Henry Dunker

Dunker, Henry, 1870–1962, (son till hamningenjören Johan Dunker), industriman med titeln disponent som stod i ledningen för Helsingborgs Gummifabriks AB (Tretorn) från dess tidiga år. Henry Dunker är stadens i särklass störste donator. Han var född i Esbjerg i Danmark men kom redan som barn till Helsingborg och gick i skola här. Han återvände efter handelsutbildning i Sverige och Tyskland åter till Helsingborg 1891, där han som 21-åring anställdes i den av fadern samt konsul Petter Olsson m.fl. grundade galoschfabriken. Tre år senare blev han dess chef. År 1905 övertog Henry Dunker aktiemajoriteten i det då nybildade Trelleborgs Gummifabriks AB. Han var till sin död huvudägare till inte bara denna utan också moderfabriken i Helsingborg samt även huvudintressent i en rad andra gummifabriker. Dunker fick så småningom också stort inflytande i bl.a. Skandinaviska Banken i vars huvudstyrelse han invaldes 1920, ordförande 1942–46, Sparbanken i Helsingborg vars ordförande han var i ett 20-tal år samt i styrelsen för Helsingborgs Dagblad, där han under en tid var ordförande. Han var också ledamot i stadsfullmäktige åren 1903–19.

Henry Dunker omtalades vid sin död som ”Sveriges rikaste person”. I vår tid är han mest känd för sina omfattande donationer till hemstadens fromma. På hans initiativ hade det i slutet på 1920-talet bildats en kommitté bestående av flera av stadens mest penningstarka invånare för att finansiera byggandet av ett konserthus. Själv bidrog han med en betydande del av kostnaden. År 1953 instiftades ”Henry och Gerda Dunkers stiftelse” för främjande av vården av svårt sjuka och för cancerforskning. Deras magnifika villa Hevea (Dunkerska villan) på norra Tågaborg omvandlades efter Henrys död till sjuk- och vårdhem. Enligt hans testamente skall den årliga avkastningen från Dunkerstiftelsens omfattande aktieinnehav i Trelleborgskoncernen till stora delar tillfalla Helsingborgs stad. Staden har genom dessa fonder efter donatorns död hittills (2005) finansierat bl.a. byggandet av Stadsteatern, en ny läktare på Olympia och Kulturmagasinet på Fredriksdal. Efter decenniers väntan kunde staden våren 2002 tack vare de Dunkerska fonderna kunnat förverkliga byggandet av Dunkers kulturhus. Torgplatsen mellan Stadsteatern och Konserthuset kallas numera Henry Dunkers plats. Se även Helsingborgs konserthus. Han tilldelades Helsingborgsmedaljen 1949.

SG

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar finns flera foton och föremål med koppling till Henry Dunker, bl.a.: [[1]]

Läs mer: Alf Åberg, ”Henry Dunker ser tillbaka”, Minnen från Helsingborg och dess skola 17 (1960); Hadar Hallström, ”Henry Dunker. Minnesord i Vetenskapssocieteten i Lund”, Årsbok (1963); Agneta Ulfsäter-Troell och Carl Aspegren, ”Despot och charmör”, Kring Kärnan 31 (2002).