Bertil Englert

Bertil Englert (1932–2026), i decennier en framträdande konstnär i nordvästra Skåne, född och representerad i Helsingborg.

Englert föddes den 8 mars 1932 och växte upp i Klippan, där hans pappa Gunnar Englert (1901–1983) drev en läkarmottagning. I skolan hade Englert kemi som favoritämne, och som trettonåring råkade han i ett experiment spränga sönder en bit av sin vänstra hand. Den permanenta handskadan fick honom att övergå från piano- till blåsinstrumentspel, vilket kom att bli en av hans livslånga intressen. Den våldsamma upplevelsen har dessutom utpekats som startpunkten för hans konstnärskap. Kort därefter började han teckna, och hans första målning föreställde en explosion i naturen. Därefter målade han sin sargade hand i en surrealistisk stil. Efter att ha avslutat realskolan i Klippan gick han gymnasiet i Hässleholm. Modern Agnes Hildur Englert (1898–1989) uppmanade hans konstnärliga talang och över en sommar ägnade han sig åt landskapsmåleri i Arild.

Efter sin studentexamen antogs Englert till Valands konstskola i Göteborg 1951 i ett år under den ungersk-svenska konstnären Endre Nemes. År 1952–1957 läste Englert i stället till språklärare vid Lunds universitet och tog en fil.mag. Sommaren 1956 eller 1957 målade han åter vid Arild där konstnären Gerhard Nordström uppmanade honom att söka till Konsthögskolan i Stockholm. Englert utbildade sig där 1957–1963 med bland andra Evert Lundquist och Hugo Zuhr som lärare. År 1960 fick han Grekiska statens utbytesstipendium, och han återvände till Grekland 1963. Debututställningen ”Människor på Kreta” hölls på Gröna Paletten i Stockholm 1965. Den grekiska militärjuntans maktövertagande 1967, Vietnamkriget och mordet på Martin Luther King 1968 medverkade till att Englert blev allt mer politisk i sitt konstnärskap, med en demokratisk-humanistisk och pacifistisk inriktning.

Två pacifistiska verk av Englert tillhör Helsingborgs museum. Neutronbomben (1979) visar ett på alla fyra hukande, rödfärgat skelett i plast innanför en plexiglaskub. Verket mäter 25x25x25 cm. Kuben är monterad på en träplatta med inskriptionen: ”Neutronbomben är det fulländade vapnet / skadar inte alls vare sig Slott / Staber Riksdagshus Muséer Varuhus / Torg Bankpalats eller Kärnkraftverk”. Verket köptes in i samband med Englerts separatutställning på Vikingsbergs konstmuseum 1985. Skelettmotiv återkommer i många verk av Englert från 1967 och framåt, efter att han fått en samling röntgenbilder från sin fars läkarpraktik.

Då Englert hade en ny, retrospektiv separatutställning, ”Den obrutna cirkeln”, på Vikingsberg år 2000 köpte Helsingborgs museum in en variant av skulpturgruppen The Universal Soldier (1967–1977). Verket visar siluetterna av fem marscherande skelettsoldater i järn på mörka träskivor. Uppställda i rak följd blir de allt mer sammanvuxna med sina bajonettförsedda gevär. Titeln är hämtad från den amerikanska sångerskan och fredsaktivisten Buffy Sainte-Maries protestsång (1964). The Universal Soldier är troligtvis Englerts mest kända verk. Englerts intention var att soldaterna skulle stå utomhus och ”rosta i takt med militarismen”. Denna intention stred dock mot museets lagstyrda uppdrag att långsiktigt omhänderta och förvalta sina samlingsföremål även för framtida helsingborgare. I stället har verket tillfälligt ställts ut i säkra lokaler inomhus. Exempelvis den 24 februari 2023, på årsdagen av den ryska invasionen av Ukraina, och fram till den 31 maj samma år visades verket i Dunkers kulturhus foajé. Detta efter att bland andra Englert och Sören Sommelius argumenterat för dess exponering. Verket visades på nytt i samma lokal efter Englerts död den 2 februari 2026.

