Färjemanslaget

Färjemanslaget, redan i det äldsta bevarade kungliga privilegiet för Helsingborg, utfärdat 1414, ålades stadens borgerskap att ”hålla deras färjor färdiga mellan Själland och Helsingborg”. Denna skyldighet fullgjordes av stadens färjemanslag. Dess äldsta bevarade stadgar härrör från 1622 men laget var mycket äldre. Färjemanslaget var organiserat på samma sätt som ett hantverksskrå med ålderman och bisittare i ledningen. Färjemännen ägde vanligen var sin ”färjebåt”. Dessa var av varierande storlek, de mindre för enstaka passagerare och de större för boskapstransporter och herrskapsekipage. Färjebåtarna roddes för det mesta av två man men vid god vind satte man segel. Färjemansyrket var högt ansett och gick ofta i arv från far till son i generation efter generation. Bekanta färjemanssläkter är Backe, Bohle, Böös, Dahl, Grubb, Lundström och Romare. Särskilt släkten Romare var en utpräglad färjemanssläkt som också kommit att utmärka sig i stadens historia genom frikostiga donationer. År 1868 upplöstes Färjemanslaget och följande år upphörde verksamheten helt. Den siste åldermannen var Peter Adolf Bohle, 1820–1901. Se även Romare (släkten). SG