Vattentorn

Vattentorn,

(1) Slottshagens vattentorn

började uppföras 1883 på det s.k. Hildesdalsområdet omedelbart söder om nuvarande Slottsvångsskolan. J.G. Richert, en av de stora inom svensk vattenbyggnadskonst, stod för förslaget. Tornet uppfördes av konsul Petter Olssons gula Rögletegel. Den 16 december 1885 förrättades invigningen av hela vattenverksanläggningen som så småningom kom att kallas Bergalidsverket. För att klara vattenförsörjningen till den nya bebyggelsen på landborgen måste trycket i tornet bli högre. År 1905 beslöts därför att vattentornet skulle höjas. Tillbyggnader gjordes med det rödaktiga s.k. Helsingborgsteglet. Så kom det sig, skriver journalisten Einar Svensson i en artikel, att Hbg fick landets märkligaste kommunala byggnad: till häften gul, till hälften röd. Tornet revs 1962 för att lämna plats för sjuksköterskeskolan.

(2) Ringstorps vattentorn

kom till i början på 1900-talet genom att det beslöts att ett andra vattentorn skulle byggas i Helsingborg. Det s.k. Slottshagstornet vid Bergaliden räckte inte till för den nya bebyggelsen på höjderna i östra delen av staden. Tornet var inte högt nog så trycket blev otillräckligt. Även brandväsendet opponerade sig mot det dåliga trycket. Vid eldsläckning blev det problem. Den s.k. Ringstorpskullen valdes som plats för det nya tornet. En arkitekttävling utlystes, och Stockholmsarkitekten Ernst Stenhammars förslag, en vattenreservoar i borgliknande stil, vann första pris. År 1905 stod det nya tornet färdigt. Det slutgiltiga tornet avvek något från den ursprungliga ritningen. Lejon, som sprutade vatten ner i en bassäng, var tänkta att stå ovanför trappan, men uteslöts. Fram till 1962 var tornet i bruk.

(3) Råå vattentorn

uppfördes 1916 av Malmöaktiebolaget Sana efter ritningar av den på sin tid välkände Malmöarkitekten August Ewe, som också ritade Ramlösa vattentorn. Rååtornet kom emellertid aldrig till användning. Vid Råås inkorporering med Helsingborg 1918 kopplade man samman de två rörnäten. På grund av att Rååtornet var lägre beläget än Slottshagstornet blev tryckförhållandena fel och Rååtornet oanvändbart som vattentorn. Det användes dock under ett stort antal år som nätstation av elverket. Trots upprepade hot om rivning står det 30 m höga tornet fortfarande kvar som ett riktmärke för sjöfarande på Öresund.

(4) Ramlösa vattentorn

eller Raus vattentorn som det kallades vid sin tillkomst, uppfördes liksom Rååtornet 1916 efter ritningar av August Ewe. År 1918 inkorporerades Raus plantering med Helsingborg. Ramlösaverkets vatten var starkt järnhaltigt och man ville inte pumpa ut det i stadens rörnät utan att rena det, något som ansågs alltför dyrbart. Tornet, som hade varit i bruk knappt ett år, blev då överflödigt. Men i ytterligare cirka 50 år fick det stå kvar. Det låg väster om Domaregatan och revs 1965 i samband med bostadsområdet Elinebergs framväxt.

(5) Fredriksdals vattentorn

togs i bruk i början av 1960-talet. Det var Sveriges andra svampliknande vattentorn. Redan 1957 stod den berömda svampen i Örebro färdig. Helsingborgsanläggningen projekterades av Vattenbyggnadsbyrån, arkitekt var Hans Trygg och Skånska Cementgjuteriet i Malmö utförde arbetet. Reservoaren, som bärs upp av åtta pelare, har en volym på 7 600 kubikmeter. Hattens diameter är 50 m och tornets höjd är 38 m. Reservoaren, som väger 4 300 ton, lyftes med hjälp av 32 domkrafter ca 58 cm per dag. Arbetet gick till så att lyftet gjordes på förmiddagarna, och på eftermiddagarna göt man motsvarande längd av pelarna. Vid ett tillfälle var man tvungen att avbryta arbetet på grund av storm. På lillejulafton 1960 firade man med glöggdrickning att reservoaren var på plats.