Vattenverk

Vattenverk, den första vattentäkten i Helsingborg som var kopplad till en allmän vattenledning var brunnen på Springpostgränden. Därifrån levererades vatten via en vattenledning av trä dels till kronobränneriet på nuvarande Rådhusets tomt i slutet av 1700-talet, dels till springbrunnen på västra delen av Stortorget i början av 1800-talet. Från brunnen på Springpostgränden byggdes år 1874 en ny ledning till hamnområdet för att båtarna lättare skulle kunna bunkra färskvatten.

Behovet av ett centralt vattenverk framhölls på 1870-talet av hälsovårdsnämnden och efter ett omfattande utredningsarbete anlades år 1885 Bergalidsverket inom nuvarande lasarettsområde. Råvattnet kom i huvudsak från sänkbrunnar mellan nuvarande Olympiaskolan och Olympia. Vattenverket levererade vid invigningen i medeltal ca 1 300 m³ per dygn. Den ökande vattenförbrukningen gjorde att ständigt nya vattentäkter behövde tas i anspråk. Den första vattentäkten vid Fredriksdal byggdes år 1896 och utökades efter hand med nya brunnar. Vidare anlades år 1905 nya vattentäkter vid nuvarande Berga kasern. År 1916 var vattenverkets kapacitet 4 400 m³ dricksvatten per dygn.

År 1916 byggde Råå municipalsamhälle ett eget grundvattenverk söder om Råån. Efter inkorporeringen år 1918 utökades vattentäkterna vid Råå och Örby så att vattenverkets kapacitet var 8 400 m³ per dygn år 1929. Under 1930-talet gjordes flera utredningar för att lösa stadens ökande behov av färskvatten. Resultatet blev, i det korta perspektivet, att Örbyverket byggdes ut med flera borror ner i berggrunden. Den växande befolkningen och den ökande vattenkonsumtionen per person fick till följd att en ny vattentäkt erfordrades. Utredningar visade att råvatten från Ringsjön var det bästa alternativet, vilket fick till följd att en ca 50 km lång vattenledning byggdes år 1963 från ett nytt vattenverk vid Ringsjön till Örbyverket, där vattnet filtrerades innan det pumpades upp i Fredriksdals vattentorn. Bergalids vattenverk revs år 1965.

Redan innan Ringsjöledningen var klar påbörjades utredningsarbetet rörande nästa vattentäkt. Resultatet blev att städerna i västra Skåne gick samman och bildade AB Sydvatten, som byggde en 80 km lång bergtunnel jämte en 25 km lång rörledning från sjön Bolmen till vattenverket vid Ringsjön. Bolmenvattnet avlöste Ringsjövattnet som dricksvatten i Helsingborg under år 1987. Efter ombyggnad har Örbyverket i dag en kapacitet av ca 60 000 m³ dricksvatten per dygn. Vid kommunsammanslagningen år 1971 hade nästan alla tätorter i kranskommunerna egna grundvattentäkter, där dricksvattnet via hydrofor distribuerades till konsumenterna. Under åren efter 1971 anslöts samtliga tätorter till Helsingborgs vattenverk. BL

Läs mera: Jan Fredriksson, ”Vatten och avlopp i Helsingborg” (1996).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *