Vallåkra

Vallåkra, ursprungligen en liten bondby inom Kvistofta socken, som genom järnvägen Billesholm– Helsingborg kom att utvecklas till ett stationssamhälle. Vallåkra var fram till kommunsammanläggningen 1971 centralort i Vallåkra kommun. Här etablerades mejeri, skjutsstation, lerkärlsindustri och byggdes kommunhus, ålderdomshem, liksom ett flertal enfamiljshus. I området även har funnit Dinosauriefotspår, sannolikt en Dilophosaurus.

Wallåkra stenkärlsfabrik grundades 1864 och är fortfarande i drift. Stenkolsbrytning förekom i Rååns dalgång under 1700-talet, men för att komma åt kolen krävdes att man också tog upp lera, som låg varvad mellan kollagren. Leran blev en sidoprodukt som man också fann en användning för och som överlevt långt efter det att kolbrytningen har upphört. Ortnamnets (Norra Vallåkra 1349 Walaker, 1376 N. Valagra; Södra Vallåkra 1557 Sønder Valdagger) förled är vall i betydelsen av slätt och efterleden är pluralis av åker. Invånarantalet den 31 dec. 2005 var 1 854. En flicka ifrån trakten, Anna Jönsdotter (född 16 maj 1820) hade både himmelska uppenbarelser och verkade som helbrägdagörerska, vilket inte alltid uppskattades av vissa präster i byn.

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton och föremål från Vallåkra, bl.a. detta dinosauriefotspår: [[1]]

På Riksantikvarieämbetets söksida hittar du information om arkeologiska fynd i trakten, bl.a.: [[2]]

Läs mer: Helsingborgs Historia Del VIII:1 [[3]], John Pape ”Kloka flickan från Vallåkra” (1949).