Gatukök
Gatukök/korvkiosker m.m. I ett kåseri i Helsingborgs- Posten 1907 berättar signaturen ”Päta” (Birger Sjöberg) om en sällsam upplevelse som han haft på Södergatan föregående dag. I gatulivet mittför kyrkogården uppträdde (sannolikt den första av sitt slag i Helsingborg) ”en man med en plåtlåda på magen” ur vilken han fiskar upp varm korv! Stadens förste ”varm korvgubbe” är därmed registrerad. Han skulle få otaliga efterföljare. Varje generation helsingborgare efter ”Päta” har givetvis egna minnesbilder, för att inte säga smakförnimmelser, av sin tids korvstånd, gatukök, grill- och hamburgerbarer och allt vad de har kallats under åren. Med tiden har förstås menyn förändrats och utökats, gärna efter amerikanska förebilder, men ännu i vår tid tycks klassikern korv och potatismos (”porting” på vardagsspråk) eller varianten korv och bröd prioriteras av kunderna.
Sett ur ett lokalt perspektiv så är resan från ”gubben med plåtlåda på magen” till dagens många snabbmats-etableringar lång. De traditionella korvkioskerna har sedan 1960-talet till viss del efterträtts av mängder med andra snabbmatställen. Men ”korvgubben”, som bar sitt kök på magen och spatserade omkring bland publiken på Olympia eller som stod inklämd i en trång hytt eller kiosk har sin plats i lokalhistorien. På 1950-60-talen började det runt om i bostadsområdena växa upp s.k. korvbarer med namn som t.ex. Tottes korvbar (Södra Stenbocksgatan), vilka förutom lekamlig spis (mat) bjöd sina gäster på musikalisk spisning med de senaste rockvarianterna via den obligatoriska jukeboxen. Andra slag av underhållning bestod av flipperspel, ishockey- och fotbollsspel. Korv- och grillbarerna liksom senare hamburgerbarerna blev de naturliga mötesplatserna för ungdomar, precis som korvstånden under tidigare år.
Att dessa enkla näringsställen, där maten intas på stående fot har varit och är populära gavs ett exempel på då gatuköket på Sundstorgets östra sida efter 35 år tvingades flytta år 2002 när Sundstorgsgaraget skulle anläggas. Beslutet väckte högljudda protester särskilt från den motorburna ungdom som vant sig vid denna träffpunkt. Kiosken flyttades efter protesterna till området strax norr om gamla Ångfärjestationen. Före det permanenta gatuköket på Sundstorget fanns här ett av stadens mest välbesökta korvstånd, etablerat redan på 1930-talet. Ett annat för en äldre generation välbekant korvstånd fanns vid hörnet Drottninggatan/Roskildegatan och sköttes under många år av den legendariske ”korvgubben” ”Linus” Olsson. I nattens sena timma drog ”korvgubbarna” i väg med sina vagnar. Att här räkna upp alla stadens ambulerande ”varm korvgubbar” låter sig naturligtvis inte göras. I nedtecknarens minne står förutom de redan nämnda särskilt tydligt korvstånden vid gamla Knutpunkten (korsningen Södergatan/ Trädgårdsgatan), vidare ”Korva-Lisas” kiosk vid Inre hamnen. Många minns också Leif Johansson, av många kallad ”Korva-Leif”, på Sankt Pedersgatan mitt emot Fogelbergs hörna (ännu i verksamhet som Olympiagrillen) medan den första anläggningen ännu kan beskådas i Fredriksdals friluftsmuseums stadskvarter.
Minnesvärd för många Söderbor är korvkiosken i gattet till gamla Sveahuset (Södergatan/Furutorpsgatan), där den hungrige nattvandraren till hemlagat mos erbjöds ”äkta knackkorv” av munvige korvhandlare Kvist.
Till de stationära och mera minnesvärda korvkioskerna hör också den på Norrbro i Stattena, sannolikt stadens äldsta ännu fungerande gatukök. Norrbrokiosken startades av Thure Norén som började med en öppen vagn på två hjul. Han skaffade sedan en täckt sådan och omkring 1967 lät han bygga till den intillliggande vänthall som använts av spårvägen (spårvägstrafiken upphörde för övrigt samma år). Här inrättade han ett välförsett gatukök. Thure Norén avled 1990 men det stannade kvar inom familjen Norén till 1993 då en ny ägare trädde till. Se även Burger-Grill. SG
I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar finns foton med koppling till gatukök, se t. ex.: [1] och [[2]]