Öresundstullen

Öresundstullen, infördes av den nordiske unionskungen Erik av Pommern förmodligen år 1426 och 1427. Den blev till ett gissel, inte minst för Helsingborgs handelsmän på 1700-talet. Trots att fartyg kom norr ifrån med last till Helsingborg och egentligen inte passerade Öresund, tvingades de ändå till Helsingör för att erlägga tull. Kostnaderna för köpmännen i Helsingborg blev så stora att de inte orkade med att ta in hela laster utan fick föra över varor från ankrade större fartyg vid Helsingörs redd och till mindre färjebåtar. Ibland kunde inte färjemännen gå direkt till Helsingborg med lasten utan måste gå in till Helsingör där de förutom tullavgiften även fick betala skeppsumgälder. När så även färjefrakten lades på köpmännens införsel är det förståeligt att konkurrensen gentemot kuststäderna norröver som Göteborg, Varberg och Halmstad, vilka slapp sådana pålagor, var minst sagt snedvriden.

Att tullen var impopulär vittnar Gustav III:s befallning 1784 om att undersöka möjligheten att anlägga en kanal mellan Skälderviken och Råå för att komma undan den förhatliga tullen. Omfattande undersökningar utfördes och ett stort kanalprojekt projekterades, men planerna stupade inte minst av kostnadsskäl, en beräknad kostnad på 18,5 miljoner riksdaler specie. En enorm summa efter den tidens mått. Så småningom blev pressen på danskarna från de sjöfarande länderna allt större. Avgörande blev att USA 1855 i fortsättningen nekade att betala avgifterna, vilket sedan resulterade i en konferens i Köpenhamn mellan de berörda länderna. Den 14 mars 1857 undertecknades traktatet som gav fri genomfart i fortsättningen. Danmark hade dock lyckats förhandla till sig en ersättningssumma på 33 miljoner rdr. för den uteblivna inkomsten. Se även Kanalprojekt.