Nödbostäder

Nödbostäder, i Helsingborg inrättade vid olika tillfällen, men särskilt under 1920-talets första hälft då det rådde ett skriande behov av bostäder för familjer som på grund av arbetslöshet nödgats lämna sina lägenheter. Pengar saknades till hyra, i första hand måste familjen ha mat. Men även familjer som kunde betala sin hyra stod i kö för att få tag på lägenhet. Trots att staden lät uppföra ett större antal hyreshus så som Mariahusen och Miljonhuset räckte det inte till. Familjer inkvarterades i allehanda utrymmen runt om i staden. Sålunda kunde man i november 1924 redovisa 154 familjer som inhysts i provisoriska bostäder, fördelade på följande platser: 23 familjer på Rikshospitalet (Sankta Maria sjukhus), 19 i Centralköket (f.d. tobaksfabriken på Carl Krooks gata), 52 i gamla husarkasernerna på Söder, 41 i de nyuppförda barackerna i kvarteret Gullpudran, 11 i f.d. Epidemisjukhuset, 6 i de gamla s.k. Döckerska barackerna och slutligen 2 familjer i den Krookska inrättningen i Stattena.
Såväl Gullpudran som de Döckerska barackerna var dåligt rustade att ta emot så många människor, inte minst de sanitära arrangemangen var undermåliga. Värst var det för inhysta i de Döckerska barackerna som i dagspressen framhölls utgöra en skamfläck för staden. Vid regn fick en del använda paraplyer inomhus. Husarkasernen indelades i små lägenheter med endast masonitväggar mellan, vilket av förklarliga skäl ställde till med diverse problem. Beträffande de Döckerska barackerna, så uppfördes de 1905 som komplement till epidemisjukhuset på Söder. Detta lades ner 1915 när det nya på Pålsjö stod färdigt. Gummifabriken tog över hus och tomt på Söder för att där (1916) bygga ett kontorshus. Barackerna flyttades då till kvarteret Bolmörten vid Öresundsgatan i Planteringen. I kvarteret Gullpudran strax söder om uppfördes 1923–24 fyra baracker som nödbostäder. Dessa uppfördes av byggmästare Oskar Olsson Ramlösa på uppdrag av drätselkammaren. Fyrtioåtta enrumslägenheter inrättades i dessa baracker som med trångboddhet och ringa bekvämligheter blev en grogrund för all slags ohyra. År 1934 eldades Gullpudranbarackerna upp, en i taget av brandkåren, som förvånade åskådarna med att i stället för vatten spruta fotogen på husen. De Döckerska barackerna som vid den här tiden var klädda utvändigt med korrugerad plåt försvann också i början på 1930-talet. KEA