Siöcrona (släkten)

Siöcrona, (släkten), Cornelius Siöcrona 1767–1824, hade elva barn varav några kom att bli särskilt ihågkomna i Helsingborg. Johan Joachim, allmänt kallad Jan, 1790–1874, överhovjägmästare, direktör och omdanare av Höganäs Stenkolsverk, en tid arrendator till Krapperups gods, köpte 1871 landeriet Fältarp, där familjen sedan bodde sommartid. De vistades annars på sin fastighet, Södra Storgatan 13 (senare känt för Ebba Lundbergs högre läroverk för flickor) som Cornelius låtit bygga om. Han var flitigt engagerad i stadens kommunala verksamhet, och blev 1863 vald till Musikaliska Sällskapets förste ordförande vid dess bildande.

Efter Johans död stod änkan, Louise S., som ensam ägare till landeriet till sin död 1893. Inga av barnen önskade ta över landeriet, varför sterbhusets huvudman, sonen, överste Aron S. (1825–1898), år 1895 sålde Fältarp till Helsingborgs Arbetarekommun, vilka där anlade Folkets park, nu kallad Sundspärlan (Siöcronaparken). Aron var chef för Kronprinsens husarer, kommunal- och rikspolitiker, under en tid ordförande i drätselkammaren och satt under en period i riksdagens andra kammare. Han ägde sedan 1871 det stora landeriet Eneborg, och lät bl.a. anlägga en väg mellan familjeägorna Eneborg och Fältarp, färdig 1873. Brodern, Cornelius Alexander, 1830–1899, löjtnant, valdes 1861 till brandförman för den nyupprättade brandkåren, men avsade sig p.g.a. sin militära tjänst, som innebar att han periodvis inte vistades i staden.

Arons son, överste Jan Siöcrona, född 1871 på Fältarp, död 1948, bodde med familj i villa Solhäll på Tågaborg. De lämnade 1921 Helsingborg för tjänst i Stockholm. Dottern, Vera Siöcrona, kom där att bli kändi som en frontfigur i Gamla stans hembygdsförening och redaktör för tidningen Gamla stan. Hon gav ut böcker och guidade turister i Gamla stan, som räddades undan grävskoporna delvis tack vare hennes idoga arbete. Släktnamnet lever kvar i det nutida Helsingborg genom bl.a. Siöcronagatan, Siöcronaplatsen och Siöcronaparken, se Sundspärlan. KEA