Möllor/Kvarnar

Möllor/kvarnar, drivna av antingen vind, vatten eller hästkrafter, har funnits i och kring staden sedan mycket långt tillbaka i tiden. Gatunamn som Möllegränden och Hästmöllegränden minner om hästdrivna möllor inne i staden.

Vädermöllor (stubbamöllor)

Vädermöllor indelas i två olika typer, så kallade stubba- (eller stabbamöllor) samt holländare. De äldsta stubbamöllorna som kom till Norden på 1200-talet är en konstruktion där hela kvarnhuset vrids kring en ekstolpe (stubbe) för att fånga vinden åt vingarna. På Söder stod tre sådana, två av dem på området där före detta polishuset står (Carl Krooks gata). Efter tillstånd år 1768 uppförde bagaren Carl Flyborg (släkten) året därpå en stubbamölla vid nuvarande Kaliforniegatan på platsen där senare, 1886, ett tingshus blev uppfört. Möllan flyttades 1874 till ett område mellan Hälsovägen och Hjälmshultsgatan öster om Kvarnholmsgatan. Den skänktes 1909 till museet och placerades på Möllebacken vid Våffelbruket. Troligtvis har det funnits stubbamöllor redan på 1500-talet ute på Söder, på Franz Hogenbergs kopparstick av Helsingborg 1588 ses två stubbamöllor söder om staden. På backen vid Raus stod en stubbamölla, uppförd 1760, som revs på 1960-talet.

Holländska möllor

Denna typ av möllor är byggda med en hätta, varifrån vingarna kan vridas för att fånga vinden. Stattena kvarn, eller Gustav Jöns mölla sägs enligt muntlig tradition vara Skånes nu äldsta och byggdes i slutet av 1700-talet på Pusta Kulle i Värnamo. Den ska ha fraktats 1859 via Lagan till kusten och sedan vidare till Helsingborg där den enligt muntlig tradition året därpå ska ha ställts upp vid Ängelholmsvägen.

Men senare forskning (Hallqvist 2023) visar att möllan på Pusta kulle i Värnamo byggdes 1850. Uppdragsgivaren var patron Carl Carlander och Nils Svensson från Skåne var byggmästaren. Utförlig beskrivning finns i en brandförsäkring som gjordes 1852. Väderkvarnen såldes ett par gånger och sista gången det finns uppgifter att den fanns kvar på Pusta Kulle är 1862. Gustav Jönssons mölla vid Ängelholmsvägen var byggd redan 1858-1859 vilket utesluter att Jönssons möllan kom från Pusta Kulle.

Den siste möllaren Johan Andersson på Kvarnbacken, Köpinge, Ramlösa gjorde anspråk på att hans väderkvarn hade kommit från Värnamo via landsväg. Storleken och byggnadssättet på Anderssons mölla stämmer bra överens med brandförsäkringen. Kvarnägaren Gustav Jönsson, med son och döttrar, drev kvarnen vid Ängelholmsvägen under en lång tid.

Den lämnade Helsingborg 1979, med båt och står sedan 1980 på Bräcke backe mellan Nyhamnsläge och Krapperup. Där ersatte den en 1946 nedbrunnen mölla. Den äldsta kvarvarande holländaren inom staden uppfördes 1803 på Ringstorp av dansken Fredrik Kamph – se Ringstorpsmöllan. Den drevs senare under lång tid av Nils Sjunnesson. År 1929 plockades den ner och återfinns sedan 1931 på Fredriksdals friluftsmuseum.
På Söder, vid Carl Krooks gata/Holländaregatan, stod den så kallade Wetterlingska möllan byggd år 1847 av Ola Hansson som sedan 1840 var ägare till en av de tre ovan nämnda stubbamöllorna på Söder. Den Wetterlingska möllan revs i samband med stadens inköp av området 1932. Staden hade fått möllan som donation av riksdagsmannen P. Paulsson på Ekeberga på villkor att den bevarades. Tyvärr skedde inte detta men vingarna togs till vara för att användas på möllan på Fredriksdals friluftsmuseum, där de dock visade sig vara för stora. Möllan hade sitt namn efter tomtägaren M. Wetterling. Området blev sedan kallat Wetterlingska tomten och användes för bl.a. gästande cirkusar, tivolin och danstillställningar.
På Råå fanns en stor holländare, ungefär mitt i nuvarande Rorgängaregatan, på tomten Råå nr 2. Möllan uppfördes på 1840-talet. I mitten av 1880-talet var den i behov av reparation. Arbetet var just färdigt efter en stor restaurering 1885 när en ”luffare” en natt bestämde sig för att övernatta i möllan. Han var ovarsam med elden och möllan brann ner till grunden. Ägaren Gustaf Olsson byggde upp en ny av samma typ. Den möllan hade en hög gråstenssockel och var klädd med handkluven Göingespån. Den största kvarnstenen var en och en halv meter i diameter. Men 1909 utbröt ännu en eldsvåda. Hettan var då så stark att det intilliggande, nybyggda hotellets gasverk exploderade. Möllans vingar snurrade glödande runt och kastade gnistor åt alla håll till Rååbornas stora förskräckelse och dramat sågs över hela Råå. Möllan störtade så småningom ihop med ett stort brak och efter detta var mölleepoken på Råå slut.
På Kvarnbacken i Ramlösa sattes det 1860 upp en holländare som fraktats dit med hästskjuts från Värnamo. Ramlösamöllan var i bruk till 1917. Även Filborna har haft en holländare, uppförd 1873 av Johannes Persson, som revs 1953.

