Dansorkestrar

Lennart Nilsson, Kurt Frost och Bosse Nilsson var flitiga musikanter på Tysklandsfärjorna.

Dansorkestrar, har haft, och har, sedan lång tid tillbaka en stor betydelse i sällskaps- och umgängeslivet världen över. Helsingborg har varit väl försörjt på den fronten med duktiga musiker/spelemän som i åtskilliga mer eller mindre kända orkestrar har förgyllt livet för stadens invånare. En total uppräkning av Helsingborgsorkestrar som funnits genom åren skulle bli av katalogkaraktär och omöjlig att redovisa här, men några axplock med början på 1920-talet och framåt kan dock göras. Här nedan tas dock endast upp orkestrar med lokal anknytning till Helsingborg. Ett mycket stort antal orkestrar från orter som numera ingår i stadens kommunområde kan av utrymmesskäl ej komma med.
För danslystna under 1920–30-talen var Sven, Sander & Jibe mycket i ropet. De utgjorde dessutom grunden till grammofonorkestern Redvitt, pionjärer inom den branschen. Vidare dansades vid den här tiden till orkestrarna Walters (Andersson), Eges och Gustav Weikels kapell. Eges hade namn efter initialerna på kapellmästaren, Erik Gustavsson. Han lämnade för övrigt Helsingborg 1939 för att sedan under många år spela i helsingborgaren Malte Johnsons legendariska orkester i Göteborg. (Malte Johnson har för övrigt fått ge namn åt en spårvagn i Göteborg!). Där hamnade också ett par andra kända Helsingborgsmusiker, Henry Strömblad och Leon Landgren. Under 1940–50-talen var, framförallt i Folkets park, Börje Wahlbergs 7-mannaorkester, Bewes, en av de riktigt stora, liksom lika manstarka Bernes, ledd av kapellmästare Nisse Nilsson. Populära var också Lennart Söderbergs storband. En av 1940-talets stora var Bill Erbys orkester som leddes av basisten Bill Persson (senare med i Sjunnes). De framträdde ofta i radions lördagsdans från gamla Hampis.
Vidare kan nämnas ett antal Helsingborgs-orkestrar från tiden innan disco- och popepoken allt mer tog över den traditionella dansmusiken. Namnkunniga och populära band var Cecils orkester, ledd av Sven Wahrenberg, Lasse Arnys jazzvänliga sextett, Jack Philips kvartett, där bl.a. legendariske pianisten Lennart Nilsson fanns med, Ivan Dahls dito, Star Swingers sextett (ibland septett), Seven Swingers, Seven Melody-Makers, Olle Ences, storbandet Music Makers, Uno Allards, Excellent och inte minst Sax- Sölve Karlssons oktett. Under 1950–60-talen kunde man dansa till bl.a. Marcel Combos 12:a, Gunnar Schölds The Fourmen, Herbert Frosts sjumannaorkester (Herbert Frost och hans istappar), där brodern Kurt Frost efter uppbrottet i slutet på 1960-talet fortsatte med egen orkester, inte minst känd för en lång sejour på Tysklandsfärjorna och som husband på Kul-i-juli. Vidare kan nämnas Lasse-Stigs, Bosse Reinholds, Bengt Colemans och Leif-Ingvars orkestrar.
Från 1970-talet kan nämnas Öresounds oktett, Björn Jürgens kvintett, Safaris septett, The Sunmakers sextett, Leif Larsson quartet, vidare Sjunnes orkester (Ernst Sjunnesson) med bl.a. duktige pianisten Börje Lantz. En långlivad orkester som höll på ända in på 1970-talet var Swängis, vars kapellmästare från början var Erich Trede. Sextetterna Neats och History samt Tontapparne bjöd på mycket ”blås”. Vissa nöjesställen som Folkets park hade två dansbanor, en för den modernare dansen och en för gammaldans. På den senare spelade i regel numerärt mindre, men oftast högklassiska orkestrar. Namn som tidigare storbandet Eges (ovan nämnt) hade växlat om till mindre sättning och spelade nu gammaldansmusik. Spelmanspojkarna med blandad besättning var ett annat lag på samma bana. Gubbaparkens orkestrar var allround och spelade en blandning av äldre och nyare dansmusik, inte minst av ovan nämnda Svängis orkester, där den då unge Lennart Nilsson, boende strax intill, ibland spelade med. Ramlösapojkarna, bildat av Ingemar Forsén och ”Sax-Sölve” Karlsson, spelade flitigt gammaldansmusik i radion, men orkestern agerade inte på dansbanorna under orkesternamnet, däremot satt musikerna med i flera olika band. Orkesternamnet Ramlösapojkarna har senare återupptagits av andra musiker.
Välkända Helsingborgsmusiker medverkade också i orkestrar som hade sina rötter i orter utanför staden, men dessa uppfattades ibland som Helsingborgsorkestrar då de oftast hade stående engagemang på stadens nöjesställen. Även omvänt, bestod flera orkestrar av duktiga musiker från andra orter. Genomgående kan sägas att ett stort antal musiker i de olika orkestrarna kom från regementet på Berga och från Helsingborgs symfoniorkester. Det senaste decenniet (1990-talet) har antalet dansorkestrar med repertoar i den traditionella dansstilen varit starkt reducerad gentemot sin förut helt dominerande ställning. Liljegrens, Claes Löfgrens, Mixers och några till inom dansbandsmusiken samt inom gladjazzen, Jazz’n Jacks och Arne Maltéus band har dock fortsatt att hylla den traditionella dansmusiken.
Ur ett ytterst litet urval orkestermusiker kan nämnas legendarerna Malte Johnson och Harry Arnold. I Göteborg lever Malte Johnson-sällskapet och i Malmö Harry Arnold-sällskapet, vårdande två Helsingborgsstorheters namn. Några andra Helsingborgsmusiker ej att förglömma är ovan nämnde pianisten Lennart Nilsson, saxofonisten/klarinettisten Ronny Svensson, Sax- Sölve Karlsson, Erik ”Tutte” Nilsson, trumpetarna Konne Sernklev och Bertil Ringström, liksom den sedan många år i Hbg rotade, men 2006 avlidne, klarinettisten/sångaren Östen Warnerbring, som bl.a. under flera år på 1950-talet var frontfigur i Gösta Tönnes orkester på Aveny. Flera orkestrar hade kvinnliga vokalister, varav kan nämnas Gerd Söderberg (dotter till Lennart S.). Hon blev professionell i yrket och sjöng med bl.a. Totty Walléns, Thore Jederby och Arne Domnérus orkestrar, inte minst på klassiska ”Nalen” i Stockholm samt uppträdde för den amerikanska armén i Tyskland. Sonja Sjöbeck och Gerd Persson är andra Helsingborgsflickor som nått stora framgångar tillsammans med landets mest välkända orkestrar och har gjort flertalet skivinspelningar.
En vidare överblick i ämnet fås genom att läsa trummisen, journalisten och författaren Hasse ”HP” Perssons böcker, “Klanger från förr”, (1992), “Dansbiljetter”, (1996) och “Svängdags”, (2004). Se även Jazz i Helsingborg, Nöjesliv.