Musikliv

Musikliv, olika former av vardagligt informellt musicerande har sannolikt alltid varit en del av människans vardag. Med de medeltida stadsmusikanterna och den liturgiska musiken i kyrkorna formaliserades musiken med bestämda och organiserade framföranden kopplade till olika sammanhang. Orgelmusik och psalmsång har ljudit i Mariakyrkan sedan högmedeltiden och sannolikt tidigare också i t.ex. dominikanmunkarnas klosterkyrka (se Nicolaiskolan f.d.).

Vid Mariakyrkans orgel (så småningom överlåten till Torrlösa kyrka) satt vid 1600-talets mitt den senare berömde Dietrich Buxtehude. Den i skråsamhället högt respekterade stadsmusikanten med sina gesäller fick också rycka in och assistera organisten i Mariakyrkan när så krävdes samt undervisa latinskolans gossar i musik. För övrigt svarade stadsmusikanten för den mera profana musikunderhållningen i staden. Han hade ensamrätt på att mot betalning spela vid borgerliga bröllop och andra högtidliga tillfällen. Tillsammans med tre till fyra gesäller, utbildade på olika instrument, kunde de också fungera som en självständig musikensemble. Med sinkor och basuner bjöds det i olika sammanhang på toner från Mariakyrkans torn eller i Rådhuset. I Helsingborg dyker detta skrå upp redan i början på 1600-talet. På 1690-talet noteras för första gången namnet Zoll i den helsingborgska musikhistorien. Efter några år som musikantgesäll fick 1692 familjens nestor Michael Zoll (d.1714) privilegium, ensamrätt, som stadsmusikant. Familjen Zoll innehade därefter ämbetet i minst tre generationer eller fram till 1809 då stadsmusikantväsendet upphörde och stadens musikliv började anta nya former.

Under 1800-talet och särskilt dess andra hälft, fick musiken i Helsingborg en utformning och bredd som väl svarade mot stadens utveckling från en obetydlig landsortshåla till industristad. Intresset för hornmusik, körsång och inte minst kvartettsång blomstrade från ca 1850 och decennierna kring förra sekelskiftet. Skarpskyttekårens musikkår etablerades tidigt i staden och fanns redan på 1860-talet. Musiken i Helsingborg upplevde då sin första storhetstid, jämsides med framväxten av de stora folkrörelserna. En rad sångföreningar som Hantverkarnas Sångförening och ännu verksamma Helsingborgs Kvartettsångsällskap grundades i slutet av 1800-talet. Sång och musik fick också ett stort utrymme inom ordensväsende och ideella sammanslutningar; såväl nykterhets- som arbetarrörelsen hade egna musikkårer liksom så småningom även t.ex. polisen, spårvägen och brandkåren. Samma förhållande rådde även i de närliggande tätorterna. Tjugo- och trettiotalen betydde en ny genombrottsperiod. En avgörande injektion som stimulerade musikintresset hos helsingborgarna var naturligtvis bildandet av Nordvästra Skånes orkesterförening (senare Helsingborgs symfoniorkester) under Olof Lidners ledning. (Det är värt att notera att en betydande del av dåvarande orkesterföreningens medlemmar hade fått sin grundläggande musikaliska skolning inom just regementsmusiken.) S.k. folkkonserter i Folkets hus och Folkets park väckte stort publikt gensvar. Husarmusikkåren under Lidner gav också sommarkonserter utomhus. Sång- och musik hördes från Terrasstrapporna och rådhustrappan. Musikorkestern Hälsan, bildad år 1911, var en symfoniorkester bestående av drygt 30 såväl manliga som kvinnliga musiker. En viktig händelse i Helsingborgs musikliv var tillkomsten av konserthuset 1932.

Inom olika musikgenrer, från populärmusik, visor och jazzmusik till ”klassisk” musik kan några kända namn nämnas, exempelvis Astolf Mozart Möller, tonsättaren och organisten Gustaf Paulson, ”klockarn i Maria” Hjalmar Johansson som arbetade med Birger Sjöberg, tonsättaren Lars-Erik Larsson, konsertmästarna Felix Cruce och Nora Baranowsky samt dirigenten Sten Frykberg.

Se även Jazz i Helsingborg, Helsingborgs konserthus, Dunkers kulturhus, Dansorkestrar, Sångkörer, bob hund, The Sounds, Darkane, Bai Bang, The Tivoli

SG