Birger Sjöberg

Sjöberg, Birger, 1885–1929, författare, journalist. Sjöberg bodde halva sitt liv, och hela sitt liv som författare, i Helsingborg. Småstaden Helsingborg ”måste ha utövat ett stort inflytande på hans diktning, men det är mycket svårt att precisera på vad sätt”, skriver Sjöbergkännaren Lars Helge Tunving i sin essä i ”Diktarnas Helsingborg”. Genombrottsboken ”Fridas bok” (1922) med ”Fridas visor”, som han tidigt börjat arbeta med och framföra vid enskilda musikaftnar, bygger nästan enbart på minnen från barndomsstaden Vänersborg, men vissa detaljer, t.o.m. hela visor, har anknytning till upplevelser i Helsingborg. Musiken till visorna komponerade Sjöberg själv, men han var inte notkunnig och den upptecknades med hjälp i utformningen av organisten i Sankta Maria kyrka, Hjalmar Johansson. För Fridagestalten har forskningen nästan ensidigt fixerat sig vid ungdomens förälskelse i Karin Lustine, men Sjöbergs arbetskamrat och vän Gustaf-Adolf Nilsson hävdar att ”Frida” tidigt gestaltats med inspiration av ett par kvinnor i Helsingborg, en ömsint flicka på Helsingborgs-Postens redaktion och Elsa Örjas på Café Hvita Bandet, som främsta förebilder, i ”Birger Sjöberg och Frida” (1943).

Romanen ”Kvartetten som sprängdes” (1924) är inte en Helsingborgsskildring i den meningen att Sjöberg skapar ett porträtt av staden, men det vimlar av händelser i den stad där Sjöberg formades som diktare, från hamnområdet och innerstaden ut till omgivningar som Jordbodalen. Huvudpersonen journalisten Cello är i mycket ett lätt maskerat självporträtt av författaren, som från sin ankomst till Helsingborg 1907 och fram till 1924 var anställd på Helsingborgs-Posten. Sjöberg avancerade snabbt från posten som reporter och dag-för-dag-kåsör till redaktionsskreterare. En del av författarens kåserier från Helsingborg, under signaturen ”Päta”, har återgivits, med kommentarer av Tunving, i Birger Sjöbergsällskapets årsskrifter, och där får man en livlig bild av händelser och personer i staden.

Sjöbergmedverkade flitigt i stadens revyer, vilket också noteras i ”Kvartetten som sprängdes”. Efter de stora framgångarna med ”Fridas bok” och en mångfald lysande turnéer med ”Fridas visor” blev Sjöberg alltmera splittrad, uppriven och neurotisk. Han sökte en omorientering med ”Kvartetten” och flera andra diktprojekt och förnyade den svenska poesin med den modernistiska, epokgörande diktsamlingen ”Syntaxupproret” (1926). Även där skymtar Helsingborg som bakgrund exempelvis dikten ”Vid mörka stränder”. Så är också i de postumt utgivna böckerna materialet hämtat från utkast i diktarverkstaden i Ramlösa. Mardrömmarna och självförnekandet uppslukade till slut honom helt och han avled trött och utbränd i lunginflammation under en turné i Växjö 1929. Han hade då inte hunnit få meddelandet att han fått Sällskapet De Nios stora pris på 10 000 kronor, som kunde ha löst hans aktuella ekonomiska problem, diktaren var då redan medvetslös.

Läs mera: Anna Rosdahl,”Mina minnen av Birger Sjöberg” (1956), Sidney Grahn, ”Birger Sjöberg och Helsingborg”, Kring Kärnan 23 (1994), Johan Svedjedal,”Skrivaredans – Birger Sjöbergs liv och diktning” (1999), Solbritt Lindfors Lång, (red.), ”Diktarnas Helsingborg” (2005).