har gjutits om vid två tillfällen, första gången 1782. Enligt Jöns Rönbecks sockenrelation om Helsingborgs stad 1729 hade klockan en latinsk inskrift i minuskler som berättade att den gjutits 1456:

”ave maria gratia plena dominus tecum benedicta tu in mulieribus : anno domini mcdlvi : et benedictus fructus ventris tui iesus christus amen”.

I nusvensk översättning lyder inskriften: ”Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor : under herrans år 1456 : och välsignad din livsfrukt Jesus Kristus amen” (LMA, Rönbeck 1726; Mårtensson 1963:116). Raus kyrka är dessutom den enda av Helsingborgsområdets kyrkor som har en klockstapel. Dess datering är inte klarlagd, men den kan möjligen vara av senmedeltida ursprung (muntliga uppgifter från Petter Jansson, antikvarie vid Regionmuseet i Skåne).

Vid grävningar i kyrkans golv 1934 framkom en grop inne i kyrkans västutvidgning. I denna påträffades en medeltida handklocka av brons med smal form, markerad slagring och vinkelböjt handtag. Klockan dateras till tiden omkring 1200. Den är dock fragmentarisk eftersom ena sidan är helt nedsmält (HeM inv nr 291-34; Mårtensson 1963:116). Tillsammans med handklockan hittades en förslaggad metallklump bestående av sammansmälta blytakspik, småstycken av blyplåt och kopparbitar. Gropen har troligen tillkommit i samband med gjutning av blyplåtar och taktäckningsarbeten vid kyrkan (HeM inv nr 290-34; Mårtensson 1963:116).

Vid grävningsarbeten i kyrkan 1905 påträffades även ett fragment av en stenskulptur som kan ha varit det runda överpartiet till ett medeltida gravmonument. Stenfragmentet har försvunnit, men en teckning av det återger en djurfigur samt framför denna ett korsliknande föremål Teckningen återfanns i Helsingborgs Museers arkiv, men är nu försvunnen (Mårtensson 1963:105).
Författare: Peter Carelli

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton på Raus kyrka, bl.a.: [[1]]

Läs mer: Medeltidens kyrkor

Kyrkoherdar i Raus och Välluvs pastorat

(årtal inom parentes avser levnadsår)

Raus och Välluvs pastorat

1 Troels Nielsen

2 Peder Nielsen

3 Niels Haagensen, 1554 till sin död 1584

4 Walter Olsen

5 Johan Hansen, början av 1600-talet

6 Rasmus Ibsen, död troligen 1636

7 Jakob Gregersen

8 Mogens Gundersen, (o. 1624–1696), 1653 till sin död

9 Hans Andersson Ronnovius

1/5 1698–30/4 1858 innehades Raus och Välluv som annex av kyrkoherdarna i Hbg

21 Johan Wadstein, (1816–1896), 1858–1896

22 Peter Sjöholm, (1845–1915), 1899–1915

23 Johannes Sivardsson, (1877–1933), 1921–1929

Endast Raus pastorat fr.o.m. 1/5 1929

1 Johannes Sivardsson, (se ovan), 1929–1933

2 Gunnar Bergström, (1878–1952), 1935–1949

3 Nils-Erik Wittgren, (1906–1994), 1949–1972

4 Sten Werner, (1912–1979), 1972–1977

5 Sven Volk, (1932–), 1977–1997

6 Mikael Jonsson, (1953–), 1997–2001

7 Mona-Lisa Ekdahl, (1951–), 2003–

Litteraturlista

Anshelm, Gunnar 1947. Stiftets kyrka. Lunds stift i ord och bild. 1947. Herrlin, Gunnar (red.). Stockholm.

Banning, Knud (ed.). 1976b. A Catalogue of Wall-Paintings in th Churches of Medieval Denmark 1100–1600. Scania, Halland, Blekinge. Volume Three: Catalogue N–Ö. Copenhagen.

HeM = Helsingborgs Museer.

Jacobsen, Henrik 1993. Romanske vesttårne, deres indretning og funktion. Vesttårne før 1300 i det middelalderlige Danmark øst for Storebælt. Stockholm.

Liepe, Lena 1995b. Den medeltida träskulpturen i Skåne. En bilddokumentation. Skånsk senmedeltid och renässans 15. Lund.

Linscott, Kristina 2007. Medeltida tak. Bevarade takkonstruktioner i svenska medeltidskyrkor. Del 1: Rapport om kunskapsläget 2006. Institutionen for kulturvård. Rapport 2007:1. Göteborgs universitet.

LMA = Landsantikvarien Malmöhus arkiv och diverse antikvariska och arkeologiska rapporter.

LUHM = Lunds Universitets Historiska Museum inv nr 16713:1b.

Mildner, Carl-Axel 1996. Rapport över utfört renoveringsarbete 1996. Raus kyrka, Raus socken. Landsantikvarien i Malmöhus lan (stencil).

Muntliga uppgifter från Petter Jansson, antikvarie vid Regionmuseet i Skåne.

Mårtensson, Torsten 1963. Kyrkor i Skåne, Luggude härad, sydvästra delen. Sveriges kyrkor 96, bd II:1. Stockholm.

Tynell, Lars 1921. Skånes medeltida dopfuntar. Stockholm.

Wienberg, Jes 1985–91. Danmarks middelalderlige Kirker (kartotek). Kyrkoarkivet, Lunds Universitets Historiska Museum, Lund.

Wikerstål, Erik & Ranby, Caroline 2007a. Raus kyrka, Allerums kyrkliga samfällighet, Lunds stift, Skåne län. Underhållsplan. Wikerstål Arkitekter AB, Helsingborg (stencil).

ÄKKS = Utställning af äldre kyrklig konst från Skåne. Katalog. Malmö 1914.