Bankogården

Bankogården, bostadsområde med huvudsakligen villabebyggelse öster om Eskilsminne (Västra Ramlösa). Området var färdigbyggt i början på 1960-talet. Den lantegendom som gett området detta namn uppfördes 1810 och ägdes i början av 1800-talet av hemmansägaren och bancofullmäktige Knut Persson (d. 1831), allmänt kallad ”bancogubben”. Gården var belägen vid korsningen Gustavlundsvägen/Bankogårdsgatan och övertogs efter Persson av bankiren Inge Åberg – båda herrarna var på sin tid mycket välkända profiler i staden. Gården revs 1969.

Tillägg av Lennart Ceder 2025;

Knut Persson köpte Bankogården på en exekutiv aktion vid Mörarps Tingsrätt. Han är också känd som ”Listerkungen”. Han valdes till riksdagsman i Gustaf den tredjes regering och hade uppdrag vid Riksgälden i Stockholm. Hans äldre bror var också vald riksdagsman, men kungen ansåg att det endast fick finnas en riksdagsman från deras parti på plats i Stockholm, varför den äldre brodern stannade kvar där. Detta tog Knut väldigt hårt och han lovade att aldrig neka sätta sin fot i Listerlandet, varpå han styrde kosan med sin familj till skånska Klippan där hans gode vän var ansvarig för Finpappersbruket.

Under tiden gjorde han sina trevare mot Helsingborgshållet, där större jordbruksegendomar fanns tillgängliga. Han var en stadd man och saknade inte kapital. Förtäckt till dagdräng tog han anställning hos patronen på Gåsebäcks gård. Ägaren var mycket nöjd med hans färdigheter och var förvånad över hans kunskaper om jordbruk.

När Knut efter en tid fick veta att Bankogården skulle säljas vid exekutiv aktion hållen vid Tingsrätten i Mörarp, bad han att få låna en häst och vagn till en som han sa – ”en vanlig utflykt”. Vid tingsrätten ropade han snabbt in Bankogården till högsta budet. Tingsmännen var tveksamma till drängens klädsel, men när han avslöjade sitt riktiga namn blev de genast respektfulla. Varifrån namnet Bankogården kommer är oklart, kanske efter tingsköpet då betalning skedde på plats i Banco Silverdaler?

Väl på sin nya egendom genomförde han enskifte på sina ägor i stället för tidigare mångskifte vilket inte var lönsamt enligt hans uppfattning. Knut skrev också en bok om jordbruk, bland annat om Enskiftets fördelar.

Vissa av hans ägor gränsade mot Ramlösa Brunn och omfattade bland annat grustäkter för deras vattenproduktion. Knut Persson efterskänkte markområden till Brunnen. Han var också en starkt religiös man och ägnade mycket arbete åt Mariakyrkan.

Läs mer: Torsten Gierow, ”En promenad i gamla Hälsingborg med ’Bancogården’ som mål”, Minnen från Hbg och dess skola 19 (1951); Helge Markby, ”Hälsingborgsidyller som försvinner. Finurlig riksdagsman gav Bancogården dess namn”, (art. i HD 18 november 1962).