Drängarnas upplopp vid Ringstorp

“Drängarnas upplopp vid Ringstorp”, även kallat Drängaupproret. Tronföljaren Karl Johans påbud i april 1811 om insättande av nya reservtrupper för kustförsvaret utlöste oroligheter bland allmogen på olika håll i Skåne utmynnande i vad som kallats det sista stora bondeupproret i Skåne. En av de stora oroshärdarna var socknarna kring Helsingborg. Landshövding G.F. von Rosen kallade fullmäktige från Luggude härads socknar till ett möte i Helsingborg den 10 juni. Kallelsen utlöste en livlig aktivitet i socknarna i nordvästra Skåne. Bönderna misstänkte, kanske inte utan skäl skriver historikern Alf Åberg, att adeln och herremännen skulle sabotera den extra rotering som påbjudits, så att bondgårdarna skulle få bära hela försvarsbördan.

Drängar från nio socknar möttes en kväll vid väderkvarnen i Allerum. Man kom överens om att mangrant åtfölja de deputerade till Helsingborg för att med en fredlig manifestation visa sitt missnöje. Skaran av drängar slog sig ner på höjderna vid Ringstorp. Samtidigt infann sig socknarnas deputerade inför landshövdingen. Ola Persson från Esperöd förde drängarnas talan: ”Spara oss ynglingar från att undergå lottning”, vädjade han i en skrift, som bedömdes som upprorisk. Efter mötet blev Ola Persson arresterad och förd som fånge till Landskrona fästning. Uppe vid Ringstorp utlöste beskedet om att deras ledare arresterats stor förbittring. För att hålla ögonen på folkmassan hade en husarskvadron kommenderats till platsen. Drängarna uppmanades att lämna platsen, men ingen av de omkring 800 fredligt protesterande åtlydde ordern. Det slutade med att husarerna gjorde ”inhuggning”. Drängarna sprang sin väg åt alla håll och bara ett femtiotal stannade trotsigt kvar. Flera av dem arresterades och instämdes sedan jämte Ola Persson vid Luggude häradsrätt. Alla blev dömda till straff av olika hårdhetsgrad, men straffen efterskänktes dock för de flesta av hovrätten. Under rättegången framkom att Ola Persson inte själv hade författat sin skrift. Författaren var den förre detta regementspastorn Petrus Timmelin, som bodde på Gunnarlunda i Allerums socken. Timmelin dömdes till ett års fästning.