Förutom pacifism kretsade Englerts konst ofta kring ekologi, naturens under och frågan om en sammanvävd helhet. Även detta grundlades under Englerts barndom, delvis genom sommarstugan som fadern uppförde 1940 vid Västersjön nedanför Hallandsåsen. I slutet av 1950-talet övertog Bertil Englert huset som efterhand tillbyggdes i en stil som Englert benämnde som ”ryskskånsk postmodernistisk bondrokoko”. År 1990 uppfördes ”Blå tornet” med ett porträtt på fasaden föreställande August Strindberg. Till huset utförde Englert även exempelvis en röd drake i ek som en hyllning till författaren Frans G. Bengtsson. Takmålningarna med medaljonger över 16 skånska spelemän speglade Englerts intresse för folkmusik. År 1975–1992 ledde han Botkryka Brassensemble och 1993 tog han initiativ till brasskvintetten Skånsk Mässing. Från år 1992 var Englert permanent bosatt vid Västersjön. Bland annat genom sitt deltagande i Konstrundan i Nordvästra Skåne blev hemmet välbesökt.

Installationen eller allkonstverket Jurtan hör också till Englerts mest kända verk. En jurta är en traditionell bostadsform för centralasiatiska nomadfolk, men Englert inspirerades av kulturer världen över. Jurtan är insvept med Englerts ”antinationella hybridflaggor” och innehåller exempelvis även skulpturer i form av Midgårdsormen och Mimaroben ur Harry Martinsons diktepos Aniara (1956), liksom den tredelade träreliefen Leos ark. Leos ark är en omtolkning av Noas ark, men med djur och fredsaktivister i båten: Alva Myrdal, Bertrand Russel, Marin Luther King, Moder Teresa, en buddhistmunk, Albert Einstein, Mahatma Gandhi och vid rodret Leo Tolstoj. Med Riksutställningar turnerade Jurtan till 24 olika platser i Sverige och Danmark 1987–1990. Under utställningen ”Den obrutna cirkeln” visades Jurtan på Vikingsberg. Sedan 2021 har Jurtan visats vid Össjö herrgård.

År 2010 invigdes en monumental offentlig gestaltning av Englert i Helsingborg: Saturnus i Mariastaden. Bland Englerts andra offentliga gestaltningar kan nämnas den 13 meter höga står- och kopparskulpturen Kosmisk strålning (1997) i Hässleholm och bronsskulpturen Hyllning till daggmasken (2021) i Ängelholm. En variant av det sistnämnda verket utfördes redan 1999. Titeln anspelar på en dikt av Harry Martinson.

Förutom de två separatutställningarna på Vikingsberg och ett stort antal separat- och samlingsutställningar i övriga Sverige medverkade Englert på Helsingborgs konstförenings vårutställning fem gånger: 1966, 1993, 1994, 1996 och 1999.

Under sina sista 33 år levde Englert med Viebke Lind Holm. I ett tidigare äktenskap med Anna-Clara Englert (1936–2023) fick han döttrarna Sofia, Kerstin och Cecilia.

Författare: Agardh Hjärne

Urval källor:

Bertil Englert, Ann-Sofi Noring, Bengt af Klintberg & Sören Sommeilus, Jurtan: ett allkonstverk av Bertil Englert (1988).

Bertil Englert & Sven Sandström, Beril Englert, red. Viebke Lind Holm, (2000).

Christer Åkerlundh, ”Man måste våga förkasta idéer”, HD, 2012-03-06.

Maya Forstenius, ”Låter naturens skönhet inspirera”, SDS, 2012-04-03.

Bertil Englert & Sören Sommelius, ”Inne eller ute – det viktiga är att ’Universal Soldier’ visas”, HD, 2023-04-15.

Birgitta Johansson, ”Nordvästskånske konstnären Bertil Englert har avlidit”, HD, 2026-02-04.