Befästningar

Befästningar. I Helsingborg har det funnits tre slags befästningar. Dels de medeltida försvarsanordningarna kring Helsingborgs slott, dels de andra befästningar som under 1600-talet byggdes runt staden. Helsingborgs slott låg på landborgen i den nuvarande Slottshagen. Slottet började utvecklas under 1100-talet men ringmuren byggdes antagligen först efter 1360. Den var försedd med ett stort antal halvrunda torn, ett högt rundtorn i väster och ett porttorn i sydost. Innan muren byggdes kan slottet ha varit skyddat av en jordvall med palissad.
Efter att Skåne blivit svenskt 1658 ersattes den då föråldrade ringmursborgen med en modern fästning som kunde motstå beskjutning med artilleri. Dess yttre bestod av breda jordvallar. Fästningen hade formen av en kvadrat och var försedd med spetsiga bastioner i hörnen. Bastionerna i öster hette ”Helsingborg” och ”Banér” och bastionerna i väster ”Karl Gustav” och ”Carolus”. Fästningen revs 1680–81 och ersattes av citadellet i Landskrona. En del av grundmuren till bastionen ”Carolus” är fortfarande synlig vid Springpostgränden och grundmurar till bastionen ”Karl Gustav” ingår i vinkällaren ”Le Bastion” vid Billeplatsen. Befästningarna kring hela staden byggdes 1654–57 på order av kung Fredrik III. De bestod också av kraftiga jordvallar och var försedda med sju bastioner. De sträckte sig inte bara kring 1600-talets strandstad utan också kring Helsingborgs slott. På landborgen omgavs de av en våtgrav. Även befästningarna kring staden revs 1680–81. Det är motivet för en av Gustaf Cederströms glasmålningar i Rådhuset. Rester av våtgraven finns ännu kvar i Öresundsparken och i trädgården bakom Konsul Perssons villa. Norra, Östra och Södra Vallgatorna påminner också om vallgravens sträckning. En samtida befästning av annat slag är den jordvall med framförliggande torrgrav som byggdes norr om Råå efter 1710 (se Råå vallar).
Den tredje typen av befästningar var beredskapstidens befästningssystem från andra världskriget. Se även Beredskapstiden och Per-Albinlinjen.