Lurendrejeri och smuggling

”Lurendrejeri” och smuggling, under senare delen av 1700-talet och första hälften av 1800-talet fick denna sådan omfattning i Helsingborg och angränsande kustsamhällen att staden kom att omtalas som ett ”veritabelt lurendrejarnäste”. Smugglingen var en följd av de talrika import- och exportförbuden och de höga tullavgifterna. Den livliga internationella sjöfarten genom Öresund och närheten till Danmark gynnade förstås smugglingen som under åtskilliga decennier utgjorde ett svårbemästrat problem för berörda myndigheter, närmast sjötullrätten i Helsingborg. Det som smugglades var bl.a. tyger men också brännvin och andra alkoholhaltiga drycker. Varorna togs i allmänhet in med fiskebåtar och andra mindre farkoster och gömdes sedan tillfälligt på stranden norr eller söder om Helsingborg innan godset med häst och vagn fördes in till handlarna i staden. Av både uppteckningar och domböcker framgår att flera av stadens mera framträdande köpmän också tog aktiv del i den illegala hanteringen. ”Lurendrejeriet” blev för övrigt även grogrund för en rad mer eller mindre trovärdiga historier om Rååfiskarnas ”bravader” som durkdrivna smugglare och om smugglargömmor i grottor i landborgen och andra mytbildningar. Se även Tullväsende.

SG