Kalkbruk

Kalkbruk, två kalkbruk var under senare delen av 1800-talet belägna kring strandområdena mellan Pålsjöbaden och Vikingstrand. Kalkstenen fraktades med båt till Pålsjö varefter den lastades på pråmar sista biten in till stranden. Detta omständliga sätt övergavs så småningom och man övergick till att lossa i Helsingborg och därifrån köra stenen med häst och vagn till Pålsjö. Verksamheten där upphörde kring sekelskiftet 1900. Det s.k. Hallvikens kalkbränneri uppfördes 1901 vid Vikingstrand. För att möjliggöra detta forslades en stor mängd sten från Laröd och utgjorde grunden för en utfyllnad. Dessutom byggdes en lång brygga ut i vattnet till vilket en sänkt skuta fylld med sten utgjorde det yttre bryggfästet. Den kallades “Holken” och fanns kvar under många år. Kalkugnen revs omkring 1914. Verksamheten flyttade 1918 till Rönnowsgatan och bytte samtidigt namn till Kalkslageriet. År 1891 startades Helsingborgs Cinders- & Kalkfabriks AB på Söder. Det var en modern anläggning som blev en konkurrent till exempelvis Pålsjö kalkbränneri. Nils Sjunnesson på Ringstorp drev två större kalkugnar i Stattena (Norrbro) under senare delen av 1800-talet och några år in på 1900-talet. Se även Råå hamn. KEA