Konsul Olssons magasin

Konsul Olssons magasin, Kullagatan 44, ett gavelhus i fyra våningar plus två vindsvåningar, uppförd 1858–1859 efter en okänd arkitekts ritningar. Byggnaden i gulbrunt tegel anknyter till den medeltidsinspirerade, skånska Bruniusstilen (se jämförelsevis Bruniushuset). Den västra delen av byggnaden fungerade ursprungligen som spannmålsmagasin för konsul Petter Olssons affärsverksamhet. Den östra delen av byggnaden, i tre våningar och en vind mot Fågelsångsgatan, inrymde Olssons privatbostad. Olsson flyttade in våren 1859 med frun Manette, född Brunnström, samt de första barnen Maria och Jonatan. Vid uppförandet var magasinet en av Helsingborgs största byggnader, med en höjd på cirka 18 meter. Magasinet bidrog till att Kullagatan blev Helsingborgs ledande affärsgata i stället för Norra Storgatan. Såsom väckelsekristen och anhängare till kyrkoherden Peter Wiesengren inredde Olsson även en kyrkolokal i magasinets tredje våning. Denna ”Olssons sal” blev under ett tiotal år samlingsplatsen för Helsingborgs väckelserörelse, då organiserad som Hälsingborgs Traktatsällskap. Många framstående predikanter inom rörelsen frekventerade Olssons möten. Fröknarna Cecilia Fryxell och Therese Rappe bedrev samtidigt en söndagsskola där. Magasinet huserade dessutom Olssons kontor.

Olsson bodde i huset till sin död 1911. I slutet av 1970-talet var byggnaden i nära rivningsskick. Av kulturhistoriska skäl var det angeläget att byggnaden bevarades. Tomten köptes 1981 av Fastighets AB Sulcus, dotterbolag till Skanska AB. Renoveringen inleddes 1982 och översågs av länsantikvarie Carin Bunte, stadsarkitekt Ragnar Molin och ingenjör Sven-Börje Svensson. Byggnaden var inflyttningsklar som bostads- och kontorshus den 1 juni 1985.

AH

Källor och vidare läsning:

Alf Åberg, ”Konsul P. Olsson: En märkesman i Hälsingborgs historia” (1953), sida 43–45, 63–66.

Torkel Eriksson, Carin Bunte, Lennart Lindahl & Sven-Börje Svensson, ”Konsul Olssons magasin: En dokumentation” (1985).