Gå till innehåll Gå till huvudmeny

Choose language

När Helsingborg blev en central punkt för resandefolket

Artikel av Jon Pettersson, verksamhetschef FranzWagner sällskapet

(se också artikeln Tidiga källor om resandefolket i Helsingborg.)

I början av 1900-talet växte Helsingborg snabbt. Människor från olika delar av landet och med olika bakgrund sökte sig till staden i jakt på arbete och ett bättre liv. Bland dem fanns också människor ur Sveriges fem nationella minoriteter. Den nationella minoriteten romer bestod vid denna tid nästan enbart av människor som identifierar sig som resande eller tillhörande resandefolket. Liksom andra människor sökt de sig till den växande industristaden. Historiskt hade de resande nära kopplingar till landsbygden. Många bodde och verkade där majoriteten av befolkningen levde, vilket var på landsbygden. Försörjningen byggde ofta på kringresande gårdfarihandel, där man erbjöd varor och tjänster som efterfrågades i det dåtida bondesamhället.

I takt med industrialiseringen förändrades samhället snabbt. Helsingborg växte och allt fler människor från landsbygden flyttade in till staden. I takt med befolkningsökningen byggdes både nya fastigheter och nya stadsdelar. Vid Helsingborgs södra utmarker, intill Hedens idrottsplats, hade ett par gator med hus vuxit fram på en mark som då betraktades som nästintill värdelös. Trots att fastighetsbeteckningen var Pålstorps plantering no 2 så präglades området inte av planteringar. Den sandrika och ljungbeklädda marken som täckte området kunde varken nyttjas för odling eller för djurs betande, men lämpade sig för bostäder. Området bestod mer precist av ett par gator med hus vars boende tillhörde arbetarklassen. De boende hade en nära koppling till Kopparverket, som byggde ut sin fabrik med egen hamn, nära intill området. Fram till 1918 ingick området i Raus socken, men den 1 januari 1918 inkorporerades hela socken i Helsingborg stad (se inkorporeringar). På 30-talet ersattes det gamla namnet den nordiska mytologins Valhalla.

Bilden föreställer Amanda Lindberg framför huset på Torpgatan 41, som köptes av henne och maken Fritiof. Bilden bör vara tagen på tidiga 1920-talet. (Mannen i mustasch är mannen hon sammanlevde med efter Fritiofs bortgång, Gustav). Den yngre mannen framför är förmodligen hennes bror. På vagnen sitter sannolikt broderns fru längst bak (och syns inte pga. kvalitén) och Amandas yngsta barn.
Bilden föreställer Amanda Lindberg framför huset på Torpgatan 41, som köptes av henne och maken Fritiof. Bilden bör vara tagen på det tidiga 1920-talet. Mannen i mustasch är mannen Amanda sammanlevde med efter Fritiofs bortgång: Gustav. Den yngre mannen framför är förmodligen hennes bror. På vagnen sitter sannolikt broderns fru längst bak (och syns inte pga. kvalitén) och Amandas yngsta barn.

Hit flyttade resandefamiljen Lindberg från Småländska Norra Sandsjö i mars 1917. Deras adress blev Nytorpsgatan 37. Adressen har sedan länge har upphört att existera och ska inte förväxlas med Nytorgsgatan i Helsingborg. Fastighetens beteckning var Pålstorp plantering No 2, Raus socken. Under sitt första år här stadgade sig familjen, som bestod av Fritiof och Amanda med sina sex barn. Fritiof var gårdfarihandlare och en god affärsman. Amanda bidrog till familjens försörjning genom att koka karameller som såldes på marknader. Runt den expansiva staden gick affärerna bra. Snart hade familjen tjänat ihop tillräckligt med pengar för att köpa sig ett eget hus. Det blev grannfastigheten, nr 38 som köptes.

Därmed skapade Fritiof och Amanda en stabil och fast punkt för de sina och deras efterkommande. Trots att familjen haft fasta boenden på olika håll kom det denna gång att skilja sig mot de tidigare. På Torpgatan, som gatan döptes om till på 30-talet, kom flera generationer av familjen Lindberg att födas och växa upp innan stadsdelen successivt började rivas under 60-talet. Stadens rivningsbeslut hade tagits redan på 40-talet. Anledningen sades vara att bostäderna ansågs vara alltför dåliga. Sedan låg de förstås ganska nära de kemiska industrierna Rexolin och Boliden, dagens Kemira (se Skånska Superfosfat- och Svavelsyrefabriken).

Sedan familjen Lindberg stadgat sig på Valhalla år 1917 växte familjen. Barnen blev vuxna och fick egna barn som föddes och växte upp i stadsdelen. Flera nära och avlägsna släktingar flyttade också dit. I ett svenskt perspektiv blev Valhalla en ovanlig stadsdel. Här bodde en förhållandevis stor andel människor ur resandefolket. Sannolikt fanns det ingen annan stadsdel i någon svensk stad där andelen resande var lika hög. Under vissa perioder uppskattas de resande ha utgjort omkring 20 procent av Valhallas invånare. Flera av dem kom att arbeta i stadens industrier, som det närliggande Kopparverket. Åtminstone tidvis. Många fortsatte också med den traditionella gårdfarihandeln. När sådana äldre näringsfång konkurrerades ut i det moderna samhället övergick man till andra yrken. Flera blev hantverkare i egna företag. Några blev kommunanställda, inte minst bland kvinnorna, som framförallt arbetade inom vård och skola.

De resande satte avtryck på Valhalla och Helsingborg på olika sätt. En intressant aspekt av detta visar sig i en intervjustudie som gjordes med tidigare boende på Valhalla år 2017. Niklas Bernsand, forskare vid Lunds universitet, noterade att det mellan stadsdelens resandebefolkning och övriga invånare inte fanns några exempel på etiskt baserade konflikter. Under stora delar av 1900-talet riktades en öppen rasism mot de resande i Sverige. Men någon sådan förekom inte på Valhalla. Familjen Lindbergs hus på torpgatan var omtalad som en samlingspunkt, inte bara för de resande själva utan för de boende i stadsdelen. Fritiof fick dessvärre själv aldrig själv uppleva den framtid han och hustrun hade börjat bygga för sin efterkommande.

Samma år som man köpt sin egna fastighet avled Fritiof hastigt, 45 år gammal. Den muntliga traditionen säger att en inflammerad finne hade irriterat honom. Till sist hade han rivit hål på den. Till följd av detta drabbades han av akut blodförgiftning. I dödsnotisen från den 16 september 1918 anges karbunkel i ansiktet och följande sepsis vara dödsorsak. Amanda var plötsligt änka med sex barn att försörja. Det yngsta barnet var en flicka som just skulle fylla 2 år. Äldst i barnaskaran var en son som nyligen fyllt 15 år. Fritiofs död var sannolikt en bidragande orsak till att även Amandas föräldrar, två systrar och ena bror också bosatte sig i området.

Fritiof Lindberg var bror till den välkände väckelsepredikanten ”Målle” Lindbergs farfar. Han var också ättling till en av de kvinnor som nämns i artikeln Tidiga källor om resandefolket i Helsingborg (se tidiga källor om resandefolket). En av våra folkkäraste artister, dansbandssångerskan Christina Lindberg, är en av parets många ättlingar med rötter på Valhalla.

Jon Pettersson