Gustaf-Adolf Nilsson

Nilsson, Gustaf-Adolf, 1889–1960, författare, tidningsman. Född och uppvuxen i Helsingborg började Nilsson som journalist på Helsingborgs-Posten, där han blev kollega och god vän med Birger Sjöberg. Denne har senare ägnats stor uppmärksamhet i många tidningsartiklar, i essäsamlingen ”Skånsk palett” (1942) med ”Birger Sjöberg i närbild” och i minnesboken ”Birger Sjöberg och Frida – Kamratporträtt” (1943). I artiklar och i sistnämnda bok hävdar Nilsson att diktgestalten ”Frida” från början har inspirerats av ett par kvinnor i Helsingborg, även om gestalten sedan fått drag av ungdomsförälskelsen Karin Lustine. Som fri journalist arbetade Nilsson flitigt i dagspressen, Helsingborgs Dagblad, Öresunds-Posten, senare i Dagens Nyheter och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Helsingborg bildar bakgrund till Nilssons romaner: ”Buketten som sprängdes” (1939), titeln givetvis en alludering på Sjöbergs ”Kvartetten som sprängdes”, beskriver journalistvärlden i Kärnestad, författarens återkommande benämning på Helsingborg. ”Köpmanshus i Kärnestad” (1936) är en berättelse om staden vid sekelskiftet. Romanen ”Nilla” (1944) utspelas på kringliggande landsbygd, en ”strandremsa” invid Sundet, med utflykter mot Krapperup i norr. I “Varulvar: dokumentstudier i hur nazismen övervintrar” (1947) diskuterar författaren frågan om den nazistiska ideologin verkligen är död i efterkrigseuropa. I ungdomsböcker som ”Caparen seglar jorden runt” (1949) och ”Sjöluft” (1957) samt i samlingen skepparhistorier i ”Sjöfarare” och “Kåserier om sjöfarare genom tiderna” (1957) skymtar Helsingborg i bakgrunden.