Nanny Palmkvist

Palmkvist, Johanna Nanny, 1862-08-16 –1940-04-10, folkskolelärarinna, pedagog, rösträttspionjär m.m. Hon föddes i Torrlösa nära Svalöv, utbildade sig till lärarinna vid seminariet i Kalmar och började arbeta i Helsingborg 1883, där hon kom att tjänstgöra fram till 1927. Under dessa sammanlagt 46 var hon verksam på flera olika skolor, först Sydöstra skolan, senare Centralskolan där hon blev kollega med Nils Krok. På Magnus Stenbocksskolan tjänstgjorde hon från dess start 1911 till sin pensionering 1927.

Nanny Palmkvist var under flera decennier engagerad i rösträttsrörelsen och hon deltog på möten och i kampanjer på flera orter i södra Sverige. 1894 gav hon ut skriften ”Öppet bref till Sveriges kvinnor. Om behofvet av en allmän svensk kvinnoförening”. Där pläderade hon för vikten att ge landets kvinnor politisk rösträtt, och för att kvinnor skulle ha tillträde till hela arbetsmarknaden på samma villkor som män, samt att kvinnor skulle ha lika lön som männen. Det senare fick hon upprepa i många år, i olika sammanhang. Bland annat framförde hon 1912 med anledning av den så kallade löneregleringskommittens förslag för lönesättning för folkskolelärarekåren att ”Den enda förnuftiga grundvalen för ett lönesystem borde vara principen: lika arbete, lika lön” (Enligt referat i tidningen Dagny 1912/6). Hon verkade också för att landets lärarinnor skulle organisera sig och var återkommande en av undertecknarna av olika former av upprop och inbjudningar till möten i frågan. Nanny Palmkvists engagemang blev också partipolitiskt och var med och bildade Helsingborgs socialdemokratiska kvinnoklubb och var med i dess första styrelse.

Hon ivrade även för egnahemsrörelsen och tog initiativ till Föreningen Helsingborgs Jordförmedling u.p.a. där hon vid starten 1917 ingick i styrelsen. Jordförmedlingen resulterade i uppförandet av egnahemmen i stadsdelen Eskilsminne. 1918 skrev hon ett par entusiastiska artiklar i HD om det blivande villasamhället Eskilsminne (HD 1918-07-14 och HD 1918-10-27). Där framgår att hon själv var starkt engagerad i tillkomsten av detta bostadsområde och att hon tagit kontakt med flera arkitekter angående upprättandet av en stadsplan för området, och för upprättande av förslag till bebyggelse. De hon fick att nappa var Sven Jonsson och Olof Lundgren från Stockholm (den förstnämnde kom senare att byta efternamn till Markelius).

I början av 1890-talet väckte Nanny Palmkvist viss uppmärksamhet i hela landet genom att vara en pionjär som cyklist. Bland annat i tidningen Idun gick det att 1891 och 1892 läsa om hennes långfärder. Hösten 1892 tryckte Idun hennes reseberättelse från en cykelfärd från Helsingborg till Jönköping, som hon företog för att delta i ett lärarinnemöte: [[1]]

Utöver skolundervisning engagerade sig Nanny Palmkvist i folkbildning. 1891 startade hon tillsammans med bland andra Nils Krok ”Helsingborgs föreläsningsförening”, som hade som syfte ”att medelst anordnande af föreläsningar bereda stadens yrkes- och kroppsarbetare tillfälle att inhämta kunskaper i nyttiga ämnen.” 1892 öppnade hon och Mina Hjertstrand ”Helsingborgs läsrum och pensionat Tysta Maria” (eller Tysta Marie) i en lägenhet på Järnvägsgatan 3. Läsrummet erbjöd läsning av tidningar och böcker mot en avgift av 10 öre (1894). Det stadsbibliotek som hade öppnat i Helsingborg 1860 tog ut en årsavgift på 1 kr för boklån, och var vid tiden för Tysta Marias etablerande inte någon kommunal verksamhet. Även en hushållsskola ingick i verksamheten, som fanns kvar till 1915, men som under åren flyttade flera gånger.

Palmkvist var starkt engagerad i pedagogiska frågor och publicerade 1910 skriften ”Framtidens folkskola”. Här argumenterade hon för skolundervisning byggd på barnens behov och individuella förutsättningar. Vidare framförde hon åsikten att framtidens skola måste bli sekulariserad och att statskyrkans inflytande över skolan måste försvinna. Hon ville också se att alla lärare skulle ha en akademisk utbildning ”i stället för en dogmatisk”, och att framtidens skola skulle vara en fullständigt genomförd samskola, där varken kön eller samhällsklass skulle spela någon roll. En sådan skolform benämndes ”bottenskola” och visionen om genomförandet av en sådan fortsatte Nanny Palmkvist att argumentera för. Hösten 1918 genomförde hon ett antal föreläsningar i bland annat Blekinge på temat Folkskola – bottenskola.

Utöver ovan nämnda skrifter publicerade Nanny Palmkvist också kortromanen ”Testamentet. Svenskt original. Grundat på verkligheten.” 1889 och reseskildringen ”Ensam till Städjan” 1892, båda under signaturen ”Alf”. Denna signatur använde hon också när hon skrev i dagspressen. ”

I dag lever hennes namn kvar i Nanny Palmkvistskolan. KG

Källor: Dagny 1912/6 HD 1918-07-14 HD 1918-10-27. Idun 1892/45 Jönsson, Knut Hj 1971: Nanny Palmkvist. Minnen från Helsingborg och dess skola häfte 38, 1971 Pettersson Åse “En framsynt lärarinna – Nanny Palmkvist” artikel ur “Kunskap, glädje och lite ris – Helsingborgs folkskola 175 år”, 2014.

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du ett foto på Nanny Palmkvist: [[2]]