Skolutveckling
Skola. Sannolikt fanns en lärdomsskola, läroverkets föregångare, knuten till dominikanklostret Sankt Nicolai som grundades i slutet av 1200-talet. Skolan var främst till för klostrets egna behov av utbildning. Två lektorer finns nämnda: Nils Lavesson från 1370-talet och Broder Jonas från 1410-talet. Under 1400-talet inrättades stadsskolor som var nära knutna till kyrkan. 1468 fanns en skolmästare vid namn Sven Stehn. Han fick, enligt ett dokument i Vatikanens arkiv, påvens förlåtelse för att han i nödvärn slagit en klerk så illa att döden följde. Klerken hade trängt in i skolan, överfallit eleverna och tillgripit Sven Stehns egendom.
Stadsskolornas uppgift var att sörja för den grundläggande utbildningen i köpstäderna. På 1530-talet gick Mogens Madsen, senare biskop i Lund, i Helsingborgs skola och lärde sig av Torgil Nilsen att läsa och skriva även på latin. Förmodligen låg denna skola i närheten av Mariakyrkan.
Det första skolhus vi säkert känner till låg norr om kyrkan. Det förstördes på 1670-talet under ett av de dansk-svenska krigen. Ett nytt hus uppfördes på samma plats under 1690-talet. Detta skolhus sprängdes vid 1710 års krig. Skolan flyttade in i organisten Petreschs gård. Byggnaden var emellertid i så dåligt skick och till slut så fuktskadad, att ”kläder med böcker på kort tid förruttna”. I slutet av 1700-talet införskaffades ett nytt skolhus, beläget ungefär där Himmelriksgränden ansluter till Södra Storgatan. Men även detta hus var i dåligt skick. Situationen blev på 1820-talet ohållbar och de styrande i staden beslöt att en ny byggnad för den s.k. trivialskolan eller lärdomsskolan skulle uppföras. Den nya skolan, som uppfördes 1845 på Södra Storgatan, ritades av professor Carl Georg Brunius, se Bruniushuset.
1820 års skolordning hade inneburit att s.k. apologistskolor inrättats jämte lärdomsskolor. I de förra läste man tyska och franska. I lärdomsskolorna läste man latin och grekiska. Efter 1849 års skolreform sammanfördes apologistskolorna, trivial (lärdoms-) skolorna och gymnasierna (som den högsta lärdomsskolan kallats) till enhetliga läroverk.
På 1850-talet tredubblades elevantalet och större lokaler behövdes. Den nya byggnaden uppe på Bergaliden, senare kallad Gamla läroverket eller Handelsgymnasiet, invigdes 1863. Samtidigt flyttade folkskolan in i Bruniushuset. I början av 1800-talet hade folkskoleundervisningen på landsbygden skötts av ambulerande skolemästare. I staden hade den skötts av en stadsskoleinspektör, som också haft hand om kostnadsfri undervisning av fattiga barn samt söndagsskolan från 1805 för hantverksgesäller och lärlingar. Lancasterskolan, som var en tidig form av folkskoleundervisning, ersatte i början av 1800-talet den tidigare stadsskolan. Metoden med växelundervisning gjorde det möjligt för en enda lärare att samtidigt handleda många elever genom att han fick hjälp av äldre, mer försigkomna elever, s.k. monitörer. Innan skolan flyttade in i Bruniushuset, hade den varit inrymd i olika lokaler, bl.a. Pål Beén (släkten)s gård på nuvarande Konsul Olssons plats. Vid sidan av folkskolan fanns åtskilliga privata skolor i staden. Det var personer som, mot betalning tog emot barn i sitt hem för att lära dem läsa, skriva och räkna.
Folkskolan på Södra Storgatan kallades nu Centralskolan och var i bruk till år 1900. Under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet uppfördes ett flertal nya skolhus för folkskolans behov. 1842 års folkskolestadga hade gjort folkskolan obligatorisk i hela landet. Den infördes redan 1838 här i staden, dock inte för flickor förrän 1848. Successivt byggdes så folkskolan ut under 1900-talet. Skolgången förlängdes med ett sjunde och så småningom också med ett åttonde skolår. Ett frivilligt nionde år provades också. Många är de yrkes- och gymnasieförberedande skolformer, som provades innan den obligatoriska nioåriga grundskolan genomfördes på 1960-talet.
Högre skolor hade främst varit avsedda för pojkar. Under slutet av 1800-talet hade dock privata initiativ tagits och ett antal flickskolor startats. 1927 beslöt riksdagen om statliga läroverk för flickor. Ett sådant inrättades 1929 i bl.a. Gamla läroverkets lokaler (f.d. Handelsgymnasiet) tills det nya Högre allmänna läroverket för flickor stod klart 1933. Läroverket för pojkar hade åter fått behov av större lokaler och 1898 invigdes det nya Högre allmänna läroverket för gossar. 1963 blev bägge skolorna samgymnasier och antog 1964 namnen Olympiaskolan respektive Nicolaiskolan f.d. Under 1900-talets sista decennium och i början av det nya århundradet har många skolor, både grundskolor och gymnasier, sett dagens ljus, både kommunala och fristående skolor med olika profil och inriktning. GL
Läs mera: Sam. Stadener, ”Helsingborgs Folkskolor 1899” (1900); Arvid Gierow, ”Helsingborgs barndomsskola genom tiderna” (1938); Folke Pettersson, ”Helsingborgs läroverks historia”(1953); Helsingborgs skolstyrelse, ”Skola i Helsingborg – en jubileumsskrift” (150 år) (1988).