Möllor av olika typer

Utöver de ovan nämnda har socknarna inom Helsingborgs kommungränser haft många möllor av olika typer. Flertalet är borta idag, dock finns ett antal kvar, underhållna av hembygdsföreningar, mölleföreningar eller liknande och i gott skick medan några står mer eller mindre fallfärdiga. Förutom en stubbamölla i Norra Vallåkra är det bara holländare som överlevt. Det är Döshults kvarn byggd i Hjortshög 1841, köpt av Nils Sjunnesson på Ringstorp och flyttad till Döshult 1886, men är numera fallfärdig. Fleninge kvarn, ursprungligen byggd i Hjälmshult 1854, forslades till Fleninge för att ersätta en exakt likadan som där brunnit ner. Kulla Gunnarstorps mölla från 1789–1809, uppfördes av länsbyggmästaren Georg Soffel och unik genom sin båtformade hätta, den är idag i gott skick och byggnadsminnesförklarades 1992. Rya kvarn från 1846 ersätta en hundraårig stubbamölla som blåst omkull 1831. Ryssmöllan i Mjöhult från 1887 är numera bostad. På platsen har tidigare funnits två möllor som båda är nerbrunna. Tånga kvarn från 1868, privatägd, är i gott skick men vingar saknas.

Vattenmöllor

Vattenmöllor borde vara den äldsta formen av kvarnar som inte drivs med handkraft. Av möllorna utmed Hälsobäcken finns en del sådana antecknade i danska arkiv från 1500-talet.
Bagaremöllan, även kallad Bakaremöllan, men mera vardagligt Stampen, låg i sänkan väster om korsningen Hjälmshultsgatan/Stampgatan. Möllan finns belagd redan på 1600-talet, men den kan möjligen ha varit ännu äldre.
Barkamöllan var belägen ungefär där nu Fågelsångsgatan mynnar i Hälsovägen. Möllan, anlagd på 1780-talet, är den yngsta av de totalt sex kvarnarna utmed Hälsobäcken. Här krossades eller maldes ekbark som användes vid garvning av hudar. Gåsebäcksmöllan, ”vattenmjölkvarn med tvenne par stenar” finns omnämnd redan år 1641 som Kvarntorpet Gåsebäcks mölla. Handlande O.D. Krook (se Krook (släkten)) köpte stället 1846 och utökade de närmaste åren hemmanet (vad begreppet hemman betyder, se [[1]]) genom köp av flera grannfastigheter, varpå han byggde det så kallade Gåsebäcks slott.
Görarpsmöllan som ärbelägen utmed Råå-ån har sannolikt sitt ursprung långt tillbaka i tiden. Den senaste möllan var dock från omkring 1800 och ersatte en äldre på platsen. Möllan var den sista vattendrivna som var i bruk i Helsingborgstrakten.
Röamöllan, den största av de sex vattenkvarnarna utmed bäcken som från Husensjö rann genom Fredriksdal–Stattena och Hälsoravinen. Möllan låg vid nuvarande nordvästra hörnet Hälsovägen/Norra Stenbocksgatan. Namnet Röa kan möjligen komma av att marken vid möllan var mycket järnhaltig och ”mönjeröd”.
Troedsmöllan, vattenkvarn, låg i sänkan där nu Kopparmölleparken är belägen. Benämningen ”Kopparmölleparken” är alltså något missvisande. Möllan finns belagd på 1500-talet men kan vara äldre. Namnet på kvarnlägenheten har tidigare varit Troetzmölla, Troedstorp eller Troedstorps-mölla, sannolikt efter någon ägare med namnet Troed.
