Konsthallen

Konsthallen, byggnad för konstutställningar, uppförd i Slottshagen i samband med Industri- och slöjdutställningen 1903, riven 1937.

Bakgrunden till byggnadens uppförande var avsaknaden av ett stadsmuseum – Helsingborgs museum invigdes först 1909 och då i Bruniushuset. I planeringsfasen till Industri- och slöjdutställningen beslöt därför stadsfullmäktige den 23 oktober 1902 ”att låta uppföra en egen konstpaviljong å industriutställningsområdet”. Utställningsarkitekten Alfred Hellerström och Ola Anderson inbjöds inkomma med skisser. Kommittén tilltalades mest av Andersons förslag för ett ”konstens tempel” i en för tiden ovanlig grekisk-dorisk stil. Hans fullständiga ritningar godkändes den 20 december 1902. Det blev utställningens enda klassicerande byggnad och den förlades till norr om Kärnan med huvudingång österut. Enligt en sentida teori ska Anderson främst ha inspirerats av Karl Friedrich Schinkels vaktbyggnad Neue Wache, vilket Anderson haft möjlighet till under sina år i Berlin 1882–1886.

Konsthallen uppfördes uteslutande i trä, sannolikt furu, den 2 februari till den 2 maj 1903. Byggmästare var H.P. Lindell. Till skillnad från utställningens övriga byggnader var konsthallen ämnad att bestå ”under många år”. Utformat som ett rektangulärt tempel med sadeltak och sex kolonner på entrésidan var den nära 55 meter lång. Efter en förhall följde ytterligare sex utställningssalar omedelbart på varandra. Byggnadens södra del avslutades med en sju meter bred tillbyggnad åt båda sidor, med sammanlagt ytterligare åtta mindre rum. Över entréns tympanonfält stod ursprungligen inskriptionen ”KONSTUTSTÄLLNINGEN”.

Åren efter invigningen kom byggnaden att användas för flera ändamål, utöver konstutställningar. Där hölls bland annat utställningar för hantverk, blommor och bilar, liksom flera välgörenhetsbasarer. Under första världskriget 1914–1918 uppger en källa att byggnaden nyttjats som rotfrukts- och potatislager. Den ska vid samma period ha börjat murkna, och under 1930-talet uppstod takläckage. De sista åren var konsthallen så förfallen att den inte ens längre kunde magasinera Slottshagens parkmöbler, varför den revs 1937.

Författare: Agardh Hjärne

Källa och referens för vidare läsning: Silvia Herpelin, ”Konsthallen i Helsingborg 1903”, 60-poängsuppsats för konstvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet, (1979).