Lusthus

Lusthus, ett flertal sådana prydde i äldre tider de centrala delarna av landborgskrönet. Av de ”snickarglada” lusthus (eller paviljonger) som ännu i slutet på 1800-talet låg som ett smyckeband längs landborgen är endast ett enda kvar i ursprungligt läge, nämligen det som tillhört den Henckelska trädgården. Från lusthuset leder än i dag en trappa nedför den lummiga branten till den forna handelsgården (Henckelska gården) på Norra Storgatan. Lusthuset kallas ”det Eppingska” efter den dåvarande ägaren till gården kammarherre R H von Eppingen. Sannolikt uppfördes det runt sekelskiftet 1800. Det fanns på plats 1805 då det omnämndes i samband med ett kungligt besök – av Gustav IV Adolf och drottning Fredrika – i dagens Gamlegård, lusthuset uppgavs då vara ”så härligt illuminerat att skenet lysa ända till Helsingör”. Under 1960-talet vandaliserades det vid flera tillfällen och en tid diskuterades rivning. Frågan om att eventuellt flytta lusthuset till Fredriksdals friluftsmuseum lyftes, men slutligen 1978, byggnadsminnesförklarades Henckelska gården, vilket också kom att omfatta dess gårdsbyggnader, trädgårdsanläggning samt lusthuset.

Ännu ett lusthus är bevarat för eftervärlden nämligen det s.k. Sylvanska lusthuset som tillhört fastigheten och trädgården söder om Henckelska gården och som flyttades till Fredriksdals friluftsmuseum. Det uppfördes i början på 1800-talet av kommerserådet Peter Möller och uppsattes ursprungligen på en strandtomt norr om nuvarande Rådhuset. År 1867 flyttades det till den Sylvanska trädgården uppe på landborgen.

I lågstaden utmed stadens huvudgata, nuvarande Norra Storgatan, låg de stora handelsgårdarna. Här fanns ända fram till sekelskiftet 1900 stadens mest eftertraktade tomter. Särskilt fördelaktigt läge hade givetvis fastigheterna på Storgatans östra sida, vilka förutom gårdsutrymme i direkt anslutning till gatuleden också förfogade över den attraktiva backsluttningen, där man kunde anlägga prydnads- och nyttoträdgårdar. Så föll det sig naturligt att man för den beramade sundsutsikten passade på att kröna trädgården med en paviljong eller ett lusthus, en mer eller mindre påkostad träkonstruktion, där familjen sommarkvällar kunde bjuda till fest, njuta anblicken av solnedgångar i väster och av förbiglidande segelfartyg i sundet.

Lite längre norrut från Henckelska trädgården räknat fanns den stora Roothska trädgården mellan Långvinkelsgatan och Springpostgränden med ett på sin tid välkänt lusthus mitt i slänten. (Se även Carl Henric Rooth). Längre norrut (ovanför Fågelsångsgatan) kunde hovjägmästaren och kommunalpampen Rudolf Tornerhjelm fresta sina (ibland kungliga) gäster med animerade trädgårdsfester plus en strålande sundsutsikt från sitt lusthus. Ett lusthus, som fick stå kvar långt in i modern tid uppfördes av grosshandlaren Fredrik Hertz och var placerat på den nuvarande utsiktsplatån i norra delen av Vikingsbergsparken.

SG, PJ

Läs mera: om von Eppingska paviljongen, tidningarna HD, NST, Sydsvenskan och Arbetet skrev återkommande om vandaliseringarna bland annat i november 1966 och i juli 1968.