Hjelmshultsmöllan, en större vattenkvarn, var belägen på platsen för nuvarande Sofiakällan. Förutom kvarnrörelsen bedrevs värdshus på stället. Möllan som löd under Hjelmshults kungsgård är belagd på 1500-talet, men liksom de övriga utmed Hälsobäcken kan den ha existerat ännu tidigare.
Kopparmöllan, vattenkvarn, belägen ca 100 meter väster om Hjelmshultsmöllan finns belagd på 1600-talets kartor men kan också vara äldre. Sannolikt har här hamrats koppar, som var vanligt till bl.a. husgeråd.
Pålsjö mölla, eller kvarn. Strax intill Pålsjöbäckens utlopp i Öresund är den enda bevarade vattenkvarnen inom Helsingborgs kommuns gränser och en av få vattenkvarnar i nordvästra Skåne. Byggnaden är uppförd i korsvirke och består av en bostadsdel och ett kvarnrum med vattenhjul och ett par kvarnstenar.
Den kvarnbyggnad som finns idag uppfördes på egendomen Pålsjös ägor 1824 av möllaren Sven Andersson från Össjö, men det har funnits en kvarn på platsen åtminstone sedan 1660-talet. En ny kvarn uppfördes under första halvan av 1700-talet. Denna förföll och när Sven Andersson tog över driften lät han alltså bygga en ny kvarn och bostad på grunden av den gamla. Sven Andersson ägde kvarnen, men arrenderade marken av egendomen Pålsjös ägare. I kvarnen maldes mjöl åt både Pålsjö och andra närbelägna spannmålsodlare.
1854 avled Sven Anderssons hustru, och han överlät då verksamheten till sin svärson Nils Persson. Bostadsdelen byggdes samma år på med en ovanvåning som fungerade som undantag. Denna fick senare namnet ”Vallbergs vind” efter en hyresgäst.
Malning på uppdrag av spannmålsodlare upphörde 1866 – konkurrensen från mer effektiva väderkvarnar av holländsk typ gjorde att många av nordvästskånes vattenkvarnar hade spelat ut sin roll. Nils Persson började istället köpa säd, mala och sedan baka bröd till olika fasta kunder. Han avled 1901 och då upphörde också alla malning i kvarnen. Nils och hans hustru Christinas dotter Johanna (född 1870) flyttade in i möllarebostaden med sin man Axel Nilsson Nordahl med tre döttrar – Edith, Annie och Signe.
Kvarnen togs över av staden 1908 i samband med att hela pålsjöområdet inkorporerades. Från 1949 administreras den av Helsingborgs museer. 1949-1950 reparerades kvarnmaskineriet av möllebyggaren Nils Tellström och Axel Nordahl började genomföra visningar för allmänheten. Efter hans död 1959 övertog hans dotter Signe Nordahl visningarna, som hon fortsatte med ända fram till 1982. Hon bodde också i möllan sommartid. Från 1988 och fram till 2015 sköttes visningsverksamheten av den ideella föreningen Möllevångsgillet.
Stampen kallades även en vattenkvarn belägen vid Bergaliden, norr om nuvarande Konsul Perssons villa. På platsen finns idag ett vattenfall som utgör en markering av den forna avrinningen från dammen ovanför villan.
Utöver de ovan nämnda kan nämnas en vattenmölla vid Ringelsbäcken öster om Ramlösa och två vid Lussebäcken nära Råå.

Se även Sjöar och vattendrag och Hälsan. KEA

Läs mer: Carita Johansson, ”Skånska Möllor” (2003); K.E. Olsson (Ander), ”Statt Ena & Möllerna på Wången” (1985); samme författare, ”Hus och folk i Stattena” (2001).