Råå

Råå, kustsamhälle söder om Helsingborg. Ursprungligen ett fiskeläge, som uppstått under medeltiden vid Rååns mynning, då som en säsongsfiskeplats. En mer fast bosättning tog sin början först i slutet av 1600-talet. Fiskeläget blev ofta utsatt för fientliga angrepp. Under de dansk-svenska krigen landsteg danskarna både den 29 juni 1676 och den 1 september 1709. Därför anlades 1712 ett försvarsverk med en hög jordvall längs kustlinjen, som även hade en framförliggande vallgrav och ett antal bastioner. Detta hindrade dock inte en rysk invasion natten till den 10 augusti 1788, då de flesta husen i fiskeläget brändes ner av de ilandstigande ryssarna. Se Ryssbranden. En minnessten över denna händelse invigdes i augusti 1939 vid Kustgatan. Samhället återuppbyggdes emellertid ganska snabbt efter branden. Från omkring 1880 och fram till första världskrigets utbrott hade Råå växt till ett av landets största fiskelägen och ett ledande segelfartygssamhälle, med bortåt 300 fiskare och 130 fiskebåtar, därav ett 30-tal s.k. kvassar med inbyggda sumpar. År 1887 bildades Råå municipalsamhälle av Råå kronojord och de s.k. Raus och Pålstorps grunder. Från början tillhörde all mark i Raus socken kronan. Samhället förbands med Helsingborg 1891 genom en smalspårig järnväg, vilken elektrifierades och ombyggdes till normalspår 1906. Se Decauvillejärnvägen. År 1918 inkorporerades de tre municipalsamhällena Råå, Raus plantering och Ramlösa med Helsingborg. Ortnamnet kommer ursprungligen från namnet på Råån, där ”rå” står för gräns. Se även Råå hamn.

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton och föremål från Råå: [[1]]

På Riksantikvarieämbetets söksida ”Fornsök” hittar du information om arkeologiska fynd i trakten, bl.a.: [[2]]

Läs mer: Harry Perborn, ”Om gamla Råå” (1982), ”Bevarandeprogram för Råå”, Helsingborgs museum (1991), se också Helsingborgs Historia Del VIII:1 [[3]], del VIII:2