Isvintrar

Vintern 1942–43 skapade isen detta mäktiga skådespel vid Strandvägen

Isvinter. Om promenader över det istäckta Öresund berättar flera äldre skildringar. Extremt stränga vintrar drabbade vid skilda tillfällen under 1800-talet Öresundskusten då norra delen av farleden var mer eller mindre tillfrusen. Isvintrarna i början på 1940-talet är något som äldre helsingborgare minns, då väldiga isblock tornade upp sig och hotade strandbebyggelsen i t.ex. Gravarna. Från ännu äldre tider berättas om isvandringar mellan Helsingborg och Helsingör. Under t.ex. januari 1808 hade packisen drivits samman i den hårda vinden och postbåten arbetat förgäves i tolv timmar utan att kunna forcera isbarriären. En av de drabbade på postbåten var riksmarskalken Axel von Fersen som var på väg hem från en långresa på kontinenten. Den 26 januari kunde han efter tolv timmars dramatisk seglats (inklusive kälkåkning på isen) äntligen gå i land i Helsingborg och uppsöka Munthes gästgiveri. Nästa dag var hela Öresund täckt av is och folk från båda sidor strömmade ut på isen. En del åkte skridskor.

Att vintrarna på 1870-talet var extremt stränga omvittnas i bl.a. flera brevsamlingar från den tiden. Efter ihållande kyla och ymniga snöfall frös Öresund och gjorde tidvis all fartygstrafik omöjlig, samtidigt som det tillfrusna sundet erbjöd möjligheter till skridskoåkning och promenader mellan sundsstäderna. År 1893 inleddes med stark kyla och isen hopade sig i Öresund. Många försökte gå till Helsingör och lyckades även, men först söndagen den 29 januari blev det stor folkvandring dit, minns Ivar Persson Henning i sina memoarer. Företagsamma danskar hade mittsunds slagit upp små bodar, där de sålde goda kumminkringlor, som fick en strykande åtgång, noterar han. SG
Vintern 1940, Strandvägen och norrut.